Erlandercitat 3

"Ideologi och praktisk politik
Vår störste politiske memoarförfattare under de senaste årtiondena är Ernst Wigforss. Vad är det för märkvärdigt med hans memoarer? Han gör inga sensationella avslöjanden. ................. Han vägrar att passivt låta händelserna skölja över sig. Han vill ha en fast punkt från vilken han kan rubba samhället och leda in utvec klingen i nya banor. ................
Ernst Wigforss kom fram till en enhetlig socialistisk samhällssyn. Han hade därigenom en oerhörd inverkan på generationers svenskars sätt att tänka. Han var samtidigt praktisk politiker. Han såg i sin samhällsanalys ett instrument för den praktiska politiken. Han polemiserade i ett tal inför den socialdemokratiska partikongressen 1944 mot en vana inom det socialdemokratiska partiet att betrakta det som avhandlades i partiprogrammets allmänna grundsatser som enbart teorier, som teoretikerna gärna kunde få syssla med, men som folk i allmänhet inte hade någon anledning att bry sig om. Men, fortsatte Wigforss, om en teori är sådan, att folk i allmänhet inte har någon anledning att bry sig om den, då är teorin värdelös. En teori skall inte vara något annat än en sammanfattning av våra erfarenheter.

Jag kan helt ansluta mig till Wigforss tankar. Jag kan gå ett stycke längre och säga att för en rörelse som socialdemokratin som vill omdana samhället, är sambandet mellan ideologi och praktisk politik så starkt, att en vilsenhet inom ideologin försvagar partiets möjligheteratt fungera som den drivande kraften i samhällsutvecklingen.

Vi upplevde något av detta under 20-talet, innan Wigforss fann sin och partiets väg. Vi var ute för något liknande i mitten av 50-talet, innan tankegångarna om solidaritetens och samverkans starka samhälle fick sitt genombrott."
(Tage Erlanders memoarer del 1 sid. 18, 19.

Så till mina egna funderingar. Är det i en sådan situation vi är i nu? Låt oss fundera.