Dario Fo

I måndags var jag på ett väldigt intressant och lite annorlunda partimöte. Arrangörer var Broderskapsdistriktet i Södra Älvsborg, Broderskapsgruppen i Borås och Lugnets socialdemokratiska förening.

Lugnets soc.dem förening, där jag själv är medlem, har diskuterat hur vår förening skulle kunna få lite av "kulturprofil". Till den ändan hade vi bett Jarl Lindahl, medlem i Göta soc.dem. förening att medverka på mötet.

Jarl Lindahl som tidigare varit chef för Stadsteatern i Borås talade med oss om ett stycke skrivit av Dario Fo, den italienske dramatikern, författaren, regissören, skådespelaren och Nobelpristagaren.

Stycket var Gycklaren.
En kort sammanfattning. En fattig lantarbetare odlade upp en stenig kulle. Efter många års slit tillsammans med sin fru och sina barn gav den steniga kullen skörd. När den fattige bonden nu skulle skörda frukterna av alla års slit kom patron förbi och påstod att markbiten var hans. Den fattige mannen vägrade. Patron kom tillbaks, hade soldater med sig, våldtog hans kvinna. Frun försvann. Barnen dog det fanns ingenting kvar att leva för tyckte mannen. Han slängde repet över en bjälke gjorde i ordning snaran och skulle just lägga den runt halsen och sparka bort pallen han stod på. Då kände han en klapp på sin rygg. När han vände sig om såg han en "skuggfigur". Skuggfiguren som var lik Jesus hade två personer med sig. Jesus presenterade sig för bonden och talade om att det var Petrus och Markus som var hans kamrater. Jesus sade till bonden att det där han tänkte göra, hänga sig, var väl inte så klokt. Jesus visste skälet till varför bonden var så desperat och sade att han skulle ge bonden ett mycket bättre vapen. Han skulle ge honom talets gåva. Bonden trodde inte det var möjligt - min tunga är så tjock och min skalle är så trög. Jag skall ge dig det sade Jesus och kysste honom. Bondens tunga blev som ett sprudlande vatten. Gå nu ut och tala, använd ordet för att sticka hål på de mäktigas gallblåsor och stå emot patroner och krossa dem.

Så långt det jag kommer ihåg. Vad kan vi lära av detta. Kanske att prata är en sak - tala något annat. Låt oss öva oss, anstränga oss, jobba på. Låt oss tala. Låt oss agitera.

(Nu blir det en veckas uppehåll i mitt "bloggande" för i morgon åker vi, Solveig och jag utomlands en vecka)