Tuesday, April 21, 2009

Lettland på väg bli bankrutt

Rubriken ovan är inte min utan SVT:s.

Lettlands regering planerar nu att skära ner årets budget med 40 procent i en strävan att uppfylla Internationella Valutafondens krav för att landet skall få låna 80 miljarder kronor. För några år sedan hade Lettland en tillväxt på åtta, nio, tio procent. Då var flera svenska banker framför allt Swedbank och SEB med på galejan. Bland annat dessa bankers kamp om marknadsandelar, som ledde till att de "kastade" pengar efter företag och privatkunder utan mycket till kreditprövning, har bidragit till den situation Lettland nu befinner sig i.

Det var också dessa banker Mats Odell (KD) talade om gång på gång under hösten 2008, när han påstod att svenska banker är stabila, välskötta, har betydande resurser och är mycket solventa. Det skall bli mycket intressant att se och höra Odell när dessa banker i första hand Swedbank åker på jättesmäll efter jättesmäll i Lettland, Litauen och Ukraina.

Wednesday, April 15, 2009

Elfsborg satsar på flicklag

På text-tv kan man i dag bland annat läsa.

Vi kör igång ett flicklag nästa år, 2010, säger Elfsborgs ordförande, bankdirektören Bosse Johansson. Om tio år kan vi ha ett seniorlag. Samme Johansson är dock inte alldeles säker på om en sådan satsning är lönsam.

Typisk direktörssynpunkt.

Svar till "pensionär på Sjöbo"

I dagens Borås Tidning finns mitt svar till signaturen "Pensionär på Sjöbo". Tyvärr går det inte att länka eftersom artikeln blev publicerad på insändarsidorna. Dessa finns ej tillgängliga på nätet.


Signaturen ”Pensionär på Sjöbo” skriver på insändarplats i BT på Påskdagen den 12 april bland annat. ”Men inte vid ett enda tillfälle har ni nämnt att socialistregeringen stal 256 miljarder från våra pensioner i mitten på 90-talet”.

I en något längre artikel med rubriken ”Sluta med lögnerna” publicerad i BT 31.3. 2009 visade jag att dessa påståenden är lika mycket lögn nu som de varit alla gånger tidigare. Antingen har signaturen inte läst min artikel, i så fall går det säkert att få fram BT, antingen på Biblioteket eller på Borås Tidning, eller också fortsätter ”Pensionär på Sjöbo” mot bättre vetande att sprida sina lögner. Eftersom det troligen är för mycket begärt att BT publicerar min artikel i sin helhet en gång till gör jag en kort sammanfattning.

När det nya pensionssystemet infördes flyttades betalningsansvaret för förtidspensionen, garantipensionen och efterlevandepensionen från AP-fonderna till statsbudgeten. Som en naturlig följd av detta ansåg Moderata Samlingspartiet, Folkpartiet Liberalerna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Socialdemokraterna, de partier som stod bakom pensionsöverenskommelsen, att också pengar, närmare bestämt 258 miljarder, skulle flyttas med. Denna överföring gjordes inte i mitten på 90-talet utan i omgångar 2002 och de följande åren.

Till sist ”Pensionär på Sjöbo” tycker det är rättvist att den som är sjuk, arbetslös, förtidspensionär, föräldraledig eller pensionär betalar sex, sju, åtta, nio tusen kronor mer i skatt per år än den som yrkesarbetar och har samma inkomst. Jag tycker varken det är riktigt eller rättvist. Dessutom strider det mot pensionsöverenskommelsen där alla ovan nämnda partier var överens om att det skulle vara samma skatt för alla med samma inkomst.

Wednesday, April 01, 2009

Jag anklagar

I dag träffade jag en kvinna som är gravid. Hon skall få sitt första barn i mitten på maj månad. Hon yrkesarbetar. Hon har i flera veckor haft problem i arbetet. Hon har nu svåra foglossningar. När hon försöker bli sjukskriven för detta blir svaret. Graviditet är ingen sjukdom. Det är det förvisso inte, men hon har ju så förtvivlat ont. Hon har svårt för att förflytta sig. Hon har nu i nåder fått låna ett par kryckor. Hon har sex veckor kvar, drygt, tills hon skall föda sitt barn. Hon hart så ont. Hon är alldeles förtvivlad.

Jag anklagar Cristina Husmark Pehrsson (M) socialförsäkringsminister
Jag anklagar Else-Marie Lindgren (Kd)
Jag anklagar Claes Västerteg (C)
Jag anklagar Jan Ericson (M)
Jag anklagar Cecilie Tenford-Toftby (M)

Att det har blivit så här är inte Försäkringskassan fel. Det är en följd av att socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (M), föreslagit Riksdagen att reglerna för sjukskrivning skall skärpas.

Det är en följd av att de borgerliga riksdagsledamöterna, bland annat de jag här ovan anklagar, röstat ja i Riksdagen.

Jag blir alldeles rasande när jag hör hur människor behandlas i vårt land. Jag blir förtvivlat ledsen när jag hör det jag här skildrat.

JAG ANKLAGAR !

Sluta upp med lögnerna

Artikeln som du finner här nedanför var publicerad i Borås Tidning 31 mars. Du kan även läsa den här.

Under årens lopp har ett antal insändarskribenter i denna tidning gång på gång med lögnen som vapen tagit heder och ära av mig. Jag har försökt förklara och beskriva orsak och verkan, beslut och åtgärder, ansvar och ställningstaganden. Fruktlöst. Några illvilliga, ledsen att jag måste använda ett så hårt ord, har slagit dövörat till och spytt sin galla utan någon som helst känsla för vad som är sant och falskt, rätt och riktigt, hederligt eller bara smutskastning. Den främste företrädaren för dessa illviljans kolportörer undertecknar sina alster med Stig Robertsson på senare år med tillägget – Falkenberg.

Senast, jag hoppas efter detta svar från mig, sista gången denne insändarförfattare visar sin okunskap och sprider sina lögner i BT var den 1 mars 2009. I den insändaren står det bland annat ”Redovisningen saknas fortfarande från mitten av 90-talet där ca 250 miljarder försvann från pensionärerna. Arne Kjörnsberg lovade att 1999 skulle dessa pengar (miljarder) återställas i ett enda steg som du då uttryckte dig den gången”. Inget är rätt i denna insändares innehåll, vilket jag skall visa här.

Så här är det. Den 28 augusti 1998 skrev jag i BT. ”Vi skall förbättra för pensionärerna. Vi har tidigare lovat att vi skall återställa den neddragning som gjordes en av de där nätterna på hösten 1992 när räntan var 500 procent. Vi gör det i ett steg 1999”.

Jag var med den där, i alla avseenden mörka, kulna, regniga oktoberkvällen 1992. Statsminister var Carl Bildt (m), finansminister Anne Wibble (fp), socialförsäkringsminister Bo Könberg (fp). På uppdrag av Bildtregeringen kom statssekreteraren Peter Egardt till vår partiordförande Ingvar Carlsson (s) och bad, med hänvisning till det akuta läget, om socialdemokraternas hjälp för att rädda det som räddas kunde.

Vi medverkade, inte för att rädda Carl Bildt och kompani utan för att rädda Sverige. Då sänktes bland annat basbeloppet och därmed pensionerna. När vi efter väljarnas dom över Bildtregeringen i valet 1994 fick regeringsansvaret hade på tre korta år statsskulden fördubblats, arbetslösheten tredubblats och budgetunderskottet fyrdubblats. När vi, Sverige, skulle betala ut en krona så hade vi 40 öre, 60 fick vi gå och låna. Vi gick till val på att höja alla skatter som fanns och dessutom införa en ny skatt. Vi kallade den ”värnskatt”. Vi talade också om, att det sänkta basbeloppet skulle behållas och att vi skulle återföra det i två steg med början när statsskulden, den som fördubblats under Bildtregeringen, hade halverats. De svenska väljarna röstade på oss. Vi fick fart på sysselsättningen, skatteintäkterna ökade och ekonomin stabiliserades. Det var därför vi i ett steg, inte två, kunde återställa basbeloppet precis som jag lovade 1999 i den artikel jag tidigare citerat.

Så över till de ”ca 250 miljarder” som enligt flera insändarskribenter ”försvann från pensionärerna”. Enligt dessa verkar det som om jag alldeles själv förskingrat dessa miljarder.
I januari 1994 gjorde vi socialdemokrater upp med Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna om en pensionsreform. (Jag yrkade avslag på detta förslag, något som Karl Loxbo visat i sin avhandling ”Bakom socialdemokraternas beslut”, Växjö University Press. Mina skäl för avslagsyrkandet kan vi i detta sammanhang lämna därhän) Princippropositionen om denna reform lades fram av dåvarande socialförsäkringsministern Bo Könberg (fp). Riksdagen fattade beslut med anledning av detta förslag i juni 1994.

Genomförandegruppen, i denna ingick när det gällde ekonomiska beslut med stor räckvidd också de ekonomisk-politiska talesmännen, Bo Lundgren (m) senare Mikael Odenberg (m), Karin Pilsäter (fp), Mats Odell (kd), Per-Ola Eriksson (c) och jag själv som företrädare för (s), hade till uppgift att lägga fram följdförslag till princippropositionen. Enligt beslutet i Riksdagen skulle det nya Inkomstpensionssystemet vara autonomt, det vill säga vara skiljt från statens budget. Som en följd av detta flyttades betalningsansvaret för förtidspensionen, den nya garantipensionen och efterlevandepensionen från ATP-systemet och därmed AP-fonderna till statens budget. Då var det naturligtvis självklart, att pengarna skulle flyttas med från AP-fonderna. De framtida kostnaderna för detta beräknades till storleksordningen 350 miljarder. Alla partierna i Genomförandegruppen var överens om att begränsa överföringen till 258 miljarder. Detta blev också Riksdagens beslut.

Så var det, och är det, med detta. Vi socialdemokrater återställde alltså basbeloppet 1999 och vi gjorde det i ett steg. De ”stulna” 250 till 260 miljarderna som alla partierna, se ovan, var överens om att flytta över från AP-fonderna till statens budget är 258 och de överfördes därför att betalningsansvaret flyttades.

Det skulle kännas ganska bra om de ”hatinsändare” som har riktats mot mig nu kunde upphöra. Man kan naturligtvis kritisera moderaterna, folkpartiet, centerpartiet, kristdemokraterna och socialdemokraterna för pensionsöverenskommelsen, men sluta med lögnerna. Det är min uppmaning till de skribenter som gör allt för att skada och mer eller mindre överlagt sprider sina ondskefulla påståenden.

Arne Kjörnsberg (s)