Thursday, February 22, 2007

Bildt till salu

Rubriken är inte min utan tidningen Expressen. På ledarplats följer man i dag 22.2. upp sina tidigare nyhetsartiklar om utrikesministern. Det börjar bli lite för mycket blodspengar i en svensk utrikesministers plånbok slår ledarskribenten fast. Lite för mycket lögner och undanflykter också, fortsätter man. Hans (Bildts) tid i Arvfurstens palats rymmer fler osanningar och smutsiga skandaler än någon annan ministers i modern tid, menar Expressen.

Med överklassens naturliga säkerhet viftar Bildt bort alla invändningar. Om han inte gillar vad man säger eller frågar tar han till sitt patentknep. Använder sig av frågarens förnamn och höjer på ögonbrynen och pekar med hela handen och säger eller i varje fall antyder att man inget vet och inget har förstått. Detta är inget nytt. Jag kommer ihåg överlägsenheten från hans statsministertid och har själv varit utsatt för den.

Allt detta är allvarligt, men allvarligare, mycket allvarligare, är att han, eller är det regeringen, har ändrat svensk utrikespolitik. Den moderatledda regeringen har svängt i synen på folkmordet i Darfur. Darfur där Lundin Oil, bolaget som till för några månader sedan hade en viss Carl Bildt i styrelsen, har stora oljeintressen.

När Reinfeldt får frågor om utrikesministern och hans mer eller mindre konstiga affärer i rysk gas, afrikansk olja, turkiska militärpensioner och amerikanska vapen säger statsministern bara att han har förtroende för Carl Bildt och dessutom antyder han att kritiken handlar om avundsjuka.

Den här överlägsenheten håller ine längre. Jag säger som Nils Schwartz i Expressen - "I vilket fall är han (Bildt) en skandal som svensk utrikesminister" eller för att citera avslutningen på den nyss nämnda ledarartikeln. "Bildt bör återgå atill att sälja sig dyrt på den internationella marknaden"

Krämarna på podiet

Så satt de där på podiet. Krämarna som vill sälja ut svensk sjukvård till kapitalet. Från vänster till höger - Ari Kirvesniemi, förbundsdirektör Vårdföretagen, Anna-Karin Eklund, ordförande Vårdförbundet, Göran Hägglund (kd), socialminister, Eva Nilsson Bågenholm, ordförande Läkarförbundet. Torbjörn Larsson, Ersta och Urban Bäckström, verkställade direktör, Svenskt Näringsliv.

Med illa dold förtjusning säger Göran Hägglund efter sin inledning som var sprängfylld med floskler. "Då skall jag be att få överlämna ordet till mina medarbetare här på podiet" - och de ställde villigt upp. Den ene efter den andre talade om hur bra det skulle bli när våra gemensamma skattepengar blir vinster i vårdbolagsdirektörernas fickor. Alla var rörande överens om att vården skall finansieras gemensamt = skattepengar, men sjukhusen till och med universitetssjukhusen skall få säljas ut till svenskt eller internationellt kapital. Blir det överkapacitet, detta i detta sammanhang förskräckliga ord, så blir det fritt fram för den som har "tjock plånbok" att köpa sig förbi eventuell kö. Att Urban Bäckström, den gamle moderate statsskreteraren, var en av den borgerliga regeringens "medarbetare" även i sin funktion som chef för Svenskt Näringsliv, det har jag påstått länge och fått mycket kritik för att jag vågat säga. Däremot har jag inte vågat påstå, och faktiskt inte heller trott, att Läkarförbundets och Vårdförbundets respektive ordförande var en av den borgerliga regeringens medarbetare. Nu har vi socialministerns ord på att de är det. Kirvesniemi, Eklund, Nilsson Bågenholm, Larsson och sist men inte minst Bäckström de är Göran Hägglunds medarbetare. Det sade socialministern och ingen av dem protesterade. Är det möjligen så att det är där vi har förklaringen till de närmast devota instämmandena i den kristdemokratiske socialministerns utläggningarna?

Thursday, February 08, 2007

Högerregeringen och konflikträtten

För två år sedan kritiserade Reinfeldt och andra moderater skarpt Byggnadsarbetareförbundet när de försökte få fram ett avtal med det lettiska byggföretgaget i Vaxholm. Det var ingen hejd på hur hemska Byggnads var.
För ett år sedan bytte moderaterna fot. I varje fall försökte de framställa det så. Ledande företrädare utnämnde sig själva till "kollektivavtalskramare".

Men. Men - det finns ju andra partier i regeringen.
Folkpartiet är tillsvidare neutraliserade, i varje fall till en del, av spionskandalen. Rättegången mot ett antal framträdande folkpartister om dataintrånget börjar om någon månad. Det skall bli spännande, att se om media kommer att följa upp misstankarna om att folkpartiets partiledare ljög om fler saker än det som redan kommit fram.

Centerpartiet och kristdemokraterna sköter nu angreppen på den fackliga rörelsen och ännu allvarligare, därmed angreppen på "den svenska modellen".

När Hotell- och Restaurangfacket i Göteborg gjorde jätteinsatser för att hävda denna modell genom att träffa en lång rad kollektivavtal, men också tvingades sätta den numera beryktade salladsbaren under blockad så stod de där på kö - riksdagsledamöterna från de borgerliga partierna.
För denna helt normala stridsåtgärd, helt i enlighet med svensk arbetsrätt fick de fackliga representanterna, helt vanliga medlemmar utstå "spott och spe" . Maffiametoder tillhörde de mildare skällsordenfrån dessa riksdagsledamöter.

När nu ägaren bestämt sig för att sälja baren går Maud Olofsson och Göran Hägglund i taket. Både bildligt och bokstavligt ropar och skriker de.
Antingen vill de inte förstå, att med "den svenska modellen" har båda parter rätt att vidta stridsåtgärder. Facket i detta fall för att få ett kollektivavtal. Eller också är det så, att de vill inte ha kvar "den svenska modellen" som tjänat oss så väl. C och Kd springer arbetsgivarnas ärenden. Är det betalning för det stöd en lång radda arbetsgivarorganisationer gav dem i valrörelsen?

Om nu Olofsson och Hägglund inte begriper att det är bra för Sverige att parterna tar ansvar. Att det leder till ordning och reda, vilket är bra för alla. Om de inte begriper detta borde dessa borgerliga partiledare inse att av konkurrensskäl är det faktiskt bra om alla behandlas lika.

Monday, February 05, 2007

Än en gång – straffskatt för pensionärer

För några veckor sedan var BT:s debattredaktion vänlig nog att publicera en artikel med rubriken ”Straffskatt för pensionärer” som jag skrivit. I artikeln påminde jag om att jag och andra i valrörelsens slutskede påstod att om de borgerliga partierna fick bestämma skulle det bli högre skatt på inkomst av pension (uppskjuten lön), förtidspension, sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring än det skulle bli på samma inkomst från arbete. Jag anklagades då av de borgerliga riksdagsledamöterna från Sjuhäradsbygden för att ”ljuga, svartmåla, fantisera, raljera” m.m.

Med direkt avskrift från de nu utgivna skattetabellerna visade jag, att den som hade en pension på 16.100:- fick 593 kronor högre skatt än den som hade samma inkomst i form av lön. På ett år får blir det drygt 7.000:- mer i skatt för pensionären. Efter att ha visat detta frågade jag – Hade vi socialdemokrater rätt eller fel när vi i valrörelsen påstod att det skulle bli högre skatt på pension än på lön?

Nu försöker den ekonomisk-politiske talesmannen Ulf Sjösten (m), och ledamoten av arbetsmarknadsutskottet Jan Ericson (m), BT 27 januari 2007, skriva bort min fråga genom att tala om något helt annat. De säger att den som är pensionär och arbetar och har en månadsinkomst på 16.100:- får nästan 1.300:- lägre skatt. För det första det är 1.255:- och för det andra det är så mycket lägre skatt än för den som har samma inkomst i form av pension. (uppskjuten lön) För det tredje glömmer herrar moderata riksdagsledamöter tala om, att det inte gäller alla pensionärer som arbetar utan bara de som i år är 67-70 år. Det betyder att den som har lyckan att ha krafter kvar, är frisk och har ett arbete får 15,060 kronor lägre skatt per år än den som är utarbetad, utsliten, sjuk eller helt enkelt inte orkar arbeta längre och därför har sin inkomst från pension. För det fjärde – den ekonomisk-politiske talesmannen och ledamoten av arbetsmarknadsutskottet påstår ”skattesänkningen blir som störst för den som tjänar minst”. Detta är inte riktigt. Det är fel. Det är till och med lögn. Det är bara att läsa skattetabellen. Jag föreslår att herrar moderater gör det. Behöver Ni hjälp står jag gärna till förfogande. Något har jag väl lärt mig efter 21 år i riksdagen varav åtta som ordförande i skatte- resp. finansutskottet.

Frågan kvarstår – Hade jag rätt eller fel när jag i valrörelsen påstod att om de borgerliga fick bestämma så skulle den som har pension få betala högre skatt än den som har inkomst från arbete. Frågan är naturligtvis retorisk. Skattetabellen ger svaret. Det har nu införts ”straffskatt för pensionärer”

Utförsäljningsminister Odell

Utförsäljningsminister Odell

Under tre korta år 1991-94 lyckades den borgerliga regeringen med Carl Bildt som statsminister och Mats Odell som kommunikationsminister
- fördubbla statsskulden
- tredubbla arbetslösheten
- fyrdubbla budgetunderskottet

Efter dessa, och övriga regeringsledamöters (Du kommer väl ihåg några namn? Alf Svensson, Ulf Dinkelspiel för att nämna några) härjningar var statsskulden på väg mot 80 % av bruttonationalprodukten (BNP). Nu är den ungefär 40 % av BNP.

Då i detta läge skall utförsäljnningsminister sälja ut statliga företag motsvarande 50 miljarder per år. Vad skall han använda inkomsterna till? Jo, han skall betala av på statsskulden. Förra gången han satt i regeringen var räntan 11, 12, 13 procent. Då fördubblade han statsskulden, så den motsvarade 80 procent av BNP. Nu när svenska folket med socialdemokraterna i ledningen har fått ner den till ungefär 40 % av BNP, då skall Odell amortera. Det låter ju bra, kanske. Det är bara det att med den låga ränta som vi, svenska folket med socialdemokraterna i regeringsställning, åstadkommit är det ekonomiskt stolligt. Det är nämligen så att värdestegringen och utdelningen från de statliga företag Odell bjuder ut på marknaden är mellan två och tre gånger så hög som den ränta han skulle spara genom att amortera med de inkomster han får. Detta är så elementärt att t.o.m. Odell måste begripa det. Jag tror faktiskt, även om jag känner honom från hans tid i finansutskottet där han var ledamot när jag var ordförande, att han gör det. Om inte kan Odell lyssna på Krister Hillbom på Ekot som för någon vecka sedan talade om just detta.

Vad är då Odells verkliga argument ?
- Det kanske är av ideologisk karaktär. Staten, vi alla tillsammans,får inte äga något gemensamt som privatkapitalet kan äga och tjäna pengar på.
- Eller kan det möjligen vara - att nu är det dags att "betala tillbaks"? För något år sedan sade Länsförsäkringars VD att han hoppades på en borgerlig valseger för då skulle han ha chansen att får köpa statliga bolåneinstitutet SBAB. SBAB, som genom sin lågräntepolitik pressat affärsbankerna och andra privata bolåneinstitut att sänka räntorna vilket sparat hundratals miljoner år svenska låntagare står på första utförsäljningslistan.

Kom ihåg- intresset ljuger aldrig.