Thursday, January 18, 2007

Wolodarski och partiet

I en artikel i DN 11.1. -06 resonerar Peter Wolodarski om hur vi socialdemokrater går till väga när vi skall välja en ny partiordförande och dessutom kallas jag ”ett slags partitaliban”.

Först några konstateranden
- Det skall villigt erkännas att vi socialdemokrater inte har så stor erfarenhet av att välja partiordförande. Som bekant gör vi det inte så ofta.
- Det är inte ett jobb som någon kan söka. Det är inte en verkställande direktör som skall rekryteras. Det är en partiordförande i Socialdemokratiska Arbetarepartiet som skall väljas. Det är inget jobb man söker. Det är ett förtroendeuppdrag.

Partiet kräver sina riter säger Wolodarski och det jag talar om är rörelsens kultur och mytologi fortsätter han. Mina enkla funderingar bygger i all enkelhet på dels att jag läst på, dels på erfarenhet hur vårt parti brukar göra.

Några exempel. Efter Per Albin Hanssons hastiga död hösten 1946 föreslog bland andra Ernst Wigforss, Östen Undén, Per Edvin Sköld och John Ericsson i Kinna att Tage Erlander skulle väljas till ny partiordförande. Erlander värjde sig på alla sätt. Sköld satte på något sätt punkt för diskussionen när han sade ”Erlander kan inte få vägra med hänsyn till äldre kollegor. Erlander får helt enkelt böja sig för partiets vilja”
Valet av Olof Palme 1969 hade på något sätt ”vuxit fram” under flera år. Efter mordet på Palme var det på något sätt naturligt att hans, under många år, nära medarbetare Ingvar Carlsson skulle ta över. Ingvar Carlsson har vid flera tillfällen offentligt sagt att han hade räknat med att lämna de stora politiska uppdragen samtidigt som Olof Palme avgick som partiordförande. Så blev det inte. När partiet kallade fick han ta på sig ansvaret. När Ingvar Carlsson på hösten 1995 meddelade att han ville avgå som partiordförande utbröt den stora diskussionen i massmedia. Det har blivit närmast en myt om hur många gånger Göran Persson sade nej. Det gjorde han förvisso - till massmedia. Men – och det är ett viktigt men – när valberedningens ordförande Sven Hulterström ställde frågan till Göran Persson så gjorde han som sina föregångare. Han ställde upp.

När det gäller resonemanget om privata skäl blir det nästan lite löjligt när Wolodarski lägger i min mun att det inte hjälper vilka skäl man har, man måste ändå ställa upp. Så är det inte. Den kandidat som har sådana skäl talar naturligtvis om dessa för valberedningens ordförande. Ordföranden i vår valberedning Lena Hjelm-Wallén är en omvittnat klok och aktad person som naturligtvis skulle lyssna på sådana skäl.

Kalla det rit. Kalla det kultur. Kalla det mytologi. Wolodarski får gärna påstå att min beskrivning mer bygger på myter än på verklighet. Jag vidhåller ändå min uppfattning och tillåter mig påstå, med all respekt för Wolodarski, att jag, efter mer än fyrtio år som aktiv socialdemokrat vet en del om hur det går till i vårt parti.

Straffskatt för pensionärer

Tidigare chefredaktören för Västgöta-Demokraten Håkan Quisth, Lars Wettergren, PRO:s ordförande och Ingvar Bogsjö, tidigare ordförande i kommunfullmäktige i Borås skrev i slutet på augusti 2006 artiklar om det som de kallade ”särskild pensionärsskatt”. I en artikel i BT den 5.9. gratulerade jag dessa herrar för att de lyckats få media intresserade. Själv försökte jag, tillsammans med dåvarande vård- och omsorgsministern Ylva Johansson, vid en pressträff våren 2006 göra massmedia uppmärksamma på de borgerliga partiernas förslag att om de fick bestämma så skulle för första gången någonsin pension beskattas högre än inkomst från anställning. Vi lyckades inte få något vidare genomslag.


Vi var många som enträget på möte efter möte, i insändare efter insändare fortsatte och talade om detta. Jag och många andra med mig sade. Den som är ålderspensionär, förtidspensionär, arbetslös eller sjuk skall om de borgerliga får bestämma efter valet, betala högre skatt än den som har löneinkomst. Jag frågade – tror verkligen de fyra borgerliga partierna att detta är det bästa sättet att hålla ihop Sverige? Är det ett bra sätt att hålla ihop generationerna? Det enda resultatet av mina frågor blev att jag och andra anklagades för att ljuga. ”De fyras gäng” Anne-Marie Ekström (fp), Else-Marie Lindgren (kd), Ulf Sjösten (m) och Claes Västerteg (c), dessa moraliska giganter, lade dessutom till att jag ”svartmålar, fantiserar, raljerar, kommer med rent nys” m.m. , m.m. När jag då utmanade dem på debatt, alla fyra på en gång om de ville, vågade de inte ställa upp

Efter Göran Perssons tal vid ett mycket välbesökt möte på Stora Torget i Borås den 11.9. och utdelning av flygblad om ”straffskatt för pensionärer” någon dag senare satte BT in stora artilleriet. På ledarsidan var kritiken inte nådig. På kommentatorsplats påstods vi ”ta till tvivelaktiga knep” och göra ”retoriska krumelurer”. I nyhetsspalterna lät man företrädare för de borgerliga partierna helt oemotsagt påstå att vi spred lögner och ”snackade skit” (Förlåt - Ordvalet är inte mitt utan folkpartiets eller möjligen Borås Tidnings).

Allt nog. Nu vet vi vem som hade rätt. Nu har skattetabellerna kommit. Låt oss nu se om det blir olika skatt på samma summa beroende på om inkomsten kommer från lön eller pension.

Belopp skatt på lön skatt på pension skillnad per mån år
8.100 1.410 1.829 419 5.028
12.100 2.626 3.096 470 5.640
16.100 3.911 4.504 593 7.116

Den korta och enkla frågan är – Hade vi socialdemokrater rätt när vi påstod att högeralliansens förslag skulle innebära att den som får sin inkomst från pension, förtidspension, arbetslöshetsförsäkring, sjukförsäkring får betala högre skatt än den som har samma inkomst från lön? Frågan är naturligtvis retorisk. I ovanstående tabell kan vi se att den som har sin inkomst från exempelvis pension (uppskjuten lön) betalar tusentals kronor mer i skatt varje år jämfört med den som har sin inkomst från anställning.
Är detta rättvist? Är detta rättfärdigt?

Wednesday, January 17, 2007

Vallöftet som kom bort

Under valrörelsen kunde man på bussarna i Borås läsa på stora plakat "Vi Kristdemokrater vill sänka bensinskatten. Vill du?" Den som ställde frågan var Else-Marie Lindgren, kristdemokratisk riksdagsledamot.

Nu har den borgerliga regeringen med Reinfeldt och Hägglund i spetsen höjt bensinskatten. Det där som stod på bussarna, var inte det ett vallöfte? Vad säger Else-Marie Lindgren nu?