Wednesday, February 23, 2011

Bostadsbubbla eller ?

För en dryg månad sedan förutspådde jag att vi löpte stor risk att få en bostadsbubbla i vårt land.

Några veckor senare talade vice riksbankschefen Barbro Wickman-Parak om att det inte var någon risk för bostadsbubbla.

Idag talar Bengt Hansson på Bostadskreditnämnden, BKN, om att vi redan har en bostadsbubbla frågan är bara när den spricker. Hanssons bedömning var, att den tyvärr inte "pyser ut".

Som jag skrev för några veckor sedan. Om jag fortfarande varit i ordförande i Finansutskottet hade Wickman-Parak kallats till utskottet. Samma skulle gällt Bengt Hansson. Vi hade kanske kunnat ordna en "debatt" mellan dem?

Tuesday, February 15, 2011

Reinfeldt gynnar höginkomsttagare

Riksdagens utredningstjänst (RUT) har på Socialdemokratiska riksdagsgruppens uppdrag analyserat hur olika inkomstgrupper påverkats av politiken de senaste åtta åren.

Under åren 2002-2006, när S hade ansvaret, hade höginkomsttagare en inkomstutveckling som var 95 procent av vad inkomsten ökade för en genomsnittsinkomsttagare.

Under åren 2006-2010, när M hade ansvaret, hade motsvarande grupp 240 procent av genomsnittet.

Detta bör vi komma ihåg nästa gång Reinfeldt (M) kör sin vanliga drapa om att det är låg- och medelinkomsttagare som gynnats av högerpolitiken. Antingen har Schlingman lurat i honom att hans påstående är sant eller också gör han som Peter Norman - BLUFFAR.

Mitt inlägg bygger på en artikel på DN Debatt i dag tisdagen den 15 februari 2011. Artikeln är skriven av Torbjörn Hållö och Sebastian De Toro.

Sunday, February 13, 2011

Finansmarknadsministern - Okunnig? Bluffmakare?

I dagens Agenda framträdde Peter Norman, Finansmarknadsminister (M) och försvarade försäljningen av delar av statens innehav i Nordea.

Antingen är den tidigare Ap-fondsdirektören okunnigare än vad jag kunde tänka mig, eller också är den mannen en enda stor bluffmakare. Peter Norman talade om att statsskulden är cirka 1.165 miljarder och staten äger delar i olika företag till ett värde av cirka 600 miljarder och så antydde Norman att vi har en jättelik nettoskuld. Var det medvetet Norman glömde värdet av allt annat staten äger, järnvägar, vägar, flygplatser tusentals fastigheter osv. osv.

Nu skulle man suttit i Riksdagen och haft tillfälle fråga Peter Norman vad han menade med sitt resonemang i Agenda. Frågorna skulle i stort sett vara. "Vet Finansmarknadsministern vad statens tillgångar består av? Hur stort värde har infrastrukturen? Fastigheterna, etc." Frågorna kvarstår. Är Peter Norman okunnig eller är han en bluffmakare? Hade inte Reinfeldt något samtal med Norman innan han blev moderat och statsråd?

Konkurrensverket, Energimarknadsmyndigheten

Enligt SVT Text skall Konkurrensverket starta en undersökning gällande otillbörlig konkurrens från Borås Stads Servicekontor.

De ledande bensinbolagen har i dag sänkt/höjt priset på 95 oktanig bensin med 10/15 öre. En sådan text kan man läsa väldigt ofta. Är det någon som hört/läst att Konkurrensverket har haft några synpunkter?

Konkurrensverket är en av Finansutskottets myndigheter. Det innebär att Gd och några av hennes/hans medarbetare någon eller några gånger per år besöker FiU för att rapportera om sin verksamhet. Vid några tillfällen talade jag om för Konkurrensverkets folk att de borde lägga ner lite mer energi på att kolla ex.vis energi- och byggmarknaden i stället för att hålla på och "jäklas" med kommunerna.

I dag har vi fått reda på att Konkurrensverket skall inleda en undersökning mot Borås Stads Servicekontor för att de tydligen arbetar med att lägga ner VA-rör i Alingsås. Jag uppmanar Konkurrensverket att ägna mer energi åt att kolla bensinbolagen och energijättarna. Där kan man verkligen tala om brist på konkurrens.

Energimarknadsmyndigheten skall undersöka om energibolagen har skött sig enligt de regler som säger att en kund skall inte behöva vara utan ström mer än högst ett dygn. Detta som en följd av de problem som blev en följd av de leveransproblem som uppstod efter snö- och strömeländet i början på veckan.

Med all respekt. Jag undrar om det inte vore betydligt viktigare om beslutsfattare på alla nivåer från myndigheter till regering och riksdag funderade över varför det på den s.k. "marknaden" blivit som en del av oss förutspådde vid beslutet om elavregleringen. Nu tjänar de stora energijättarna flera tiotals miljarder medan tiotusentals, hundratusentals människor dignar under elräkningarna.

Wednesday, February 09, 2011

Reflektioner. Kommentarer. Ahlenius. Mårtensson

Först i dag läste jag en kort artikel i BT från 24 januari 2011.

I artikeln talar Inga-Britt Ahlenius om att FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon är en nolla. Hon hoppas att hennes kritik skall leda till "att FN inte väljer om en inkompetent ledare". Ahlenius säger dessutom att hennes rapport var ett försök att "granska urvalsprocessen och se hur det var möjligt att man fick en nolla".

Jag har aldrig träffat Ban Ki-Moon. Jag kan inte bedöma hans kapacitet. Jag tillåter mig dock att fundera på om Ahlenius är bättre än regeringarna i exempelvis USA, Ryssland, Kina, Frankrike, Tyskland, Brasilien, Storbritainnen och alla andra medlemsländer i FN på att bedöma vem som är lämplig som Generalsekreterare. Jag tror dessutom att valet till denna post nästan med naturnödvändighet måste bli en kompromiss mellan motstridiga viljor och önskemål.

En sak kan jag dock berätta om Ahlenius eftersom den är självupplevd. Riksrevisionsverket, RRV, var en s.k. enrådsmyndighet. Det betydde att generaldirektören själv fattade beslut. Vi hade, och kanske har, ett antal sådana myndigheter. Dessa myndigheter hade ingen styrelse utan ett råd. Jag satt där ett antal år på 90-talet som representant för Socialdemokraterna. Efter ett sammanträde i Rådet där vi informerats om budgetkraven från RRV och jag haft synpunkter bad Gd Inga-Britt Ahlenius mig att stanna kvar. När vi blivit ensamma sade Ahlenius. "Jag väntar mig och kräver obrottslig lojalitet av dig". Mitt svar blev. "Jag vill vara väldigt klar. Jag kommer aldrig att vara obrottsligt lojal mot någon generaldirektör oavsett vem det är. Min lojalitet finns enbart hos mitt parti och hos väljarna som valt mig". Några månader senare, efter samtal med socialdemokraternas gruppledare, lämnade jag på egen begäran RRV:s råd.

Förra veckan läste jag en bok som jag rekommenderar. "Den nya överklassen", Författare Bengt Ericson. Boken är när det gäller "kartläggning" väldigt bra. Den senare delen av boken är mindre bra och i vissa delar tycker jag att Ericson drar fel slutsatser, men sammantaget är boken väl värd att läsa. Ur boken citerar jag

"Sverige är ett litet land där lojaliteten mot den egna elitgruppen är större än den mot oss andra. ..... Alltså belönar man varandra. Rikligt.
Och det mest tankeväckande av allt. Berörda individer tycker att det är en helt rimlig ordning eftersom de, enligt egen uppfattning, har varit så fantastiskt duktiga.
Det är därför, för att ta ett exempel, som den rätt ordinäre bankchefen Arne Mårtensson kunde gå i pension vid 55 års ålder och sedan kunde ge sig ut på en långsegling med 225 pensionsmiljoner i ryggen."

Under senare delen av 80-talet och 1991 hade vi en ordning i Sverige med samhällsrepresentanter i affärsbankernas styrelser. (Avskaffades efter förslag av Anne Wibble och Bo Lundgren efter regeringsskiftet 1991). Av den socialdemokratiska regeringen var jag placerad i Handelsbankens regionstyrelse i Västsverige. Regionchef var under de första åren nämnde Arne Mårtensson. Det var de där åren när bankerna "nästan kastade pengar" efter låntagarna, oftast för att finansiera köp av kommersiella fastigheter. Under lång tid, flera år så gick vår huvudsakliga utlåning till fastighetsköp. Det var inte många kronor vi lånade ut till företag för produktion och därmed ökad sysselsättning. Detta tyckte jag var ett problem, liksom denna, som jag tyckte, "överutlåning" till fastighetsspekulation. När jag då frågade. "Vad blir årsavkastningen på de där fastigheterna som vi lånade ut pengar till?" Svaret var ofta 5, 6 kanske 7 procent. "Men räntekostnaderna motsvarar ju 9, 10 procent. Det går ju inte ihop. Var min invändning." Ja, men räntorna är avdragsgilla och återbetalningen löser inflationen, var det svar jag fick från de där bankdirektörerna som talade om P G när det menade P G Gyllenhammar och Erik när de avsåg Erik Penser. När jag då förklarade att vi, alltså vi socialdemokrater, hade satt oss före knäcka inflationsspiralen och att vi arbetade med en skattereform som skulle minska avdragsmöjligheterna så fnös de där bankdirektörerna i sina blanka kostymer bara åt mina argument. Jag var ju bara en "sketen politiker". Vi vet alla hur det gick. Vi fick en bankkrasch som tvingade samhället att gå in för att rädda det finansiella systemet. För fullständighet - Handelsbanken klarade sig bättre än de andra bankerna, men i Handelsbankssfären var det Västsverige som var värst.

Under delar av denna tid var Arne Mårtensson regionchef i Västsverige. Hur var det med pensionen han fick? Svenska Dagbladet räknade 2009 ut att Mårtenssons pensionsavtal är värt 225 miljoner, om han lever till 85 års ålder. Men - han var väl väldigt duktig?

För några veckor sedan skrev jag om de ökade klassklyftorna i Sverige. Bland annat redovisade jag vad Rapport rapporterade om Rut-avdrag för läxhjälp. Pengarna till det där "tas ur fickan på den som är sjuk, arbetslös eller är i fas 3" som AB skrev citerade jag. Detta har fått "Faster Sven" att i en kommentar på min blogg begära att jag "skall förklara mig eller be om ursäkt".

Jag har inget att förklara. Jag står för vad jag skrev och det är ju så glasklart att jag är säker på, att alla som läste vad jag skrev och inte har mörkblå glasögon på sig förstår det.