Någon gång runt Millenieskiftat kom vid ett tillfälle Lars Ramkvist inseglande i Riksdagen med ett helt hov runt omkring sig. Han var där på inbjudan av Näringsutskottet för att svara på frågor. Ramkvist som då var ordförande för Ericsson lät de "sketna riksdagsledamöterna" förstå att han egentligen intge hade tid med dem. Han var gunås ordförande för Sveriges framgångsrikaste exportföretag. Det var det företag som bara några år senare höll på att gå i kaputt. Ramkvist blev så småningom ordförande i Skandia. Där var han med om att tillsammans med Lars-Eric Petersson, vd:n och övriga styrelsen fatta beslut om bonusprogram till en total kostnad av 3.5 miljarder.
Nu har åklagaren van der Kwast åtalat Petersson för att han alldeles på egen hand lyft bort ett tak för dessa program vilket enligt van der Kwast har lett till att det blivit några hundra miljoner dyrare.
Under rättegången har Ramkvist skyllt på Petersson och Petersson på Ramkvist. De båda näringslivstopparna har uppträtt som små barn. Resultat - Petersson blev frikänd av Svea Hovrätt. Miljarderna har bara seglat ivår och ingen är ansvarig.
Petersson har rätt till 185 miljoner i bonus förutom alla de miljoner han haft i lön. För att få en jämförelse. Det är lika mycket i bonus som 14 undersköterskor har i livsinkomst. Detta under förutsättning att undersköterskorna orkar arbeta i 40 år. Man blir alldeles rasande när man ser hur dessa herrar uppträder. Giriga över alla gränser och fullständigt utan hämningar. En sak är klar - jag kan inte förstå att någon över huvud taget vill ha någon med detaa företag att göra.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Hej Åke! Härligt att läsa att någon tager bladet från munnen. Själv sitter jag och skriver en bok med namnet Pragmatisk Demokrati. En bok som handlar om ditt inlägg. Bifogar det idag färdigskrivna förordet till boken. Vore värdefullt höra dina synpunkter.
FÖRORD
Vi lever i en tid varom vilken mycket kan sägas och i en tid där många ord fortsätter flöda i sofistiska valörer: Rött är icke längre rött och blått är icke längre blått, vissa avslöjas som skurkar, blir dömda i tingsrätt och friade med knixiga ord och pengar i hovrätten vilket är som 1600-talet då folket hade tinget och adel och vissa borgare hade Hovrätten, två olika rättsordningar, den ena för vissa den andra för de fat-tiga. Och så är det fortfarande: för vissa ett uttryck för den soci¬ala och politiska utveckling som de ställer mot social och poli¬tisk konservatism, med vilket de mena bakåtsträvande – inte fasthållande vid social och politisk rättvisa samt lag och rätt.
Och när vi andra påpekar att detta icke är utveckling till det bättre utan en förvanskning av verkligheten som döljer avfär¬das vi som bakåtsträvande moralister. Emellertid är det ofta män¬niskor som inte kan redogöra för begrepp som etik och mo¬ral, vilka de tycks förväxla med sedlighet; att inte visa vissa kroppsdelar försåvitt det inte gäller personer som vun-nit deras ohöljda uppmärksamhet och gillande och som där-för tillåts att allt efter behag exponera både det ena och det andra.
Här framlagda arbete vill motverka min tids sofister, levande och döda, synliga och osynliga. Och till dessa räknar jag vissa jour¬nalister, medie- och kognitionsforskare och alla olika medie¬konsulter samt gamla toppolitiker, t.ex. Thorbjörn Fäll¬din, Olof Palme och Göran Person, bostadsfantomen Ilmar Ree¬palu, lägenhetsfantomen Laila Ligita Freivalds, kontokortklip¬paren Bo Hult, de stora vinstdelarna Lars-Eric Pet¬tersson och Lars Ramkvist samt sist och slutligen Mona Sah¬lin, bara för att nämna några av de synliga, de som uppen¬bart brutit mot innehållet i medborgarnas rättsmedve¬tande. Ett faktum som regering och riksdag på en direkt fråga måste anse vara det samma som att bryta mot lagen efter¬som det är lagen i den demokratiska rättsstaten som ut¬trycker medborgarnas rättskänsla. Något annat vore otänk¬bart och samtidigt det som reducerar den demokratiska rättssta¬ten till en angelägenhet enbart för vissa.
Författaren
Post a Comment