Carl Bildt lovade i valrörelsen 1991 att genomföra systemförändring om han fick bilda regering. Han fick mandatet men genomförde aldrig någon systemförändring. Bildts tre år som statsminister kan sammanfattas så här. Den högerledda regeringen förde i stort socialdemokratisk utgiftspolitik och borgerlig inkomstpolitik. Resultat? På tre korta år fördubblades statsskulden, tredubblades arbetslösheten och fyrdubblades budgetunderskottet. På hösten 1994 när svenska folket i valet kastade ut Bildt & Co från Rosenbad hade vi, Sverige, 60 öre när vi skulle betala ut en krona 40 öre fick vi gå och låna.
Fredrik Reinfeldt lovade i valrörelsen 2006 att inte göra systemförändring. Han bluffade. Han genomför systemförändringar med rasande fart och han, Anders E. Borg, Sven Otto Littorin och Christina Husmark Pehrsson, samtliga M gör det slarvigt, hafsigt, hjärtlöst och stöddigt.
Christina Husmark Pehrsson försade sig 2008 när hon undslapp sig "att sänkta kostnader för sjukförsäkringen skulle betala sänkta skatter". Reinfeldt, Borg och Littorin, jag är ganska säker på att det är de tre, med Schlingman i bakgrunden, som bestämmer i högerregeringen, har hela tiden varit klara över vad de ville göra. Försämrade trygghetssystem i vid mening skall dels ge pengar till skattesänkningar, mest till dem som redan har, dels ska dessa försämringar vidga klyftorna i vårt land. Medvetet ställer denna regering grupp mot grupp. De som har arbete mot de som är arbetslösa. De friska mot de sjuka. Pensionärer mot yrkesverksamma. Stad mot land.
Högerregeringen förstår inte, att det de håller på med kommer att leda till så svåra motsättningar i vårt land, att det drabbar också de som har det ekonomiskt ganska bra.
Nu är det knappt åtta månader kvar till valet den 19 september. Jag ser fram emot valdagen.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment