Odenberg och Reinfeldt

Så var det dags för det tredje m-statsrådet på 11 månader att avgå.

Det finns flera, som jag tycker, berättigade frågetecken omkring denna avgång.

Vad är den egentliga anledningen?
Är det statsministern eller den nu avgångne försvarsministern som inte kan räkna?
Odenberg säger att prutningarna på försvaret på några års sikt är i storleksordning 4.5 till 5 miljarder per år. Reinfeldt påstår att det rör sig om 2 miljarder varav en del kan komma att "återläggas".
Skillnaden är verkligen inte "felräkningspengar".

Jag tror att det verkliga skälet är tvåfaldigt.

- Samma dag som Anders E. Borg vid en presskonferens på Gotland talade om att regeringen övervägde att spara fyra till fem miljarder på materialinvesteringar för försvaret var Odenbergs saga all. (Om han inte utan krumbukter fann sig i vad Borg slagit fast).
- Reinfeldt har tidigare visat dåligt omdöme när han utsett statsråd - Kom ihåg Borelius och Stegö Chilo - nu visade han det goda omdömet, utifrån Borgs synvinkel, att stötta sin finansminister och i samma ögonblick som han gjorde det öppnades falluckan för Odenberg.
- Jag kom på ett tredje skäl. Borg bestämmer.
Av detta har jag mycket konkreta hågkomster. När jag var ordförande i finansutskottet ville jag få fram ett, om möjligt enhälligt, beslut i utskottet om att vi skulle låta ett antal välrenommerade utländska ekonomer utvärdera Riksbanken och dess verksamhet under de senaste tio åren. Jag höll på vecka efter vecka, men kunde inte få något besked från utskottets vice ordförande, som var den nu aktuelle Mikael Odenberg. En av dåvarande finansministern medarbetare talade med moderaternas kanslichef, tillika chefsekonom som hette Anders E. Borg. Därefter var det klart. Borg hade bestämt att för moderaterna var mitt förslag ok, och jag fick ett postivt besked från Odenberg.

En av mina gamla kollegor från riksdagen har en mycket konspiratorisk och måhända klokare fundering än jag.
Är det ett medvetet drag från moderaterna, att sänka försvarskostnaderna så mycket så att vi vid en kris i Europa måste ansluta oss till Nato? En situation som folkpartiet eller i varje fall Jan Björklund, som ville sända svensk trupp till Irak, skulle gilla.

Låt mig återvända ett ögonblick till miljarderna. Alldeles oavsett om nedskärningen blir två miljarder eller fem är det mycket oroande för vårt land att två statsråd, statsministern och försvarsministern räknar/tolkar den egna budgeten så olika.
Dessutom - detta talade Reinfeldt inte om i valrörelsen.

Även om Odenberg är min politiske motståndare har jag respekt för att han tar konsekvenserna av sin uppfattning och inte gör som skatteutskottets ordförande Lennart Hedquist, som låter statsministern vara hur oförskämd som helst utan att reagera. Men det är klart, om man som Odenberg anser att regeringens försvarspolitk är oseriös då finns det bara två alternativ "kryp" eller avgå. Odenberg valde det, tycker jag, enda rimliga alternativet.

Till slut två mer kåseriartade funderingar.
Försvarskostnaderna är ungefär 40 miljarder. Det är ungefär lika mycket som ett år och sju månaders barn- och studiebidrag till landets alla barn och ungdomar kostar. Trots detta klarar man inte av att fixa högvakten under jul- och nyårshelgen. Vad gör de med alla pengarna?

Ryktet säger att Tolgfors´, som blir ny försvarsminister, efterträdare blir Anna Kinberg Batra. Hon är mest känd för att hon tycker att "Stockholmare är smartare än lantisar". Ja vad skall en stackars lantis från Borås säga om det?