”Vi har en lång, mörk, kall vargavinter framför oss”. Nej det är inte en meteorologisk rapport.
Det är inte ett simpelt försök av oss att svartmåla. Det är Anders E Borg (m) som ger en prognos för den svenska ekonomin. Äntligen har det gått upp för i varje fall delar av den moderatledda regeringen att vi har recession i Sverige. Vi har det som med ett konstigt ord kallas minustillväxt. Hur nu tillväxt kan vara minus? Förra gången vi hade det var 1992 och 1993. Ja, Du kommer ihåg rätt. Då hade vi också en borgerlig regering. Statsministern hette Carl Bildt (m). Under hans tre år i den positionen fördubblades statsskulden, tredubblades arbetslösheten och fyrdubblades budgetunderskottet. Spåren förskräcker.
När Anders E Borg presenterade budgeten den 22 september räknade han med en tillväxt på 1.5 procent i år, 1.3 2009 och 3.1 procent 2010. Nu två och en halv månad senare är vi inne i en recession. Den globala finanskrisen skall inte läggas Anders E Borg till last. Det faktum att finansministern och hans medarbetare inte har förutsett recessionen skall däremot läggas honom till last. Det skall också läggas Borg och den övriga regeringen till last att man är helt passiv när det gäller jobbkrisen. I USA, Frankrike, England, Tyskland, i land efter land tas stora stimulanspaket fram. Dock inte i Sverige. I Sverige hänvisar finansministern till den budget han presenterade när hans prognos var att tillväxten i år skulle bli 1.5 procent och 2009 1.3, för att sedan växa till 3.1 procent 2010. Varslen duggar tätt. Nej duggar är fel ord. Varslen kommer som störtskurar eller kanske till och med som skyfall. Regeringen gör ingenting – absolut ingenting. Det sista påstående var orättvist. Regeringen lägger fram ett jättepaket för att säkra bankerna och en av dem, den av finansmarknadsminister Odell (kd) så omhuldade Carnegie socialiserar, eller om det känns smakligare förstatligar, Borg och Odell.
Det var nödvändigt att rädda den finansiella sektorn. Det var därför vi ställde upp. Inte för att rädda den moderatledda regeringen utan för Sveriges skull. För löntagarna skull. För låntagarnas skull. För företagens, stora och små, skull ställde vi upp. När det gällde bankerna var Reinfeldt och Borg snabba, men när det gäller jobben för människorna tövar samma regering. Nu är det kris och nu behövs därför ett batteri av åtgärder. Om några dagar kommer nobelpristagaren Paul Krugman till Sverige för att ta emot ekonomipriset. Vi är alldeles säkra på att Krugman då, precis som han redan gjort i en rad artiklar i New York Times kommer att säga. ”Nu behövs det massiva insatser – inget småduttande”.
Alla ekonomer världen över inklusive den svenska regeringens egna rådgivare är överens om att insatser måste göras, inte bara mot finanskrisen, utan också mot den lågkonjunktur som ännu bara är i sin linda, men som förutspås bli den värsta på många decennier. Trots detta skriver regeringen i finansplanen ”Konjukturnedgången beräknas dock i ett historiskt perspektiv bli relativt mild”. Det är inte år sedan den borgerliga regeringen gjorde denna bedömning. Det är tre månader sedan. Man tar sig för pannan.
Vadå kris, tycks vara regeringens reflektion? USA:s tilllträdande president Barack Obama, Frankrikes Nicolas Sarkozy, Englands Gordon Brown, för att nämnda några är på väg att lägga fram paket i storleksordning minst två procent, för USA:s del troligen tre till fyra procent av BNP. Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson hänvisar till budgetpropositionen som lades fram när regeringen trodde tillväxten skulle bli runt 1.5 procent. Hallå! Vakna! Konjunkturinstitutet säger att vi redan har minustillväxt.
På kort sikt, se till att få igång investeringar i byggande av bostäder och offentliga institutioner, infrastruktur, miljöinvesteringar exempelvis vindkraft. Mot vår vilja sålde utförsäljningsminister Mats Odell Vin & Sprit. Låt då åtminstone pengarna därifrån gå till något ur miljösynpunkt bra. Börja bygga Götalandsbanan. Starta med sträckan Göteborg–Bollebygd via Landvetters flygplats.
Varför inte prova skrotningspremier på gamla energislukande hushållsprodukter. Det skulle leda till minskad elförbrukning och till att tillverkning av nya effektivare kylskåp, frysboxar, luftvärmepumpar m.m ökar.
Inför ROT-avdrag. Om inte regeringen förstått det – låt oss berätta – det är jättekris på gång i byggbranschen.
De amerikanska bilföretagen vädjar till kongressen om stöd. Obama har visat att han förstår vikten av fordonsindustrin. Skulle man kanske kunna begära en positiv signal från den svenska regeringen också? Varför inte ta upp P G Gyllenhammars tankar från 90-talets början om samarbete med Norge. Norge har olja Sverige har i varje fall ännu så länge bilindustri. Verkar vara en ganska bra kombination.
Öka den inhemska efterfrågan föreslår ekonomer från vänster till höger samfällt.
Vad Sverige nu behöver, vad människorna i Sverige nu behöver, är dessutom en ”trygghetschock” förutom stimulans av den inhemska efterfrågan.
Regeringen med Littorin i spetsen har mycket medvetet försämrat och fördyrat arbetslöshetsförsäkringen. Resultat av detta är att mer än en halv miljon människor nu står utan den relativa trygghet som a-kassan ger i bistra arbetslöshetstider.
Det som nu behövs är höjda tak i, och sänkta avgifter till, arbetslöshetsförsäkringen.
Ge landets barnfamiljer ett extra barnbidrag. Se till att mor- och farföräldrar som är pensionärer får samma skatteskala som de som unga, friska och har lyckan att ha ett arbete. Inkludera också de som är hemma och tar hand om sina barn, de som är sjuka, de som av ett oblitt öde har drabbats av sjukdom i denna skatteförändring. Då kommer de som har behov av ökad konsumtion att på ett effektivt sätt bidra till ökad inhemsk efterfrågan.
Ge besked till kommuner och landsting redan nu att statsbidragen kommer att öka med minst 5 miljarder 2010.
Vår uppmaning till regeringen. Sätt Sveriges väl före er egen prestige
Vi sträckte ut handen när det gällde garantierna för banksektorn. Det borde stämma den högerledda regeringen till eftertanke och efterföljd.
No comments:
Post a Comment