Kommer du ihåg hur de båda moderaterna Gunilla Carlsson och Sven Otto Littorin före valet 2006 utnämnde sig själva till kollektivavtalskramare? En del trodde på dem.
Så fort de kom in i Kanslihuset började jakten på fackföreningsrörelsen. I olika steg genomförde högerregeringen reformer som gjorde "a-kassan dubbelt så dyr och hälften så bra". Resultat - mer än 300.000 personer lämnade arbetslöshetsförsäkringen. Sedan beslutade borgarna om arbetskraftsinvandring utan att arbetsmarknadens parter fick yttra sig. Därefter slog Littorin fast att det behövdes ingen ändring i svensk lagstiftning för att bjuda motstånd mot lavaldomen. Ständigt krypskytte mot Las. Jakt på fackliga företrädare.
Nu ser vi varje dag, även om det inte uppmärksammas så mycket i massmedia, hur resultatet har blivit att styrkeförhållandena på arbetsmarknaden förändras, ibland sakta men alltid säkert. Bemanningsföretag växer som svampar ur jorden. Om anställda i dessa säger vad de tycker så får de sparken på direkten. Högerledaren Reinfeldts "kam har vuxit" så nu lovar/hotar (välj ord själv) han med att under mandatperioden införa offentlig, obligatorisk a-kassa. Mönstret är klart - gör allt för att försvaga facket. Begriper den mannen att han med en rasande fart håller på att förstöra "den svenska modellen"?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment