Monday, November 17, 2008

Motion till Partikongressen 2009

Den här motionen lämnades in till Borås arbetarekommun

En politik för rättvisa, solidaritet och jämlikhet

Tage Erlander sade ofta ungefär så här ”adelsmärket” på en god politiker är att hon eller han inte sticker upp fingret i luften och känner hur de politiska vindarna blåser utan hon och han sätter sig ner tillsammans med sina kamrater och funderar på vad som är riktigt, rättvist och rättfärdigt, sedan går han och hon tillsammans med sina kamrater ut och bildar opinion för detta.


Olof Palme hävdade alldeles bestämt, att han var fullständigt övertygad om att även de som har det ekonomsikt och på annat sätt relativt bra vid närmare eftertanke håller med om att minskade klyftor är bra för alla även för de i olika avseenden välsituerade. Det finns flera skäl för detta, dels den rena solidaritetstanken, att vi skall ställa upp för varandra, dels därför att ökade klyftor leder till sociala motsättningar i samhället och ett sådant förhållande är till nackdel för alla även de som har det jämförelsevis bättre.


Ingvar Carlsson skriver tillsammans med Anne-Marie Lindgren i boken ”Vad är socialdemokrati?” ”Socialdemokratisk välfärdspolitik motiveras ideologiskt av såväl frihets-, jämlikhets-, som solidaritetskraven”. ”Det är en djupt känd övertygelse hos båda oss som skriver detta att jämlikhet mellan medborgarna är den enda möjlig grunden för ett samhälle som på en gång är socialt stabilt och öppet för förändringar”

Förra gången de borgerliga hade regeringsansvaret 1991-94 talade de, särskilt dåvarande statsminstern, mycket om systemskifte både före valet och under regeringstiden, men de gjorde inget sådant. Kanske beroende på att Bildt-regeringen hade fullt upp med att totalt undergräva landets ekonomi.


Den nuvarande högerregeringen och de i den ingående partierna nämnde inte med ett ord i valrörelsen 2006 att de sökte mandat för ett systemskifte. Icke desto mindre – nu genomför de just detta. På område efter område för de en politik som gör Sverige hårdare och kallare.


Man sänker skatterna, mest för de som har mest. De har beslutat att den som är sjuk, arbetslös, förtidspensionär, pensionär, föräldraledig skall betala högre skatt att den som är ung, frisk och har ett arbete.


Arbetslöshetsförsäkringen bryts sönder.

Sjukförsäkringen brutaliseras.

Sjukvården privatiseras.

Allmännyttan säljs ut.

Marknadshyror förbereds.

Privata vårdförsäkringar ger förtur i den allmänna vården.

Vuxenutbildningen skärs ned.

Bostadspolitiken formligen läggs ned.

Arbetslösheten nonchaleras


Det vi här nämnt skall bara ses som exempel på den mycket medvetna strävan den nuvarande högerregeringen har att i grunden förvandla Sverige. Förvandla Sverige till ett land där den rike, den unge, den duktige, den friske sätts i högsätet. Under det mer än halva århundrade som vårt land förvandlades från Fattigsverige till ett välfärdsland var ledordet, som omfattades av de allra flesta, solidaritet. Den nuvarande regeringspolitiken tycks ha som motto ”satsa på dig själv, andra får klara sig själva”.

Det finns de som säger att politiken måste bli modern.

Naturligtvis måste politiken anpassas till de rådande omständigheterna, men det är inte modernt att bejaka klyftor och förminska rättvisan.


När denna motion skrivs har vi en global finanskris och en begynnande lågkonjunktur som kommer att svepa över världen. Eftersom högerregeringen anser att allt som behöver göras redan är gjort, inga nya åtgärder är nödvändiga kommer verkningarna att slå blint och hård också över vårt land. Allt tyder på att på alla samhällsområden kommer situationen att vara värre, arbetslösheten högre, klyftorna större, segregationen värre, utslagningen allt mer brutal.


Precis som många gånger tidigare kommer det att bli vårt partis uppgift att, efter en valseger, ta ansvar för vårt land. Ta ansvar för hela vårt land. Ta ansvar för alla som finns i vårt land.

Låt oss gå till val med samma övertygelse som Ingvar Carlsson, ”att demokratin och politiken är ett bättre instrument för medborgerligt inflytande än någonsin marknaden är och kan bli”.

Låt oss gå till val med övertygelsen att socialdemokratisk politik är precis lika riktig, rättvis och rättfärdig 2010 som på Tage Erlanders dagar.


Låt oss gå till val med övertygelsen att medborgarna även de som har det ekonomiskt relativt bra, delar Olof Palmes uppfattning att minskade klyftor ger oss ett bättre samhälle för alla.


Efter tre års borgerligt vanstyre beslutade Partistyrelsen när man 1994 fastställde valmanifestet att i alla delar vara fullständigt uppriktig mot väljarna. Vi beskrev de jättelika underskott den borgerliga regeringen åstadkommit. Vi berättade om den fördubblade statsskulden och den tredubblade arbetslösheten. Vi lovade inte guld och gröna skogar. Tvärtom – vi berättade om de skattehöjningar och nedskärningar som vi menade var nödvändiga. Väljarna förstod allvaret. Väljarna uppskattade vår uppriktighet. Väljarna kände ansvar. Väljarna gav oss socialdemokrater ett mandat för att göra det vi talat om.


Låt oss göra på samma sätt 2010. Låt oss ta väljarna på allra största allvar. Låt oss i klartext tala om vad vi vill göra. Låt oss använda all vår energi för att agitera för våra idéer. Låt oss återupprätta solidariteten, omtanken, ansvarstagandet för hela vårt land.


Det blir den av 2009 års kongress valda Partistyrelsen som kommer att fastställa det valmanifest vi skall gå ut till väljarna med.


Vi föreslår därför Partikongressen besluta


att uppdra åt Partistyrelsen att vid utarbetandet av valmanifestet inför 2010 års val beakta de i denna motion berörda frågorna om rättvisa, jämlikhet och solidaritet.

Borås i november 2008


Arne Kjörnsberg

Anders Österberg


6 comments:

Lars Rudström said...

När man läser Arne K:s och hans partikamrats motion här förundras i alla fall inte jag att många medborgare uppvisar ett visst "politikerförakt".
Ni säger t.ex. inte hela sanningen om vilket parti som satt vid makten när finansens högsäten tilläts släppa alla krediter fria under 80-talet. Där har ni starten till allt elände vi alla fick uppleva i början av 90-talet! Att skylla detta elände på den taffliga borgerliga regeringen 91-94 är väl ändå bra magstarkt.
Det finns flera sådana påståenden i denna motion, men jag orkar inte. Ni låter som Göran P när han i SVT påstod att de svesnka pensionärerna skulle få 1000 kr mer i skatt! Det var ju för sjutton de arbetande som skulle få SÄNKT skatt! Många fåvitska gick på den fula retoriken också.
Nej, jag litar inte ett dugg på någon politiker, framför allt inte på socialisterna. Ni vågar ju inte ens tala om vilken form av socialism ni önskar ska bli verklighet i Sverige.

feminix said...

Varför övergav ni ert kloka "Luciabeslut"? Ni kunde ju ha återinfört det när ni tog makten 1994?
Varför inte göra även föräldrar, som själva vill vårda egna barn, jämställda? Det kan enklast ske genom förskolepengen i beskattad lön och skatteavdrag för barnen för varje make och dubbla avdrag för ensamstående föräldrar.
Man får intrycket att ni hellre vill att barn ska fostras i kollektiv än av föräldrarna. Är det så?

feminix said...

Varför inte nu kräva ett återinförande av "Luciabeslutet"? Eller tror ni att man kan lösa integrationsproblemen genom en fortsatt stor invandring? Kan man lösa Rosengårds problem gen att skapa nya Rosengård i andra kommuner? Kan man minska arbetslösheten genom att tillåta en stor invandring av nya arbetslösa?
Varför gäller inte jämlikhet och solidaritet även de föräldrar som vill själva fostra sina barn i hemmet?

Josh Lyman said...

Frågor till Arne:

Om det är så att väljarna är absolut övertygade om att de för att kunna rösta på S i nästa val vill veta huruvida de tänker stödja sig på V, Mp eller nått annat parti, eller för den delen bilda regeringen med något eller några av dem, har de då inte rätt att få reda på det?

Samt om svaret är att väljaren om den inte får detta besked väljer att rösta på borgarna, är det i så fall ett pris värt att betala?

Arne Kjörnsberg said...

Ja, ja jag har förstått att Lars Rudström, som jag inte känner, har ett visst förakt för mig. Jag får leva med det.

"Finansens högsäten tilläts släppa alla krediter fria under 80-talet", skriver Rudström.

Eftersom jag var med, som nybliven riksdagsledamot, när valutaregleringen togs bort 1985-86 kan jag berätta hur det gick till. Svenska storföretag ex.vis Volvo som sålde väldigt mycket på export tog inte hem sina intäkter till Sverige. Volvo startade i stället ett helägt finansbolag i Lichtenstein dit exportinkomsterna togs. Sakläget var alltså att storföretagen bestämde själva hur de skulle göra. De små företagen däremot hade problem.
Till detta skall läggas en ihärdig propagande från näringslivet och dess organisationer med SAF i spetsen och i varje fall två borgerliga partier Moderaterna och Folkpartiet.

Kreditavregleringen. Om min minnesbild stämmer bör det ha varit 1987. Det vi nu kallar globalisering benämndes vid denna tidpunkt internationalisering. Nåväl, denna internationalisering gjorde att det blev allt svårare att behålla kreditregleringen. När inte bankerna fick låna ut så mycket som de ville, startade de helt enkelt finansbolag som "kastade pengar" efter folk och företag. Det var bakgrunden.

En sak vill jag dock vidgå. Vi gjorde kreditavregleringen och skattereformen i fel ordning. Vi borde genomfört skattereformen, som vi gjorde tillsammans med folkparitet, först och kreditdavregleringen därefter. Problemet var bara att 1986-87 fanns det ingen majoritet för en skattereform och därför blev det, enligt min efterklokhet, fel ordning.

"Nej, jag litar inte ett dugg på någon politiker, framför allt inte på socialisterna" skriver Rudström.
Även det får jag väl leva med. Jag får trösta mig med att väljarna i Sjuhäradsbygden lade sin röst på mitt parti och mig så jag fick en plats i riksdagen 1985, 1988, 1991, 1994, 1998 och 2002. Innan dess hade väljarna i Borås röstat in mig i Kommunfullmäktige 1970, 1973, 1976,1979 och 1982.
Men det är klart en sådan moralisk gigant som Lars Rudström har jag naturligtvis aldrig varit, är inte och kommer säkert aldrig att bli.

Lars Rudström said...

Arne K har inte riktigt förstått skillnaden mellan SAK och PERSON! Den som i sin (tydligt politiska) blogg framför argument för en SAK kan få mothugg vad gäller SAKENS innehåll. Jag skiljer noga på SAK och PERSON. Det gjorde även Wigforss och Tingsten i sina senare, uppskattade offentliga debatter. Jag anser att flera av Arne K:s dokument skall bemötas i SAK och det är det jag gör! Arne K är säkert en duktig politiker och det har jag ingen anledning att betvivla efter hans antecedentia här, men jag opponerar mig mot SAK-inläggen, inte mot PERSONEN!
Inte f-n är jag någon "moralist", men jag har en lång erfarenhet från det lokalt fackliga och politiska livet med start från början av 50-talet och vet att många politiker inte alltid säger sanningen. T.ex Palme genom sin förnekelse av en promemoria från Carl Persson 1976 om bordellmamman.

Att Arne K berättar bakgrunden till den finansiella avregleringen var bra i SAK. Jag har dock en litet annorlunda version, men det kan vi glömma för tillfället. Det var SAP som styrde i SAK, och därmed faller hela ansvaret på det då regerande partiet. Rätt ska vara rätt!