I dag, lördag, har Aftonbladet en artikel med ingressen- "Den ena slåss för sin politiska överlevnad. Den andra för att slippa börja om på noll. Båda har allt att förlora - men bara en kan vinna"
Detta är ett exempel på den förflackning, den vulgarisering som massmedia har gjort politiken, samhällsbygget till. Den som, enligt AB, kan vinna eller förlora är Mona Sahlin eller Fredrik Reinfeldt.
Har inte de båda journalisterna hör talas om de 406.000 svenskar som nu är arbetslösa?
Arbetslösheten har ökat med med 46.000 på ett år. Nästan ett halvt Borås. Antalet långtidsarbetslösa har ökat med 71.000 på ett år.
Borde inte journalisterna läsa sin egen tidnings reportage om de cancersjuka som "flåsas i nacken ända in i döden" eller hur självmordsbenägenheten bland de sjuka som jagas ökar dramatiskt? Läsa och förstå att det är dessa människor som förlorar.
Man kanske till och med kunde analysera varför en halv miljon människor tvingats lämna den relativa trygghet som arbetslöshetsförsäkringen ger.
Kunde man dessutom redovisa hur mycket mer en pensionär, en sjuk, en förtidspensionär, en föräldraledig betalar i skatt jämfört med den som är ung, frisk, stark och är lycklig nog att ha ett arbete även om de har samma inkomst.
Orkade man på landets redaktioner skildra den pågående valrörelsen som något i grunden allvarligt, något som handlar om vilket Sverige vi vill bygga, en kamp som handlar om vilken människosyn som skall vara förhärskande i vårt land så skulle det var en "gudi behaglig gärning". Men då måste man ju läsa på. Då måste man inse att val är ingen fotbollsmatch utan handlar om något vida allvarligare.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment