Elavregleringen - vad var det jag sa´

Under den senaste veckan har jag i varje fall vid två tillfällen sagt till mig själv. "Vad var det jag sa´!" Oftast säger jag ingenting offentligt. Det verkar bara stöddigt, märkvärdigt eller överlägset, brukar jag tänka.

I början på sistlidna vecka var en företrädare för energibolagens branschorganisation ute i massmedia och talade om att den kommande vinterns elpriser skulle troligen bli ännu högre än vintern 2009/2010. I vintras var det osedvanligt kallt och nu är det för lite vatten i magasinen var budskapet. Han, för det var en han, glömde tala om hur kärnkraftsföretagen misskötte skötsel och underhåll av reaktorerna så att man var tvungen att stänga flera av dem mitt i smällkalla vintern.

När frågan om avreglering av elmarknaden var aktuell under senare delen av 90-talet yrkade jag avslag på förslaget. Ett skäl till att jag tillåter mig att vara öppenhjärtlig i frågan är att professorn Arne Kaiser, KTH i en avhandling, "Från folkhemsel till internationell handelsvara" mycket detaljerat redovisat ur det gick till. Mina argument var kort sammanfattat.

Elmarknaden är ett naturligt monopol. Erfarenheterna från Norge, som hade avreglerat några år tidigare var, att möjligen skulle elpriserna först gå ner en smula för att efter några år stiga. Vi skulle se hur de stora kraftföretagen skulle köpa upp de små. Ett oligopol skulle bli resultatet. När detta skett och företagen byggt tillräckligt med överföringskapacitet till kontinenten skulle de svenska priserna "smittas" av främst de tyska prisläget. Det har i alla delar blivit precis så som jag sade. För den som är intresserad kan jag rekommendera Kaisers avhandling och Riksdagens protokoll.

Med rätta kan jag säga - "vad var det jag sa´".

När jag nu träffar tidigare kollegor och det gäller också borgerliga får jag ofta höra. "Du hade ju rätt", men det är bara en tröst för ett tigerhjärta. Skadan är skedd. Priserna går i höjden. El har blivit en handelsvara precis som vilken vara som helst. Hushållen och svensk industri får betala priset. Det blir inte bättre av att vi nu har en industriminister som vill sälja ut delar av Vattenfall och på det sättet minska det politiska systemets möjligheter att genom ägarinflytande, om man nu skulle vilja, i varje fall till en del styra prisbilden.