I en artikel i DN 11.1. -06 resonerar Peter Wolodarski om hur vi socialdemokrater går till väga när vi skall välja en ny partiordförande och dessutom kallas jag ”ett slags partitaliban”.
Först några konstateranden
- Det skall villigt erkännas att vi socialdemokrater inte har så stor erfarenhet av att välja partiordförande. Som bekant gör vi det inte så ofta.
- Det är inte ett jobb som någon kan söka. Det är inte en verkställande direktör som skall rekryteras. Det är en partiordförande i Socialdemokratiska Arbetarepartiet som skall väljas. Det är inget jobb man söker. Det är ett förtroendeuppdrag.
Partiet kräver sina riter säger Wolodarski och det jag talar om är rörelsens kultur och mytologi fortsätter han. Mina enkla funderingar bygger i all enkelhet på dels att jag läst på, dels på erfarenhet hur vårt parti brukar göra.
Några exempel. Efter Per Albin Hanssons hastiga död hösten 1946 föreslog bland andra Ernst Wigforss, Östen Undén, Per Edvin Sköld och John Ericsson i Kinna att Tage Erlander skulle väljas till ny partiordförande. Erlander värjde sig på alla sätt. Sköld satte på något sätt punkt för diskussionen när han sade ”Erlander kan inte få vägra med hänsyn till äldre kollegor. Erlander får helt enkelt böja sig för partiets vilja”
Valet av Olof Palme 1969 hade på något sätt ”vuxit fram” under flera år. Efter mordet på Palme var det på något sätt naturligt att hans, under många år, nära medarbetare Ingvar Carlsson skulle ta över. Ingvar Carlsson har vid flera tillfällen offentligt sagt att han hade räknat med att lämna de stora politiska uppdragen samtidigt som Olof Palme avgick som partiordförande. Så blev det inte. När partiet kallade fick han ta på sig ansvaret. När Ingvar Carlsson på hösten 1995 meddelade att han ville avgå som partiordförande utbröt den stora diskussionen i massmedia. Det har blivit närmast en myt om hur många gånger Göran Persson sade nej. Det gjorde han förvisso - till massmedia. Men – och det är ett viktigt men – när valberedningens ordförande Sven Hulterström ställde frågan till Göran Persson så gjorde han som sina föregångare. Han ställde upp.
När det gäller resonemanget om privata skäl blir det nästan lite löjligt när Wolodarski lägger i min mun att det inte hjälper vilka skäl man har, man måste ändå ställa upp. Så är det inte. Den kandidat som har sådana skäl talar naturligtvis om dessa för valberedningens ordförande. Ordföranden i vår valberedning Lena Hjelm-Wallén är en omvittnat klok och aktad person som naturligtvis skulle lyssna på sådana skäl.
Kalla det rit. Kalla det kultur. Kalla det mytologi. Wolodarski får gärna påstå att min beskrivning mer bygger på myter än på verklighet. Jag vidhåller ändå min uppfattning och tillåter mig påstå, med all respekt för Wolodarski, att jag, efter mer än fyrtio år som aktiv socialdemokrat vet en del om hur det går till i vårt parti.
Thursday, January 18, 2007
Straffskatt för pensionärer
Tidigare chefredaktören för Västgöta-Demokraten Håkan Quisth, Lars Wettergren, PRO:s ordförande och Ingvar Bogsjö, tidigare ordförande i kommunfullmäktige i Borås skrev i slutet på augusti 2006 artiklar om det som de kallade ”särskild pensionärsskatt”. I en artikel i BT den 5.9. gratulerade jag dessa herrar för att de lyckats få media intresserade. Själv försökte jag, tillsammans med dåvarande vård- och omsorgsministern Ylva Johansson, vid en pressträff våren 2006 göra massmedia uppmärksamma på de borgerliga partiernas förslag att om de fick bestämma så skulle för första gången någonsin pension beskattas högre än inkomst från anställning. Vi lyckades inte få något vidare genomslag.
Vi var många som enträget på möte efter möte, i insändare efter insändare fortsatte och talade om detta. Jag och många andra med mig sade. Den som är ålderspensionär, förtidspensionär, arbetslös eller sjuk skall om de borgerliga får bestämma efter valet, betala högre skatt än den som har löneinkomst. Jag frågade – tror verkligen de fyra borgerliga partierna att detta är det bästa sättet att hålla ihop Sverige? Är det ett bra sätt att hålla ihop generationerna? Det enda resultatet av mina frågor blev att jag och andra anklagades för att ljuga. ”De fyras gäng” Anne-Marie Ekström (fp), Else-Marie Lindgren (kd), Ulf Sjösten (m) och Claes Västerteg (c), dessa moraliska giganter, lade dessutom till att jag ”svartmålar, fantiserar, raljerar, kommer med rent nys” m.m. , m.m. När jag då utmanade dem på debatt, alla fyra på en gång om de ville, vågade de inte ställa upp
Efter Göran Perssons tal vid ett mycket välbesökt möte på Stora Torget i Borås den 11.9. och utdelning av flygblad om ”straffskatt för pensionärer” någon dag senare satte BT in stora artilleriet. På ledarsidan var kritiken inte nådig. På kommentatorsplats påstods vi ”ta till tvivelaktiga knep” och göra ”retoriska krumelurer”. I nyhetsspalterna lät man företrädare för de borgerliga partierna helt oemotsagt påstå att vi spred lögner och ”snackade skit” (Förlåt - Ordvalet är inte mitt utan folkpartiets eller möjligen Borås Tidnings).
Allt nog. Nu vet vi vem som hade rätt. Nu har skattetabellerna kommit. Låt oss nu se om det blir olika skatt på samma summa beroende på om inkomsten kommer från lön eller pension.
Belopp skatt på lön skatt på pension skillnad per mån år
8.100 1.410 1.829 419 5.028
12.100 2.626 3.096 470 5.640
16.100 3.911 4.504 593 7.116
Den korta och enkla frågan är – Hade vi socialdemokrater rätt när vi påstod att högeralliansens förslag skulle innebära att den som får sin inkomst från pension, förtidspension, arbetslöshetsförsäkring, sjukförsäkring får betala högre skatt än den som har samma inkomst från lön? Frågan är naturligtvis retorisk. I ovanstående tabell kan vi se att den som har sin inkomst från exempelvis pension (uppskjuten lön) betalar tusentals kronor mer i skatt varje år jämfört med den som har sin inkomst från anställning.
Är detta rättvist? Är detta rättfärdigt?
Vi var många som enträget på möte efter möte, i insändare efter insändare fortsatte och talade om detta. Jag och många andra med mig sade. Den som är ålderspensionär, förtidspensionär, arbetslös eller sjuk skall om de borgerliga får bestämma efter valet, betala högre skatt än den som har löneinkomst. Jag frågade – tror verkligen de fyra borgerliga partierna att detta är det bästa sättet att hålla ihop Sverige? Är det ett bra sätt att hålla ihop generationerna? Det enda resultatet av mina frågor blev att jag och andra anklagades för att ljuga. ”De fyras gäng” Anne-Marie Ekström (fp), Else-Marie Lindgren (kd), Ulf Sjösten (m) och Claes Västerteg (c), dessa moraliska giganter, lade dessutom till att jag ”svartmålar, fantiserar, raljerar, kommer med rent nys” m.m. , m.m. När jag då utmanade dem på debatt, alla fyra på en gång om de ville, vågade de inte ställa upp
Efter Göran Perssons tal vid ett mycket välbesökt möte på Stora Torget i Borås den 11.9. och utdelning av flygblad om ”straffskatt för pensionärer” någon dag senare satte BT in stora artilleriet. På ledarsidan var kritiken inte nådig. På kommentatorsplats påstods vi ”ta till tvivelaktiga knep” och göra ”retoriska krumelurer”. I nyhetsspalterna lät man företrädare för de borgerliga partierna helt oemotsagt påstå att vi spred lögner och ”snackade skit” (Förlåt - Ordvalet är inte mitt utan folkpartiets eller möjligen Borås Tidnings).
Allt nog. Nu vet vi vem som hade rätt. Nu har skattetabellerna kommit. Låt oss nu se om det blir olika skatt på samma summa beroende på om inkomsten kommer från lön eller pension.
Belopp skatt på lön skatt på pension skillnad per mån år
8.100 1.410 1.829 419 5.028
12.100 2.626 3.096 470 5.640
16.100 3.911 4.504 593 7.116
Den korta och enkla frågan är – Hade vi socialdemokrater rätt när vi påstod att högeralliansens förslag skulle innebära att den som får sin inkomst från pension, förtidspension, arbetslöshetsförsäkring, sjukförsäkring får betala högre skatt än den som har samma inkomst från lön? Frågan är naturligtvis retorisk. I ovanstående tabell kan vi se att den som har sin inkomst från exempelvis pension (uppskjuten lön) betalar tusentals kronor mer i skatt varje år jämfört med den som har sin inkomst från anställning.
Är detta rättvist? Är detta rättfärdigt?
Wednesday, January 17, 2007
Vallöftet som kom bort
Under valrörelsen kunde man på bussarna i Borås läsa på stora plakat "Vi Kristdemokrater vill sänka bensinskatten. Vill du?" Den som ställde frågan var Else-Marie Lindgren, kristdemokratisk riksdagsledamot.
Nu har den borgerliga regeringen med Reinfeldt och Hägglund i spetsen höjt bensinskatten. Det där som stod på bussarna, var inte det ett vallöfte? Vad säger Else-Marie Lindgren nu?
Nu har den borgerliga regeringen med Reinfeldt och Hägglund i spetsen höjt bensinskatten. Det där som stod på bussarna, var inte det ett vallöfte? Vad säger Else-Marie Lindgren nu?
Tuesday, September 19, 2006
Vilka får mer att dela på?
I debatter mot liberaler kring frihetsbegreppet brukar vi socialdemokrater alltid ställa frågan: Frihet för vilka och frihet till vad? Denna kloka fråga ska vi hålla i minnet när vi analyserar högeralliansens valmanifest.Det är förvisso sant att ännu fler måste komma i arbete, även om nu sysselsättningen äntligen tycks öka genom högkonjunkturen. Men på vilka villkor ska de få arbete? Makpaktens jobbskapande bygger på att köparna av arbetskraft inbjuds till fest. De ska slippa arbetsgivaravgifter och regler. Själva anställningsförhållandet ska försvagas, fler ska ha visstidsanställningar och jobba som pigor åt de rika. Lönerna för kvinnorna inom Handels och Kommunals avtalsområden är låga, tanken är att de ska bli ännu lägre genom lågpriskonkurrens. Precis som i USA ska det bli mer av lågbetalda hushålls- och "MacDonaldsjobb" som i sin tur pressar ned löneläget inom handel och privat service.Genomgående i manifestet pratas det om "fler aktörer" på de områden som idag domineras av offentlig verksamhet. Det är en omfattande privatiseringsvåg vi har att vänta, inte minst i kommuner och landsting, där långt ifrån alla som kommer att sparkas kommer att få jobb i de nya, privata vård- och omsorgsföretagen. Precis som på elmarknaden kommer "konkurrensen" att skapa privata, vinstmaximerande oligopol vars tjänster blir dyrare för skattebetalarna än dagens offentliga verksamhet i egen regi. Vissa välutbildade professioner kommer att kunna tvinga upp sina löner medan vård- och omsorgens mer vanliga anställda kommer att tvingas arbeta hårdare för att bibehålla sina reallöner. Som vanligt kommer också de privata alternativen att inrikta sig på "gobitarna". Många ville leverera post i Stockholm men få sköta lantbrevbärarlinjer i Västerbottens inland. De mycket sjuka och föga betalningsstarka av de äldre och sjuka har allt att frukta av den privatiseringsvåg som förestår.För att återgå till min inledande ideologiska fundering så handlar den högerledda alliansens valmanifest mer om den överordnade partens frihet än den underordnades. Företagares ställning ska stärkas. Löntagarnas berörs inte med ett ord. Lärarnas ställning ska stärkas, elevernas nämns inte. De gamla universitetens makt över den högre utbildningen och forskningen ska återupprättas. Vad nya universitet och högskolor, exempelvis vår här i Borås, har åstadkommit, är tydligen inte värd ett ord i manifestet. Familjepolitiken är tydligt inriktad mot att fler kvinnor ska stanna hemma med barnen under längre tidsperioder. Frågan om hur fler män ska stimuleras att ta sig mer tid för sina barn är något som Högeralliansen inte vill se. Miljöpolitiken utgår från marknaden trots att all sakkunskap visat, att den utan lagar och regler är ovillig att beakta miljön.Avslutningsvis så slår det mig att moderaterna och Högeralliansen egentligen inte vikt en tum från moderaternas gamla skattesänkarlinje från 2002. Givetvis ska förmögenhets- och fastighetsskatterna bort, ju rikare man är desto mer ska man vinna på det tänkta maktskiftet. Även vanligt folk, som arbetar, ska ges skattesänkningar säger högeralliansen. De kommer därmed med en ful släng mot pensionärerna vilka väl ändå får anses ha arbetat. LO har tydligt visat hur SACO-män vinner mest och LO-kvinnor minst på jobbavdraget.Frågan är om genomsnitts- och låginkomsttagaren kommer att vinna över huvud taget något om det borgerliga systemskiftet får genomföras fullt ut ända ned på kommunnivå? Det man vinner på gungorna lär förloras på karusellen. Vi har sett det förut, 1976-82 och 1991-94. Vad talar för att borgerligheten 2006 ska lyckas bättre med statsfinanserna och jobben?Jag påstår att högeralliansens politik ger fåtalet mer att dela på medan flertalet får arbeta hårdare för att behålla den standard de har. Räntor, hyror och avgifter kommer att äta upp skattesänkningarna med råge. Om olyckan är framme den 17 september så får vi ett söndrat och statsfinansiellt blödande Sverige där klyftorna växer till raviner.
I debatter mot liberaler kring frihetsbegreppet brukar vi socialdemokrater alltid ställa frågan: Frihet för vilka och frihet till vad? Denna kloka fråga ska vi hålla i minnet när vi analyserar högeralliansens valmanifest.Det är förvisso sant att ännu fler måste komma i arbete, även om nu sysselsättningen äntligen tycks öka genom högkonjunkturen. Men på vilka villkor ska de få arbete? Makpaktens jobbskapande bygger på att köparna av arbetskraft inbjuds till fest. De ska slippa arbetsgivaravgifter och regler. Själva anställningsförhållandet ska försvagas, fler ska ha visstidsanställningar och jobba som pigor åt de rika. Lönerna för kvinnorna inom Handels och Kommunals avtalsområden är låga, tanken är att de ska bli ännu lägre genom lågpriskonkurrens. Precis som i USA ska det bli mer av lågbetalda hushålls- och "MacDonaldsjobb" som i sin tur pressar ned löneläget inom handel och privat service.Genomgående i manifestet pratas det om "fler aktörer" på de områden som idag domineras av offentlig verksamhet. Det är en omfattande privatiseringsvåg vi har att vänta, inte minst i kommuner och landsting, där långt ifrån alla som kommer att sparkas kommer att få jobb i de nya, privata vård- och omsorgsföretagen. Precis som på elmarknaden kommer "konkurrensen" att skapa privata, vinstmaximerande oligopol vars tjänster blir dyrare för skattebetalarna än dagens offentliga verksamhet i egen regi. Vissa välutbildade professioner kommer att kunna tvinga upp sina löner medan vård- och omsorgens mer vanliga anställda kommer att tvingas arbeta hårdare för att bibehålla sina reallöner. Som vanligt kommer också de privata alternativen att inrikta sig på "gobitarna". Många ville leverera post i Stockholm men få sköta lantbrevbärarlinjer i Västerbottens inland. De mycket sjuka och föga betalningsstarka av de äldre och sjuka har allt att frukta av den privatiseringsvåg som förestår.För att återgå till min inledande ideologiska fundering så handlar den högerledda alliansens valmanifest mer om den överordnade partens frihet än den underordnades. Företagares ställning ska stärkas. Löntagarnas berörs inte med ett ord. Lärarnas ställning ska stärkas, elevernas nämns inte. De gamla universitetens makt över den högre utbildningen och forskningen ska återupprättas. Vad nya universitet och högskolor, exempelvis vår här i Borås, har åstadkommit, är tydligen inte värd ett ord i manifestet. Familjepolitiken är tydligt inriktad mot att fler kvinnor ska stanna hemma med barnen under längre tidsperioder. Frågan om hur fler män ska stimuleras att ta sig mer tid för sina barn är något som Högeralliansen inte vill se. Miljöpolitiken utgår från marknaden trots att all sakkunskap visat, att den utan lagar och regler är ovillig att beakta miljön.Avslutningsvis så slår det mig att moderaterna och Högeralliansen egentligen inte vikt en tum från moderaternas gamla skattesänkarlinje från 2002. Givetvis ska förmögenhets- och fastighetsskatterna bort, ju rikare man är desto mer ska man vinna på det tänkta maktskiftet. Även vanligt folk, som arbetar, ska ges skattesänkningar säger högeralliansen. De kommer därmed med en ful släng mot pensionärerna vilka väl ändå får anses ha arbetat. LO har tydligt visat hur SACO-män vinner mest och LO-kvinnor minst på jobbavdraget.Frågan är om genomsnitts- och låginkomsttagaren kommer att vinna över huvud taget något om det borgerliga systemskiftet får genomföras fullt ut ända ned på kommunnivå? Det man vinner på gungorna lär förloras på karusellen. Vi har sett det förut, 1976-82 och 1991-94. Vad talar för att borgerligheten 2006 ska lyckas bättre med statsfinanserna och jobben?Jag påstår att högeralliansens politik ger fåtalet mer att dela på medan flertalet får arbeta hårdare för att behålla den standard de har. Räntor, hyror och avgifter kommer att äta upp skattesänkningarna med råge. Om olyckan är framme den 17 september så får vi ett söndrat och statsfinansiellt blödande Sverige där klyftorna växer till raviner.
Subscribe to:
Posts (Atom)
