Vilka får mer att dela på?

I debatter mot liberaler kring frihetsbegreppet brukar vi socialdemokrater alltid ställa frågan: Frihet för vilka och frihet till vad? Denna kloka fråga ska vi hålla i minnet när vi analyserar högeralliansens valmanifest.Det är förvisso sant att ännu fler måste komma i arbete, även om nu sysselsättningen äntligen tycks öka genom högkonjunkturen. Men på vilka villkor ska de få arbete? Makpaktens jobbskapande bygger på att köparna av arbetskraft inbjuds till fest. De ska slippa arbetsgivaravgifter och regler. Själva anställningsförhållandet ska försvagas, fler ska ha visstidsanställningar och jobba som pigor åt de rika. Lönerna för kvinnorna inom Handels och Kommunals avtalsområden är låga, tanken är att de ska bli ännu lägre genom lågpriskonkurrens. Precis som i USA ska det bli mer av lågbetalda hushålls- och "MacDonaldsjobb" som i sin tur pressar ned löneläget inom handel och privat service.Genomgående i manifestet pratas det om "fler aktörer" på de områden som idag domineras av offentlig verksamhet. Det är en omfattande privatiseringsvåg vi har att vänta, inte minst i kommuner och landsting, där långt ifrån alla som kommer att sparkas kommer att få jobb i de nya, privata vård- och omsorgsföretagen. Precis som på elmarknaden kommer "konkurrensen" att skapa privata, vinstmaximerande oligopol vars tjänster blir dyrare för skattebetalarna än dagens offentliga verksamhet i egen regi. Vissa välutbildade professioner kommer att kunna tvinga upp sina löner medan vård- och omsorgens mer vanliga anställda kommer att tvingas arbeta hårdare för att bibehålla sina reallöner. Som vanligt kommer också de privata alternativen att inrikta sig på "gobitarna". Många ville leverera post i Stockholm men få sköta lantbrevbärarlinjer i Västerbottens inland. De mycket sjuka och föga betalningsstarka av de äldre och sjuka har allt att frukta av den privatiseringsvåg som förestår.För att återgå till min inledande ideologiska fundering så handlar den högerledda alliansens valmanifest mer om den överordnade partens frihet än den underordnades. Företagares ställning ska stärkas. Löntagarnas berörs inte med ett ord. Lärarnas ställning ska stärkas, elevernas nämns inte. De gamla universitetens makt över den högre utbildningen och forskningen ska återupprättas. Vad nya universitet och högskolor, exempelvis vår här i Borås, har åstadkommit, är tydligen inte värd ett ord i manifestet. Familjepolitiken är tydligt inriktad mot att fler kvinnor ska stanna hemma med barnen under längre tidsperioder. Frågan om hur fler män ska stimuleras att ta sig mer tid för sina barn är något som Högeralliansen inte vill se. Miljöpolitiken utgår från marknaden trots att all sakkunskap visat, att den utan lagar och regler är ovillig att beakta miljön.Avslutningsvis så slår det mig att moderaterna och Högeralliansen egentligen inte vikt en tum från moderaternas gamla skattesänkarlinje från 2002. Givetvis ska förmögenhets- och fastighetsskatterna bort, ju rikare man är desto mer ska man vinna på det tänkta maktskiftet. Även vanligt folk, som arbetar, ska ges skattesänkningar säger högeralliansen. De kommer därmed med en ful släng mot pensionärerna vilka väl ändå får anses ha arbetat. LO har tydligt visat hur SACO-män vinner mest och LO-kvinnor minst på jobbavdraget.Frågan är om genomsnitts- och låginkomsttagaren kommer att vinna över huvud taget något om det borgerliga systemskiftet får genomföras fullt ut ända ned på kommunnivå? Det man vinner på gungorna lär förloras på karusellen. Vi har sett det förut, 1976-82 och 1991-94. Vad talar för att borgerligheten 2006 ska lyckas bättre med statsfinanserna och jobben?Jag påstår att högeralliansens politik ger fåtalet mer att dela på medan flertalet får arbeta hårdare för att behålla den standard de har. Räntor, hyror och avgifter kommer att äta upp skattesänkningarna med råge. Om olyckan är framme den 17 september så får vi ett söndrat och statsfinansiellt blödande Sverige där klyftorna växer till raviner.