Odells ekonomiskola 6

På Carnegie och Finansdepartementet faller folk som käglor på en bowlingbana.
Minst en skandal varje dag tycks vara Utförsäljnings- och reaminister Odells motto.
Rapport anser att allt Odell gör blir fel. Aktuellt anser att han uppträder som en "Glad amatör".
Jag skall i kväll nöja mig med att mycket kort tala om vad denne man är. Han är en Pratkvarn.

Jag vet - Odell var ledamot i Finansutskott när jag var ordförande så jag har hört långa, innehållslösa litanior av denne man.

Pratkvarnar brukar inte var mycket att bry sig om, men nu är det allvar. Mannen i fråga vill sälja ut vår gemensamma egendom glöm inte det. Det finns skäl att återkomma i denna fråga.

Odells ekonomiskola 5

Du som läst min blogg tidigare vet att Utförsäljnings- och Reaminister Mats Odell vill att vi alla skall lära oss mer om ekonomi. Själv går han i första ledet i denna strävan. Han gör det genom att "offra" sig i så måtto att han gör en massa dumheter och vi bör göra precis tvärt om.

Odell har bestämt sig för att sälja ut vår gemensamma egendom i form av hel- eller delstatliga företag som Nordea (i denna utförsäljning är en av rådgivarna chef på SE-banken), OMX (Stockholmsbörsen), SBAB (bolåneinstitutet som sparat miljarder åt svenska egna hemsägare), TeliaSonera (detta bolag lyckades han genom ockickligt uppträdande sänka priset på med 1.8 miljarder på två dagar), Vasakronan (fastighetsbolag), Vin&Sprit. Nu visar det sig att Odells främste rådgivare i utförsäljningsarbetet är den tidigare chefen för skandalomsusade Carnegie. Denna investmentbank fick i torsdag, fullständigt förödande kritik av tillsynsmyndigheten Finansinspektionen. Aldrig tidigare har ett företag under FI fått så nedgörande kritik på praktiskt taget alla områden. Nuvarande chefen fick gå med omedelbar verkan. Han gjorde det med en fallskärm på 8.5 miljoner. Förre verkställande direktören då, hon som lämnade Carnegie 2006? Hur gick det för henne?

Jo, hon, Karin Forseke, blev Odells chefsrådgivare i hans idoga arbete med att rea ut det vi äger gemensamt. För säkerhets skull har han dessutom anställt tidigare chefsjuristen på Carnegie Urban Funerud som statssekreterare i Finansdepartementet. Det var denne Funerud som hade ansvaret i Carnegie för att alla regler följdes. Resultatet av hans arbete i den delen har på punkt efter punkt underkänts, för att använda ett milt ord av FI. Denne man gör Odell till den högste politiske tjänsteman i Fid och Funeruds tidigare chef Forseke är alltså chefsrådgivare för utförsäljningen. Odell har om henne sagt "en mycket stark kompetens". Av Finansinspektionens kritik att döma har hon igen kompetens alls. Det får var hur som helst med det, men det allvarliga är att Odell har det dåliga omdömet att ge henne det inflytande som hon fått.

Konklusionen av detta är - Gör tvärt emot vad Odell gör. Den mannen är nämligen fullständigt omdömeslös.

Pengarna och Persson

På våren 1996 tillsatte den Socialdemokratiska Partistyrelsen på förslag av den då nyvalde partiordföranden Göran Persson en arbetsgrupp vars uppdrag från början egentligen handlade om vad som kunde göras åt de då allt vanligare "fallskärmarna". Jag utsågs av Partistyrelsen till ordförande i denna grupp som massmedia kalllade "Etikgruppen".

Med anledning av den nu aktuella debatten har jag haft anledning att fundera på vad vi sade då.
En absolut uppfattning som vi hade då och som jag tycker är precis lika relevant nu som då är.
- Total samordning skall ske.

Man skall inte kunna ha ersättningar från två håll. För att ta ett exempel. Om man har avgångsvederlag som tidigare statsråd skall självklart avdrag ske från denna för inkomster från annat håll. Om dessa inkomster går till ett eget bolag spelar ingen roll tycker jag.

Var är Talmannen?

När socialdemokraterna satt i regeringsställning var det upprörda kommentarer om något av innehållet i Budgetpropositionen kom ut till offentligheten i förväg. Riksdagens talman var mäkta förgrymmad därför att han ansåg att det var Riksdagen som först skulle få regeringens budgetförslag.

I år har det mesta kommit ut i förväg. Inte genom att journalister har fått fram material utan genom att statsråden stått på rad och velat tala om vad budgetens skulle innehålla på deras eget ansvarsområde.

I dag, torsdag, kom Anders E. Borg till Riksdagen med en budget som Elisabeth Höglund kunde visa i Aktuellt redan i går. Själv satt Borg i "morronsoffan" och berättade vitt och brett. Allra värst är kanske att Finansplanen kom ut i förväg. Finansplanens innehåll är ofta marknadspåverkande och därför är det mycket viktigt att alla får ta del av den samtidigt.

Det sätt som regeringen hanterat Riksdagen borde leda till att Talmannen kallade till sig statsministern och förklarade för honom att det är Riksdagen som är "första statsmakten" och inte regeringen. Eller för att tala i klartext "läsa lusen av regeringschefen". Icke så - till och med detta partipolitiserar Per Westerberg.

P.S. Budgetens innehåll då? Den skall jag återkomma till om någon vecka i en eller kanske två artiklar tillsammans med Anders Österberg.

Regering med lögner i bagaget

Kommer Du ihåg i valrörelsen 2006?
Kristdemokraterna lovade slopa fastighetsskatten och införa en kommunal fastighetsavgift på 2.800 kronor.
Kristdemokraterna lovade att sänka bensinskatten.
Moderaterna lovade sänka bensinskatten.
Folkpartiets Lars Leijonborg påstod efter dagarna hemma hos Hägglund i Bankeryd att folkpartiet hade räddat nivåerna i socialförsäkringssystemen.

Jag är ganska säker på att det var dessa löften som gjorde att de borgerliga partierna vann valet i september 2006.

Vad blev resultatet?
Bensinskatten höjs liksom dieselskatten.
Den kommunala fastighetsavgiften blir 6.000:- .
Ersättningsnivåerna i socialförsäkringssystemen har sänkts och fler sänkningar kommer i budgeten.

Jag påstår att den högerledda regeringen kom till makten tack vare sina lögner.

Fastighetsskatt - begränsningsregel

Det råder sedan flera månader allmän förvirring bland de borgerliga partierna i regeringen om fastighetsskatten. Hur skall slopandet av fastighetsskatten och införandet av en kommunal avgift finansieras? Skall reavinstskatten höjas eller sänkas eller kanske slopas? Detta är bara några av frågorna.

I dag, lördag, har vi fått besked på en annan punkt. Vi socialdemokrater införde när vi hade ansvaret en begränsningsregel innebärande, att ingen skulle betala mer än fem procent av hushållets inkomst i fastighetsskatt. Efter något år sänkte vi till fyra procent. Denna åtgärd var framför allt till för att de med de lägsta inkomsterna, oftast ensamstående pensionärer, skulle klara fastighetsskatten. Nu meddelar Riksdagens utredningstjänst (Rut) att så många som 35.000 hushåll får betala mer i kommunal avgift än vad fastighetsskatten med begränsningsregeln kostat dem.

Så var det med den "reformen"!

Struligt

I Irak dödas varje dag vecka ut och vecka in ett hundra, två hundra kanske fler människor. En och en halv miljon, minst, har flytt till grannländerna. I Sverige kommer tjugo till trettio tusen irakier att söka asyl i år. Den av USA tillsatta regeringen klarar inte av att ge människorna det mest grundläggande. Ockupationsmakten, USA, klarar inte av att göra det som enligt krigslagarna är en ockupationsmakt skyldighet - svara för säkerheten.

Detta kommenterar i Ekot nyvalde folkpartiledaren, Sveriges utbildningsminister Jan Björklund
med - situationen i Irak är "lite strulig"!!

Dessutom utalalade Björklund på nytt sitt fulla stöd för USA. Inget förvånar när det gäller den mannen. Förklaringen är kanske att han när USA anföll Irak ville att svenska soldater skulle sändas dit.

Odells ekonomiskola 4

När man skall sälja något skall man tydligen tillsätta ett expertråd. I varje fall om man är reaminister, utförsäljningsminister, riksutförsäljningsminister som Mats Odell.

Men om Du skall sälja något och vill ha hjälp av ett "expertråd" så gör inte samma misstag som Odell att Du utser någon som utan varje tvivel är jävig. I det tillsatta "expertrådet" ingår för att ta ett exempel Handelsbankens ordförande. På Odells utförsäljningslista finns bl.a. Nordea och SBAB. Om inte Handelsbanksens ordförande är jävig när "expertrådet" skall ge råd om hur utförsäljningen av statens andel i Nordea eller statliga bolåneföretaget SBAB skall gå till så vet jag inte hur man skall bära sig åt för att bli jävig.

Så jag tar tillbaka mitt råd. Tillsätt inte något expertråd eller låt åtminstone bli att klanta till det som herr Riksutförsäljningsministern.

Det är fler än jag som sätter Odells kompetens ifråga. Tidningen Expressen skrev i går 11.9. så här.
"Hjälpbehov. Mats Odell har nu presenterat det expertråd som ska lära honom hur man säljer ut statliga bolag utan att klanta till det. Det kan behövas."
Skall vi kanske kalla utförsäljningsministern för klantminister? Expressen tycker tydligen det.

USA LÄMNAR DET SVERIGE TRÄTT IN I

Vi brukar inte citera borgerliga morgontidningar men ibland kan också blinda höns picka rätt. Dagens Nyheters ledare måndagen den 27/8 skriver om USA men det har en slående betydelse för Sverige. Som alla vet har USA genomlevt två perioder av republikanskt presidentstyre och republikanerna har angett tonen i USA i princip från Reagans presidenttillträde (med undantag av 1992-94 då Clinton hade en demokratisk kongressmajoritet) fram till i fjol då kongressen åter fick en demokratisk majoritet.

Inrikespolitiskt har detta betytt krig mot fackföreningarna och de fattiga och skattesänkningar för de rika. DN skriver att amerikanska opinionsundersökningar visar att det trots goda ekonomiska förutsättningar och förhållandevis låg arbetslöshet så råder det en utbredd framtidspessimism. Amerikanerna oroar sig över pensioner, låglönejobb, sjukvård och utbildning. Bakgrunden är den bristande resurstillförseln till den gemensamma verksamheten för republikanerna har istället satsat på skattesänkningar och privata lösningar.

Nu, menar DN, har amerikanerna och medelklassen förstått att individuellt oberoende och initiativkraft faktiskt kan stärkas om staten erbjuder en kvantitativt och kvalitativt bra välfärd.Överfört till Sverige så riktar alltså Dagens Nyheter en mördande kritik mot den borgerliga regeringen. Precis som Reagan samt far och son Bush prioriterar regeringen skattesänkningar framför välfärdsreformer. Det blir inget åt tandvården eller pensionärerna men däremot sänkningar av fastighets- och förmögenhetsskatterna. Precis som i republikanernas USA så finansieras inte heller skattesänkningarna fullt ut när väl partiledarna får bestämma och det är de som bestämmer och inte finansministern. I kompromissernas koalition ska varje parti få sitt köttben och då luckras den påstått ansvarsfulla finanspolitiken upp lite successivt. Samtidigt drar inflation och räntor uppåt så att skattesänkningarna äts upp för låg- och medelinkomsttagarna.

De enda som får något ut av dessa blir de 10-20 % rikaste av befolkningen.Sysselsättningen har ökat och arbetslösheten sjunkit sedan 2005 och den borgerliga regeringen har surfat på den ekonomiska uppgången som dessutom dopats ytterligare med diverse skattesänkningar och subventioner för att dra upp konsumtionen. Trots sin retorik om ”utanförskap” försämrar samtidigt regeringen villkoren för pensionärer, förtidspensionärer, långtidssjuka, sjuka och arbetslösa. Dessa ställs utanför de goda tiderna eftersom de inte anses vilja arbeta. Precis som i USA skapas också förutsättningar för framväxten av en grupp ”arbetande fattiga”, människor ska tvingas in i en låglönemarknad som i sin tur ska sätta press på lönerna och underminera det en stark fackföreningsrörelse åstadkommit. Detta är borgerlighetens verkliga agenda som vi och andra socialdemokrater lär få anledning att återkomma till många gånger.

Arne Kjörnsberg, socialdemokrat
Anders Österberg, socialdemokrat

Reinfeldt i Karlskrona

Fredrik Reinfeldt, Flip-flop Fredrik, besökte i går Karlskrona.

Detta kommenterade Aftonbladet så här.
Inget "lycka till"?
Fredrik Reinfeldt hade inga nya arbeten att erbjuda hotade varvsarbetare i Karlskrona. Reinfeldt borde lära av före detta arbetsmarknadsministern Per Ahlmark. När han mötte hotade blekingska arbetare önskade han i alla fall lycka till.

Samma besök fick Hallands Nyheter att skriva.
Igår besökte Fredrik Reinfeldt Karlskrona. Där träffade han arbetslösa och nystartsjobbare - men inte Kockumsvarvet där de anställda riskerar att förlora jobbet om Reinfeldts och finansminister Borgs planer på att skära ner försvarsbeställningarna genomförs.
Han kunde väl åtminstone önskat lycka till!

Jag tycker nog att Hallands Nyheter formulering var spetsigare.

Bensinskatten

Kommer Du ihåg de stora skyltarna på bussarna i Borås under valrörelsen för ett år sedan?
Kristdemokraterna hade en skylt med en leende Else-Marie Lindgren där det stod ungefär så här.

Kd vill sänka bensinskatten! Vill Du?

I Aktuellt i kväll kunde vi höra att i budgeten som presenteras nästa vecka kommer regeringen och därmed Kd föreslå att bensinskatten skall höjas med 17 öre per liter. Men så stod det ju inte på skylten. Där stod det ju sänka. En ren bluff alltså från Kd och Else-Marie Lindgren

Dataintrånget och Björklund

Om någon dag väljs, om man skall tro massmedia, Jan Björklund till ny ordförande i Folkpartiet.

I dag 6.9. har Fp:s landsmöte haft granskningsdebatt med , enligt SVT hård kritik mot partiledningen. Partiledningen vid den skandalartade spionskandalen mot Socialdemokraternas interna nätverk förra året bestod bl.a. av denne Jan Björklund. Det var också han som utnyttjade de uppgifter spionerna kommit över om bl.a. ett av våra utspel om skolan.

När Björklund konfronterades om detta blånekade han och skyllde på några ungdomar.

Denne man skall nu tydligen väljas till partiordförande.

Odenberg och Reinfeldt

Så var det dags för det tredje m-statsrådet på 11 månader att avgå.

Det finns flera, som jag tycker, berättigade frågetecken omkring denna avgång.

Vad är den egentliga anledningen?
Är det statsministern eller den nu avgångne försvarsministern som inte kan räkna?
Odenberg säger att prutningarna på försvaret på några års sikt är i storleksordning 4.5 till 5 miljarder per år. Reinfeldt påstår att det rör sig om 2 miljarder varav en del kan komma att "återläggas".
Skillnaden är verkligen inte "felräkningspengar".

Jag tror att det verkliga skälet är tvåfaldigt.

- Samma dag som Anders E. Borg vid en presskonferens på Gotland talade om att regeringen övervägde att spara fyra till fem miljarder på materialinvesteringar för försvaret var Odenbergs saga all. (Om han inte utan krumbukter fann sig i vad Borg slagit fast).
- Reinfeldt har tidigare visat dåligt omdöme när han utsett statsråd - Kom ihåg Borelius och Stegö Chilo - nu visade han det goda omdömet, utifrån Borgs synvinkel, att stötta sin finansminister och i samma ögonblick som han gjorde det öppnades falluckan för Odenberg.
- Jag kom på ett tredje skäl. Borg bestämmer.
Av detta har jag mycket konkreta hågkomster. När jag var ordförande i finansutskottet ville jag få fram ett, om möjligt enhälligt, beslut i utskottet om att vi skulle låta ett antal välrenommerade utländska ekonomer utvärdera Riksbanken och dess verksamhet under de senaste tio åren. Jag höll på vecka efter vecka, men kunde inte få något besked från utskottets vice ordförande, som var den nu aktuelle Mikael Odenberg. En av dåvarande finansministern medarbetare talade med moderaternas kanslichef, tillika chefsekonom som hette Anders E. Borg. Därefter var det klart. Borg hade bestämt att för moderaterna var mitt förslag ok, och jag fick ett postivt besked från Odenberg.

En av mina gamla kollegor från riksdagen har en mycket konspiratorisk och måhända klokare fundering än jag.
Är det ett medvetet drag från moderaterna, att sänka försvarskostnaderna så mycket så att vi vid en kris i Europa måste ansluta oss till Nato? En situation som folkpartiet eller i varje fall Jan Björklund, som ville sända svensk trupp till Irak, skulle gilla.

Låt mig återvända ett ögonblick till miljarderna. Alldeles oavsett om nedskärningen blir två miljarder eller fem är det mycket oroande för vårt land att två statsråd, statsministern och försvarsministern räknar/tolkar den egna budgeten så olika.
Dessutom - detta talade Reinfeldt inte om i valrörelsen.

Även om Odenberg är min politiske motståndare har jag respekt för att han tar konsekvenserna av sin uppfattning och inte gör som skatteutskottets ordförande Lennart Hedquist, som låter statsministern vara hur oförskämd som helst utan att reagera. Men det är klart, om man som Odenberg anser att regeringens försvarspolitk är oseriös då finns det bara två alternativ "kryp" eller avgå. Odenberg valde det, tycker jag, enda rimliga alternativet.

Till slut två mer kåseriartade funderingar.
Försvarskostnaderna är ungefär 40 miljarder. Det är ungefär lika mycket som ett år och sju månaders barn- och studiebidrag till landets alla barn och ungdomar kostar. Trots detta klarar man inte av att fixa högvakten under jul- och nyårshelgen. Vad gör de med alla pengarna?

Ryktet säger att Tolgfors´, som blir ny försvarsminister, efterträdare blir Anna Kinberg Batra. Hon är mest känd för att hon tycker att "Stockholmare är smartare än lantisar". Ja vad skall en stackars lantis från Borås säga om det?

Åldersdiskriminering

Jan Björklund har idag, 4 sept., meddelat att åldersdiskriminering skall förbjudas.

Bra. Den 20 september presenteras budgetpropositionen. Om Björklund snor sig på kan han kanske få med en skrivning om nya skatteskalor som innebär att den som har sin försörjning från pension (uppskjuten lön) inte behöver betala högra skatt att den som har samma inkomst från anställning.

Om han inte fixar detta är det ju en solklart fall av åldersdiskriminering.

Alkoholpolitik

I förra veckan kunde vi höra och läsa om en rapport som en internationell forskargrupp hade gjort på uppdrag av Folkhälsoinstitutet. Forskarnas uppdrag var att fundera på vad som skulle hända om Sverige slopade Systembolaget och det blev tillåtet att sälja alkohol i livsmedelsbutikerna.

Forskarrapporten presenterades av en amerikansk professor. Gruppen hade kommit fram till
att med de givna förutsättningarna skulle följderna bli
- alkoholkonsumtionen skulle öka med 29 procent (och det kunde bli ännu större)
- antalet direkt alkoholrelaterade dödsfall skulle öka med 1.500 per år
- vi skulle få 16 miljoner fler sjukdagar per år. Det innebär fyra extra sjukskrivningsdagar per
svensk och år
- alkoholkomsuntionen skulle öka mest bland unga människor och de som redan är
storkonsumenter.

Den internationella forskargruppen avrådde bestämt från en sådan förändring att systembolagets monopol på alkoholförsäljning slopas och dessutom trodde gruppen att flera EU-länder tvärtom skulle gå Sveriges väg därför att folkhälsoproblemen blir allt större i många länder på kontinenten.

Tre dagar efter att denna rapport blivit offentlig beslutade Centerns partistämma att skatten på öl och vin skall sänkas.

Ytterligare någon dag senare beslutar MUF-stämman att det hembränning för eget bruk skall bli lagligt.

Var ombuden på de båda stämmorna både blinda och döva??

För att ingen skall behöva påminna mig om Kent Härstedts förslag om sänkta alkoholskatter för några år sedan tar jag själv upp det. Jag tyckte det var fel då och jag tycker det är fel nu. Då, för några år sedan, sade jag till en lång rad journalister som frågade mig vad jag ansåg. "Vi skall stå emot så länge det någonsin går". Det blev inget förslag från s-regeringen.

Högern och folket

I valet utmålade Moderaterna sig som ett nytt arbetarparti. Nu ett år efter valet har målarfärgen börjat rinna av. Det märks åtminstone på opinionssiffrorna som duggar tätt. Bakom ”de nya Moderaterna” fanns en klassisk högerpolitik vilken gynnar de rika och starka mest. Förklaringen till att Moderaterna och deras stödpartiers låga förtroende är att folket inte tycker om deras politik som har udden mot de sämre ställda och att skattesänkningarna betalas av de mest utsatta.

Inte bättre blir läget av ett desperat vevande bland regeringsmedlemmarna och deras stödtrupper som inte verkar ha en aning om underläget i opinionen. För underläget är, trots en viss upphämtning, otroligt stort trots att sysselsättningen ökar och högkonjunkturen håller i sig. Moderata Svenska Dagbladet undrar om svenskarna blivit tokiga. Den ivriga bäverkvinnan Maud Olofsson, som tuggar sönder trygghetssystemen bäst hon kan, talar om avsossefiering av Sverige. Innan dess kan inte högerregeringen verka med full kraft, menar hon. Moderaterna har under kort tid själva bäst presenterat sin människosyn. Först ut var statsminister Reinfeldt (m) som sa ”Jag talar till dem som jobbar och hon talar ofta till dem som inte gör det”. Piken var riktad mot Mona Sahlin. Undrar vad den kvarts miljon som inte har något jobb att gå till och som kämpar för att få det säger om Reinfeldts människosyn? Fredrik Reinfeldt är en statsminister för dem som har jobb. Resten får klara sig bäst de kan. Den typen av klarspråk är annars ovanligt för Reinfeldt. Regeringens klasspolitik brukar döljas bakom tal om ”reformer som ökar arbetskraftsutbudet” och att ”det ska löna sig att arbeta”.

Andra presentationen i moderat människosyn kom från socialförsäkringsminister Christina Husmark Persson som sade sig fått en släng av utbrändhet. Hon sade till massmedia att det räckte med att vila sig under helgen och sedan var hon tillbaka på jobbet. Det är rätt skrämmande att Husmark Persson inte vet vad utbrändhet är trots att hon är sjuksköterska, i alla fall enligt hennes eget CV, på regeringens hemsida. Men det har ju tidigare vart lite si och så med CV:n från regeringsmedlemmarna.

Tredje presentationen av moderat människosyn stod arbetsmarknadsminister Littorin för. Ministern vill inte jaga arbetsmiljöbovar. I stället ska arbetsgivare och företag premieras om de erbjuder en god arbetsmiljö, något som borde vara självklart. Premieras, hur då? Jo, de duktiga företagen ska få en gul smileygubbe att sätta vid dörren. Symbolen påminner förresten om Ny Demokratis partimärke. Däremot så lägger Moderaterna och deras stödpartier ner arbetslivsinstitutet som forskade kring arbetsmiljön. Arbetsmiljöverket ska bantas med en tredjedel. Arbetsmiljöverket har till uppgift att inspektera och ingripa mot missförhållanden på arbetsplatserna.

Vi som socialdemokrater vet att en annan väg är möjlig. Det ska vara krav på rimliga arbetsvillkor, vettig rehabilitering och säkra arbetsplatser. Det skulle bidra till minskad utbrändhet och färre olyckor på jobben. Regeringen sätter hårt mot den som är arbetslös eller sjuk samtidigt som företagen inte får några piskor på ryggen. De får leende gubbar och skattelättnader i stället. Den sysselsättning som skapats beror på den tidigare socialdemokratiska politiken och att den internationella högkonjunkturen håller i sig. De nya jobben hade kommit utan dessa försämringar för dem som har det sämst ställt. Längtan efter trygghet är inte problemet i Sverige. Problemet är den otrygghet som skapar stress, ohälsa och vanmakt.

Anders Österberg, socialdemokrat
Arne Kjörnsberg, socialdemokrat

Sabunis 90 miljoner

Idag den 30 augusti kunde vi höra en intervju med Nyamko Sabuni om den bristade jämställdheten i sjukvården. Jämställdhetsministern talade då om att hon hade satsat 90 miljoner för att det skulle bli bättre.
Det var inte riksdagen, inte ens regeringen utan Hon som hade satsat dessa pengar. Saboni måste ha en stor portmonnä som rymmer så mycket pengar!!!

Girighet över alla gränser

I mitten på 90-talet ledde jag en partigrupp som den socialdemokratiska partistyrelsen tillsatt. I massmedia döptes den snabbt till etikgruppen. Vi själva i gruppen, där bl.a. Susanne Eberstein, för närvarande v.ordf. i riksdagens EU-nämnd och Byggnadsarbetareförbundets nuvarande ordf. Hans Tilly ingick, kallade gruppen vanligen för fallskärmsgruppen. Vår uppgift var nämligen, att fundera på vad som kunde göras åt de på den tiden så vanliga avgångsvederlagen (fallskärmar) i huvudsak till direktörer som fått sparken. Den största som då talades om var på 58 miljoner och hade tilldelats en tidigare direktör för skogsbolaget Stora. 58 miljoner är naturligtvis väldigt mycket pengar. Det är lika mycket som livsinkomsten för sju undersköterskor, om var och en arbetar i 40 år. Det fick alltså denne direktör för att sluta arbeta.

Numera finns det inte särskilt många fallskärmar, men tyvärr innebär det inte att vår arbetsgrupp lyckats. Direktörerna har bara bytt namn på fallskärmarna. Nu kallas de bonus och/eller optioner i stället.

I dag, torsdagen den 23 aug., rapporterar massmedia att enligt en rapport från Folksam det samlade värdet på börsbolagens aktie- och optionsprogram fördubblats på fyra år från 50 till 100 miljarder. 100 miljarder är lika mycket som två och ett halvt års försvarskostnader eller fyra år och fyra månaders barn- och studiebidrag till alla våra barn och ungdomar i Sverige. Så mycket pengar får direktörerna utan att det finns en enda forskare som visat , att de jobbar bättre för att de får alla dessa värden. Är det inte konstigt, att förr i tiden var det sömmerskorna på konfektionsfabrikerna i Sjuhäradsbygden som måste ha ackord för att de skulle arbeta på. Numera är det direktörerna som måste ha det för att de skall göra sitt bästa.

De här optionerna, för Volvochefen Leif Johansson är de värda 30 miljoner, för SE-bankens Annika Falkegren 80 miljoner, får de utöver fast lön och bonus på 15, 20 kanske 25 miljoner per år.

Det konstiga är att precis samma direktörer som får dessa orimliga belopp ständigt gnäller om att vanliga löntagare som får 10.2 procents löneökning på tre år äventyrar svenska konkurrenskraft och ser till att vi får inflation.

Vad kan vi göra? Ja, om jag vore kund i SE-banken skulle jag i varje fall undersöka om det finns någon annan bank vars chef har mindre bonus/option än Falkegren. Fler möjligheter? Jag återkommer en annan dag med tips.

Hallands nyheter tänker till

I tisdagens (21 aug.) Hallands Nyheter kunde man läsa en ledare med rubriken ”Även s gynnade de rika”. Hallands Nyheter anser alltså att den borgerliga regeringen gynnar de rika. Det förstår man av ordet även i rubriken. Låt mig kommentera några av påståendena i ledaren.

Först det gamla vanliga. Det var en socialdemokratisk regering som avskaffade förmögenhetsskatten för miljardärerna och så nämns alltid Stefan Persson och Fredrik Lundberg. Detta är fel. En lögn blir inte mer sanning för att den upprepas gång på gång på gång. Vad riksdagen, observera inte regeringen, gjorde, var att slopa förmögenhetsskatten på arbetande kapital. Det innebar att de aktier som nämnda herrar och deras familjer ägde i respektive företag inte förmögenhetsbeskattades. Jag kan försäkra det var inte något enkelt beslut att genomföra, men vår bedömning, efter flera års funderade, blev att det kapital som arbetade i företagen och därmed bidrog till sysselsättning skulle befrias från förmögenhetsskatt. Däremot befriades inte övrig förmögenhet för miljardärerna. Båtar och bilar, och sommarvillor och vad det kunde vara beskattades som förmögenhet. Senast jag kontrollerade betalade en av ovan nämnda herrar 40 miljoner i förmögenhetsskatt per år.
Till allt annat - Ledarskribenten är synsk. Han påstår att Göran Persson skulle ha slopat förmögenhetsskatten om han fått fortsätta som statsminister. Hur vet skribenten det? Det är bara ett löst påstående av noll och intet värde, menar jag.

Sedan arvs- och gåvoskatten. Slopandet kostade 2.6 miljarder skriver ledarskribenten ”och huvuddelen gick naturligtvis till de rikaste familjerna”. Med all respekt. Fel igen. Huvuddelen av dessa pengar kommer att gå till att underlätta generationsskiften i små och medelstora företag.

För det tredje – Maxtaxan. Tanken bakom denna reform var att det var första steget mot att förskolan precis som skolan skulle bli avgiftsfri. Handen på hjärtat. Vad är det egentligen för principiell skillnad mellan den förskola som sexåringen som går i ”nollan” går i och sjuåringens etta? Så tänkte vi – lita på en som var med och tog beslutet i den socialdemokratiska partistyrelsen i augusti 2002. För det kan väl inte vara så att Hallands Nyheter vill att det skall kosta pengar att gå i grundskolan?

Jobbavdraget – När Hallands Nyheter skriver om det kanske tidningen också vill förklara principen bakom att den som har sin utkomst av pension (uppskjuten lön) skall betala högre skatt på samma summa än den som får sin inkomst från anställning.

Låt mig till sist hålla med Hallands Nyheter. Den slopade fastighetsskatten gynnar i första hand de ekonomiskt bemedlade i höginkomstområden som kommer att tjäna tiotusentals kronor varje år, medan de allra flesta i stora delar av vårt land inte kommer att märka någonting förrän de får vara med och betala för att finansiera detta så förskräckligt dåligt beredda förslag. Om det inte stör Yngve Sunesson allt för mycket vill jag instämma i Bengt Wernerssons krav. ”Skjut upp beslutet och genomför en bred utredning”.

TV avslöjande

Ibland kan TV som medium vara verkligt avslöjande. I dag, tisdag, såg jag Västnytt från Björn Bergquists (m) presskonferens där han meddelade att han avgår från alla sina politiska uppdrag utom fullmäktige.

Den första bildsekvens som Västnytt visade var när Borås Tidnings kommenterade journalist Mikael Hermansson kommer in och omfamnar, ja Du läste rätt, omfamnar Björn Bergquist (m).

Nu förstår jag ännu bättre än tidigare varför BT har haft den ena hyllningsartikeln efter den andra för nämnde moderatpolitiker, utan att låta någon företrädare för socialdemokraterna komma till tals.

Jag förstår också varför denna tidnings företrädare i 2006 års valrörelse, både på ledarplats, vilken väl må vara hänt, men också på kommenterade plats och antydningsvis på nyhetsplats påstod att jag for med osanning när jag vågade säga, att om moderaterna fick bestämma så skulle den som har sin inkomst från pension (uppskjuten lön) eller från sjukförsäkring eller från arbetslöshetsförsäkring få betala högre skatt än den som fick sin inkomst från anställning. Nu vet alla att jag hade rätt.

Som sagt - En TV-bild är ibland avslöjande.

Men som sagt - Ibland säger en bild mer än tusen ord. Är bilden rörlig och sänds i TV blir det änny tydligare.

Reinfeldt och Skatteutskottets ordförande

Som alla nu vet så skall den borgerliga regeringen ta bort fastighetsskatten och istället införa en fastighetsavgift på 4.500 kronor lika för alla, fattig som rik, för liten stuga i Öxabäck och lyxvilla i Djursholm eller Täby.

Detta blev för magstarkt till och med för Skatteutskottets ordförande Lennart Hedquist (m). Han föreslog att man för stora villor skall betala 10.000 kronor per år.

Hedquists partiordförande Fredrik Reinfeldt tyckte inte detta var bra och därför sågade han sin partivän med orden. "Det finns två förslag - då tycker jag att enskilda ledamöter i Skatteutskottet skall besinna sig".

Till detta har jag några kommentarer.

Göran Persson, som många anklagade för att vara burdus, skulle aldrig ha sagt något sådant om ett förslag som jag hade fört till torgs när jag var ordförande i Skatteutskottet.
Om han trots allt gjort det skulle jag naturligtvis gått till massmedia och slagit fast att jag förde fram vilka förslag som helst som passar mig och dessutom skulle jag påmint om att jag hade ett alldeles eget mandat som jag fått av väljarna.

Hedquist är tyst som en mus. Är han rädd eller?

Om Göran Persson yttrat sig så hade det lett till ett ramaskri nu är det alldeles tyst.

Får Reinfeldt ta till vilka brösttoner som helst utan reaktioner i sitt parti och/eller massmedia ?

Den store ledaren

Leo har rätt. Texten jag citerade syftade på Göran Hägglund. Den, texten alltså, fanns i Kristdemokraternas officiella handlingar till deras Rikstinget. (Jag tror deras "partikongress" kallas så)

Att någon underdånig tjänsteman hittat på något sådant kan man kanske till nöds förstå, men att Hägglund själv inte stoppade det säger kanske mer om Kd-ordföranden än vi tidigare anat.

Från Underskotts-wibble till Överhettnings-borg

I en artikel i BT, Skattepolitisk härdsmälta, för någon vecka sedan redogjorde vi för Skatteverkets meddelande, SKV M 2007:11, om ”hushållsnära tjänster”.

Vi pekade på krångligheter och kontrollproblem. Med direkta citat från Meddelandet 2007:11 visade vi att skoputsning, städning, byte av glödlampor, matlagning inklusive grillning, klippning av rosor och häckar och läxläsning skall skattesubventioneras.
Däremot utgår inte subventioner vid plantering av rosor, trädbeskärning eller privatundervisning.

Vad vi gjorde var att vi rakt upp och ner citerade ur Skatteverkets meddelande. Detta enkla försök från vår sida att redovisa fakta ledde till att riksdagsledamoten Ulf Sjösten (m) for ut i allehanda anklagelser mot oss.
Några utav dem tänkte vi kommentera.
Sjösten påstår att vi ”inte riktigt förstår vad avdraget för hushållsnära tjänster innebär”. Det där greppet att vi inte förstått har Sjösten använt tidigare.
Det är lika löjligt nu som då.
Vi kanske inte är lika klyftiga som den moderate riksdagsledamoten men lite kan vi allt och i det här fallet redovisade vi bara ett Meddelande från Skatteverket.

När Sjösten påstår att vår syn på jämställdhet är nedvärderande för kvinnor och att vi använder oss av ord som ”pigavdrag” frågar vi oss. Är det så att det gamla ordspråket ”Varav hjärtat är fullt talar mannen” stämmer in på skribenten, för var i vår föregående artikel använder vi oss av begreppet ”pigavdrag”? För det är väl inte så att Sjösten är så fräck att han pådyvlar oss att vi använt ord som ”pigavdrag” och tror att det skulle få stå oemotsagt.

Sedan vad gäller Rot-avdrag (ROT = reparation, ombyggnad, tillbyggnad) hade vi det vid två tillfällen. Vid båda tillfällena var det en djup lågkonjunktur. Av två skäl infördes då Rot-avdrag under begränsad tid. Dels var det viktigt för landets ekonomi, dels var det ett sätt att behålla yrkeskunnigt folk i branschen. Nu är det något som liknar överhettning i byggsektorn. Detta hade varit ännu värre om fler byggnadsarbetare övergått till andra branscher under 80 och 90-talet. Detta är så elementärt så det känns nästan genant att nämna detta för moderaternas ekonomisk-politiske talesman.

Slutligen hävdar Sjösten att ”moderaterna värnar om dem som har det sämst ställt”
Jaha!
Är det därför den som är sjuk skall betala högre skatt än den som har arbete även om de har samma inkomst?
Är det därför den som har sin inkomst från pension (uppskjuten lön) skall betala högre skatt än den som har löneinkomst?
Är det därför som ersättningarna i sjukförsäkringen sänkts?
Är det därför ni överväger att införa ytterligare en karensdag?
Är det därför ni tänker försämra ålderspensionen för dem som nu är förtidspensionärer?
Är det därför ni höjt avgiften till a-kassan?
Är det därför som medlemmar i facket inte får dra av sin fackföreningsavgift medan arbetsgivarna får dra av avgiften till arbetsgivarorganisationer?
Är det därför den moderatledda majoriteten i riksdagen inklusive Sjösten slopar förmögenhetsskatten?
Är det därför Ni medvetet skapar klyftor och motsättningar i vårt land?

Slutsatsen är inte svår att dra. Högern i Sverige är samma gamla höger som den alltid varit, trots ytliga fasader. Det enda som skiljer högern i den här regeringen från den förra är att de har gått från Underskotts-wibble till Överhettnings-borg.

Den store ledaren

Vem är det som beskrivs så här?

Han är den naturlige, folklige, genuint kunnige och oomstridde ledaren med gigantiskt förtroende inom partiet och ett nästan lika stort förtroende långt utanför partigränserna.

Svaret får Du så småningom på denna blogg.
Ledtråd - Det är inte Kim Il Sung och inte heller Kim Jung Il, inte ens den store Mao som avses.

Skattepolitisk härdsmälta

Systemskiftet fortsätter. Först föreslog den moderatstyrda regeringen att förmögenhetsskatten skall slopas och riksdagen inklusive Ulf Sjösten (m) och Else-Marie Lindgren (kd) röstade för. Därefter var det fastighetsskattens tur. Nu skall den slopas och ersättas av en kommunal avgift. Innebörden av förslaget är att man gör en gigantisk förmögenhetsöverföring från, som en blivande moderat riksdagsledamot sade för några år sedan "lantisarna, som inte är så smarta" till stockholmarna.

De som tjänar på detta beslut är i första hand de som bor i storstäderna och delar av kustområdena. Ett exempel - Fredrik Reinfeldt tjänar 35.000 på beslutet. De som får betala är alla som får höjd reavinstskatt när de säljer sina fastigheter. Ovan nämnda riksdagsledamöter röstade för detta också.Nu är det dags för nästa förslag. Från och med den 1 juli införs skattesubventioner för "hushållsnära tjänster". När man läser Skatteverkets meddelande, SKV M 2007:11 om denna fråga tänker man osökt på en fars. (Fars enligt uppslagsboken "en pjästyp där situationskomiken dominerar och inget avseende fästs vid handlingens och karaktärernas trovärdighet")

Maken till krångligheter och kontrollproblem får man leta efter.

Antingen får skattemyndigheterna sätta in enorma kontroller eller också måste man bortse helt från fuskmöjligheterna. I ovannämnda Meddelande från Skatteverket kan man bland allt annat läsa att subventionerna bara gäller "okvalificerade arbetsuppgifter" inte mer specialiserade.Bara arbetskraftskostnader och inte material, rese- eller maskinkostnader subventioneras.

Häng med nu. Subventioneras skall: skoputsning, städning, byte av glödlampor, vård av kläder inklusive enklare lagning, matlagning inklusive grillning om den sker i nära anslutning till bostaden exempelvis trädgården, snöskottning, klippning av rosor och buskar, häckar, gräs, tvätt i tvättstugor, lämning och hämtning av barn samt läxläsning.

Däremot subventioneras inte plantering av nya rosor, buskar, ej heller trädbeskärning, personals resor till och från hemmet, husdjursskötsel eller privatlärare.

Det betyder att skattemyndigheterna måste kontrollera att städföretagen i sina räkningar skiljer på lönekostnader, resekostnader och materialkostnader och dessutom hur lång tid hundpromenaden tog. Detta skall kontrolleras av skattemyndigheterna ett år efter att städningen gjordes.Man måste skilja på "hjälp med läxor" som är skattesubventionerad och privatundervisning som inte är det och dessutom skall det kontrolleras ett år efter att det skett.Till sådan barnpassning som ger rätt till skattereduktion räknas lämning och hämtning till fritidsaktiviteter. Frågan är: Gäller detta också när privatchauffören hämtar utan för krogarna vid Stureplan om den som skall hämtas är under 18 år och hur blir det med subventionen om hon/han som skall hämtas tar med sig en kamrat som är 19? Detta beslut är en skattepolitisk härdsmälta. Sjösten (m) och Lindgren (kd) röstade för också detta.

Förutom att förslaget är oerhört krångligt, som vi här visat, handlar det om att gynna dem som redan har. Den korta och enkla frågan man bör ställa sig är: Varför skall de som har låg lön med sina skattepengar betala för att de som har hög lön skall få subventioner vid köp av städning, matlagning, skoputsning, lämning och hämtning av barn?

Bildt vill inte minnas

Aaron Israelson hade en mycket tänkvärd artikel på Expressens ledarsida den 29.6. -07.
Läs den och läs den igen. Den manar till eftertanke om en av mänsklighetens verkligt stora frågor.

Artikeln börjar så här. "Regeringen och Carl Bildt fuskar bort Sveriges engagemang mot folkmord". Fortsätter med att citera profeten Jesaja och slutar med. "Carl Bildt besökte Yad Vashem (Jerusalems monument till minne av Förintelsen) för att minnas och glömde så fort han kommit hem. ................ Ingen bör förvånas över att Carl Bildt vägrar kalla det som just nu händer i Darfur vid dess rätta namn: Folkmord".

Läs artikeln !

Riksrevisorn. Generaldirektören för Skatteverket.

I onsdags, den 13 juni, hade jag tillfälle att träffa två av våra främsta statstjänstemän.

Riksrevisorn Lennart Grufberg var aktuell i nyhetsmedia för några veckor sedan då han röt till mot regeringen i allmänhet och Mats Odell ( utförsäljnings- och reaministern) i synnerhet. Riksrevisorn hade, trots upprepade påstötningar, inte fått det underlag regeringen hade för sitt beslut att föreslå riksdagen att sex hel- eller delstatliga företag skulle säljas ut. Odell var stöddig och svarade Riksrevisorn att alliansen hade haft detta förslag i sitt valmanifest och att han kunde sända över valmanifestet. Lennart Grufberg har nu konstaterat att regeringen inte följt regeringsformen (en av våra grundlagar) som kräver att de förslag regeringen överlämnar till riksdagen skall vara beredda. För att citera Riksrevisorn "Det är bra om man vet vad ett förslag får för effekter innan man fattar beslut". I detta fall vet varken Odell, riksdag eller regering det.

Propositionen om utförsäljningen bereds i riksdagen av Näringsutskottet. Ordförande där är folkpartisten Karin Pilsäter. Förra mandatperioden var hon ledamot av Finansutskottet. Eftersom jag var ordförande i detta utskott då vet jag att Pilsäter ofta hänvisade till Riksrevisionen. Då handlade det inte om grundlagsbrott från den dåvarande s-regeringen, men ändå tog hon gång på gång upp vad riksrevisorerna tyckte. Icke så nu. Pilsäter får ett regeringsförslag som inte är beredd enligt grundlagens bestämmelser och trots detta låter hon ärendet gå vidare till Kammaren för beslut. Tala om att "bita huvet av skam"!!
Riksrevisorn Lennart Grufberg har i denna fråga visat civilkurage. Det kändes bra att säga det till honom.

En som däremot inte visat civilkurage är generaldirektören och chefen för Skatteverket Mats Sjöstrand. När regeringen för en tid sedan meddelade att förmögenhetsskatten skulle slopas (vilket innebär att de rika blir ännu rikare) så var Sjöstrand snabbt ute i medierna och talade om att Skatteverket inte skulle, som han uttryckte det, "jaga sådana som undanhållit förmögenhet från beskattning bakåt i tiden". Hade jag varit ordförande i Skatteutskottet (som jag var 1998- 2004) hade jag talat om för Sjöstrand, att han har att följa vid varje tillfälle gällande lag och om han vill ha ändring på den så skall han gå till lagstiftaren, alltså Riksdagen, och föreslå detta. Jag har inte sett att nuvarande moderate ordföranden i Skatteutskottet påpekat detta för generaldirektören. Är det någon som är förvånad?

Flipp-flopp-Fredrik

Under veckan har statsministern Fredrik Reinfeldt ställt till det för sig. Att han ställt till det för sig själv, för regeringen och för moderaterna må vara hans sak, men att han ställt till det för Sverige är verkligen inte bara Flipp- flopp Fredriks eget problem.

Statsministern lät meddela att han inte hade för avsikt att ta upp enskilda ärenden när han möter utländska politiksa ledare. Detta apropå överläggningar med Kinas president. Menar mannen verkligen allvar? Finns det ingen på Utrikesdepartementet som kan klara ut vissa elementära saker för Reinfeldt? Eller är det möjligen så att statsministern är så "insydd" av Carl Bildts konstiga bindningar så han inte vågar säga ifrån?

Självklart skall vårt lands företrädare ha respekt för presidenter och andra politiska ledare de möter, men därifrån till att sittta och storögt beundrande titta på exempelvis George W Bush är steget verkligen långt.

Federly - ja- eller nejknappen

I veckan kunde vi läsa och höra om centerpartisten Fredrick Federleys vånda inför en votering i Riksdagen. Omröstningen det gällde var om FRA skulle få lov att, som den borgerliga regeringen med försvarsministern Mikael Odenberg (m) i spetsen ville, få avlyssna e-post och telefonsamtal. Federley hade problem med partipiskan lät han meddela på sin blogg.

På Expressens ledarsida skrev Sakine Madon bland annat. "Nåde den som inte rättar in sig i ledet! Då kan man räkna med mobbning och marginalisering från väldresserade partikamrater".

Ledarskribenten framställer det som om det hon skriver gäller allla partier. I motsats till henne vet jag naturligtvis inte hur det är i moderaterna, folkpartiet, centerpartiet och kristdemokraterna. Däremot vet jag efter 21 år i riksdagen att som hon framställer det är det inte i den socialdemokratiska riksdagsgruppen. Man blir inte mobbad av sina kollegor och inte marginaliserad av riksdagsgruppen ledning och/eller partiledningen.

Odells ekonomiskola 3

Utförsäljnings- och reaminister Odell tycker att svenskarna skall lär sig mer om sin privatekonomi.

Är det möjligen hans metod från utförsäljningen av TeliaSoneraaktier som vi skall lära oss.

Då blir det så här:

Lektion 3.
Ta aldrig reda på konsekvenserna av dina försäljningar.
Tala i varje fall inte om dem.
Magistern

Odells ekonomiskola 2

Utförsäljnings- och reaministern vill att svenska folket skall lära sig mer om sin privatekonommi.

Så här kanske :

Lektion 2
Är Du ålderspensionär, förtidspensionär, sjuk eller arbetslös
skall du ha högre skatt än den som arbetar.
Magistern

Odells ekonomiskola 1

Mats Odell, utförsäljningsminister och reaminister tycker att svenska folket kan för lite om sin privatekonomi. Därför vill han starta en ekonomiskola.

Så här kan det kanske bli -

Lektion 1
Har du TeliaSoneraaktier sälj dem till storkapitalet
och sälj dem till reapris

Systemskiftet fortsätter

Under alla valrörelser de senaste decennierna har moderaterna lovat/hotat (välj ord själv) med systemskifte om de fick makten. Dock inte 2006. I det numera beryktade talet i Vaxholm i augusti 2006 lovade Fredrik Reinfeldt, att oavsett vad vi socialdemokrater föreslog så skulle moderaterna lova mer. Inte skulle det bli något systemskifte. Reinfeldt framställde sig och sitt parti som ”lite bättre socialdemokrater”. Nu börjar facit komma.

I denna lilla artikel tänker jag ta upp tre saker på detta tema.
- Jobbpolitiken
- Utförsäljning av våra gemensamma tillgångar.
- Pensionärsskatten.

När företrädare för den borgerliga regeringen argumenterar för sina förslag med jobbavdrag och, subventioner av ”hushållsnära tjänster” hänvisar de ofta till vårt östra grannland Finland. Där trodde man att de, som man tyckte, alltför höga ersättningarna i socialförsäkringssystemen var ett skäl till arbetslösheten och därför sänkte man ersättningarna. Nu har man vid Åbo universitet, Markus Jämti, professor i nationalekonomi utvärderat resultatet. Denne professors slutsats är, att effekten av de genomförda förslagen på sysselsättningen har varit i stort sett obefintliga. Det är inte som en följd av detta som arbetslösheten även i Finland gått ner.
Däremot har det lett till andra saker. Klyftan mellan de rika och fattiga har ökat hela tiden, liksom och, det är kanske det allra värsta, barnfattigdomen har ökat. Jämtis undersökningar visar att 70 procent av de ökade inkomstskillnaderna kan hänföras till nedskärningarna i välfärdssystemen.
Maud Olofsson och Göran Hägglund och en lång rad borgerliga tidningar ordar vitt och brett om hur oerhört många jobb man ”skapat” i Finland genom subventioner av hushållsnära tjänster.1.000 nya arbetstillfällen i städbranschen säger forskarna. De mycket högre siffror som borgerliga företrädare brukar slänga sig med beror på att i Finland har man också det vi kallar ”rotavdrag”. Ett sådant avdrag kan förvisso vara bra när det finns konjunkturskäl för det, men med den överhettning som nu är i byggbranschen talar allt för att det nu inte finns några sådana skäl.

Förutom alla praktiska avgränsningsproblem finns det för mig ett mycket principiellt skäl för att man skall säga nej till dessa subventioner som i första hand kommer att gynna de besuttna. Varför skall lågavlönade undersköterskor, för att ta en yrkesgrupp, med sina skattepengar bidra till att jag skall få städat billigare? Eller för att uttrycka det mer rakt på sak som jag gjort flera gånger i riksdagen. Varför skall andra med sina skattepengar betala för att någon ”skall dra skiten efter mig”?

Så har då Utförsäljningsminister Mats Odell satt igång försäljningen av våra gemensamma tillgångar. Först ut på plan var Telia. Varför just Telia? Riksrevisorn Lennart Grufberg har frågat regeringen upprepade gånger hur de sex hel- eller delstatliga företagen som står på utförsäljningslistan Telia Sonera, Vasakronan, Vin&Sprit, SBAB, Nordea och OMX valts ut. Han har inte fått något svar. Det ledde till att Riksrevisorerna nu officiellt bett om besked. När journalister frågar Utförsäljningsministern blir det bara ”dösnack” från Odells sida. Jag kan inte svara på det. Jag har inte varit inblandad. !!!??? Vi har inget att dölja. De, (alltså Riksrevisorerna) kan läsa om det i vårt valmanifest. Det skickar vi gärna över, låter ministern meddela. Frågan är – Har makten redan växt Odell över huvudet? Nästa fråga är – Lyssnar inte statsråden på den kompetenta personal som jag vet finns i Kanslihuset inte minst på Finansdepartementet? Jag kan inte se något annat skäl för det fullständigt amatörmässiga sätt som utförsäljningen av delar av Telia Sonera sköttes, eller rättar missköttes. Låt oss rekapitulera. Den 17 april såldes Telia Sonera-aktien på Stockholms Fondbörs för 67:50. Den 2 maj när Odell offentliggör att delar av statens innehav skulle säljas genom anbud rasade börskursen till 51.50: Vad hade hänt mellan den 17 april och 30 april. Fanns det några läckor någonstans. Om jag hade ansvaret för marknadsövervakningen på Fondbörsen skulle jag vara väldigt angelägen att söka svar på den frågan. Samtidigt som Odell offentliggjorde vad regeringen hade för konkreta planer talade han om att han räknade med att detta skulle inbringa 20 miljarder till statskassan. Resultatet den 3 maj kl. 18.00 när anbudstiden gick ut var att försäljningen totalt gav drygt 18 miljarder. Köparna fick rabatt på 1:50 jämfört med börskursen.dagen före. Det betyder nästan två miljarder mindre för denna del av vår. gemensamma egendom. Fiasko bättre ord finns inte för Odells insatser i denna fråga. Förresten – utförsäljningsminister är fel titel på nämnde person har jag förstått. Reaminister passar bättre. Det skall jag använda i fortsättningen.

Det är vanligt att man säger att pension är inget annat än uppskjuten lön. Det var vi också fullständigt överens om när vi arbetade med den stora pensionsreformen. Därför är det minst sagt förvånande att den högerledda regeringen nu infört en särskild pensionärsskatt. I. valrörelsen argumenterade vi socialdemokrater hårt mot detta förslag trots att vi av borgerliga politiker och borgerliga tidningar anklagades för att ljuga och skrämma upp äldre människor. Nu har vi facit. Nu kan vem som helst gå in i skattetabellerna och se vem som talade sanning. Om man får sin inkomst från pension (uppskjuten lön) betalar man högre skatt än den som har samma inkomst från anställning. Samma gäller om man har haft oturen att bli arbetslös och får ersättning från arbetslöshetsförsäkring eller om man är sjuk och får sin inkomst från sjukförsäkringen. Den som får inkomst från anställning betalar alltså lägre skatt. Detta är inte bara dumt och orättvist. Det är också orättfärdigt. Det sistnämnda är ett ord som i varje fall kristdemokraterna, exempelvis nyss nämnde Reaminister Odell borde begripa.

Var så säker. Systemskiftet kommer att fortsätta på område efter område. Det finns alla skäl i världen för oss socialdemokrater att fortsätta och argumentera mot regeringens systemskiftesförslag.

Politisk utnämning

I Veckobladet nr 7/07 från Högskolan i Borås kan man nu läsa att tidigare folkpartiordföranden Maria Leissner blir ny ordförande för Högskolan i Borås.

Är det någon mer än jag som kommer ihåg hur borgerliga företrädare före valet kritiserade att det fanns politiker i universitetens och högskolornas styrelser?
Akademierna skulle avpolitiseras sade man. Nu förstår jag att det var inte politiker i allmänhet det gällde. Det var socialdemokratiska företrädare man talade om. På annat sätt kan man inte tolka de utnämningar den borgerliga regeringen gjort den senaste tiden.
Naturligtvis har jag samma uppfattning nu som jag hade för ett år sedan. Det är bara strunprat att inte politiker, och då menar jag politiker av alla färger, kan göra insatser i styrelsen för en högskola.

Av Veckobladet framgår att rektor Lena Nordholm har nominerat Maria Leissner. Till yttermera visso får vi också veta av Veckobladet att rektor Nordholm är "väldigt imponerad av Maria Leissner och hennes egagemang".

Den fråga som naturligt inställer sig är och som rektorn, enligt min mening, bör besvara offentligt är.
Vad var det för fel på tidigare vice ordföranden och fram till den 30.4. tjänstgörande ordföranden, regionrådet Roland Andersson? Var det bara det att Roland Andersson är socialdemokrat som fällde utslaget?

Sanningens minut har kommit

För några veckor sedan, närmare bestämt den 12 april, frågade jag på min blogg om sanningens minut närmade sig för Lars Leijonberg?

Svaret kom förra veckan. På lördagen var tydligen allt frid och fröjd, på söndagen fick Leijonborg judaskyssen och på måndagen meddelade han att han avgår vid höstens landsmöte. Jag har naturligtvis inga synpunkter på det eller på vem som skall bli Leijonborgs efterträdare, men en sak vill jag, och är jag säker på många fler än jag, få reda på.

När berättade Johan Jakobsson, folkpartiets partisekr. hemligheten med dataintrånget för sin partiordförande Leijonborg?
Talade Jakobsson om någon hemlighet man kommit på genom dataspioneriet för sina dåvarande kollegor Littorin och Hägglund?
Finns det ingen journalist från Sjuhäradsbygden som vill göra ett försök att gräva? Tänk på "Stora journalistpriset".

Glöm aldrig

I söndags, den 29 april fick jag medverka på en SSU-kurs på Viskadalen.
Ämnet för mitt anförande var Ekonomi.
Vi samtalade om politisk demokrati, social demokrati, ekonomisk demokrati. Min ambition var att försöka, med väldigt stor respekt för mina åhörare, visa, att det där med budgetunderskott, BNP, tillväxt, inflation och allt det där andra "räknenissarna" brukar slänga sig med inte är så där himla konstigt. Vi som är förtroendevalda skall lära oss - just det vi är förtroendevalda, inte experter, men det är bra om vi vet "vad som är upp och ner" som min första ordförande i Finansutskottet, Arne Gadd, lärde mig när jag kom till riksdagen på hösten 1985.

Att jag skriver om dessa timmar på Viskadalen med SSU:arna beror på att de tog upp något som vi i vår rörelse aldrig kan tala om och tänka på, för mycket. Nämligen - GLÖM ALDRIG VARIFRÅN DU KOMMER. Om jag glömmer det - påminn mig! Om Du glömmer - jag lovar jag skall påminna Dig.

1 Maj 2007

För första gången på 21 år talade jag inte på 1 Maj. Visst kändes det lite konstigt, men det var också skönt att få lyssna till andra. Nog var han bra Håkan Juholt, vår biträdande partisekreterare. Hans inledning där han talade om vad Radio 7:s fråga till "mannen på gatan" om vem det var på ett foto Radions medarbetare visade upp väckte många glada skratt. Inte hånfulla som Lokalradion kanske väntat sig, utan glada till och med lite ömsinta. Särskilt högt klingade skrattet närHåkan berättade att någon som intervjuats var alldeles säker på att den som visades på kortet var Turkiets representant i Eurovisionsschlagerfestivalen.

När Håkan "mjukat upp" oss demonstranter började han den stora genomgången av den högerledda regeringens angrepp på den svenska modellen. Den här gången talade inte moderaterna om systemskifte. I stället var de minst lika "socialdemokratiska" som vi socialdemokrater. Ny genomför de det där systemskiftet som de inte talade om. Det är angrepp på sjuka, arbetslösa, förtidspensionärer för att ta några exempel. De säljer ut våra gemensamt ägda välskötta företag. De sänker skatterna för de redan rika. Bakvägen angriper de fackföreningsrörelsen genom att göra de dyrare att tillhöra en facklig organisation. Löntagarna får inte göra avdrag för sin fackavgift. Företagen får däremot görta det. Tala om orättvisa. Juholt avslutade ett uppenbarligen mycket uppskattat anförande med att slå fast att Carl Bildt genom sina bindnignar åt alla möjliga håll är en belastning för vårt land och vår utrikespo0litik.

Vi som var i Stadsparken fick också höra SSU Borås ordförande Malin Emanuelsson. O, så bra hopn var framför allt när hon talade om klimathotet. Med sådana SSU:are kan vi se framtiden an med tillförsikt.


P.S. Jag väntar fortfarande på det där telefonsamtalet från Radio 7. Det där samtalet där de skall erbjuda mig att delta i en debatt om vem som skall bli ny partiledare i Folkpartiet. Jag antar att Lokalradion behandlar alla lika? När jag för några månader lovade medverka för att samtala om efterträdare till Göran Persson hade Radio 7 "släpat" dit en folkpartist. När får jag erbjudandet?

Dödsstraff

I går tisdag kunde vi läsa på Text-tv att undersökningar i någon amerikansk delstat visat att "dödsinjektioner döms ut". "Det är långt ifrån så human avrättningsmetod som det tiigare sagts".

Finns det något mer absurt än att tala om "humant" när man talar om metoder att avrätta människor.

Vi svenskar bör vara glada och stolta för att vi inte har dödsstraff i vårt land. Det förpliktigar oss som nation och som enskilda att ta ställning och försöka bilda och driva opinion i frågan.

Låt oss göra det!

Skattesänkningar för vem?

Såg Du att Riksdagens utredningstjänst (Rut) hade räknat på utfallet av förslagen i Vårpropositionen?

När det gäller skattesänkningar skulle 47 procent av dessa tillkomma de 10 procent av inkomsttagarna som tjänar mer än 437. 701 kronor. Alla de som tjänar 197.900 och mindre skulle tillsammans få dela på 12 procent.
Är det sådant som kallas omvänd fördelningspolitik?

Radio 7 och Leijonborg

För några månader sedan bad Radio 7 mig medverka en eftermiddag i "Sjuhärad Direkt". Ämnet de ville diskutera med mig var Göran Persson och hans efterträdare som partiordförande. Efter viss övertalning lovade jag ställa upp. Döm om min förvåning - när jag kom till Radio 7 hade redaktionen där inbjudit folkpartisten Anna Svalander för att diskutera detta med mig. Självklart hade jag inget emot att diskutera Göran Persson med henne eller någon annan. Däremot ansåg jag att det var minst sagt ofint av Radio 7 att inbjuda en folkpartist för att ge henne utrymme att i etern diskutera och komma med förslag på vem som skulle bli socialdemokratiska partiordförande. Jag visade min ilska, vilket också programledarna talade om för lyssnarna.

Nu går jag bara och väntar på telefonsamtal från Radio 7. Varför ringer de inte och erbjuder mig föreslå en ny partiordförande i Folkpartiet? Du som läser min blogg har kanske sett att Svalander vill debattera frågan med mig. I det program jag tidigare talat om lovade jag "att jag aldrig kommer att ha några synpunkter på vem som skall efterträda Leijonborg". Jag har för avsikt att hålla detta löfte. Ändå tycker jag redaktionen på Radio 7 kan ringa så jag får tillfälle tacka nej direkt till dem.

För övrigt - jag förutsåg alltså för nästan två månader sedan att Leijonborg skulle tvingas avgå.

När jag ändå skriver om Lars Leijonborg - finns det verkligen ingen journalist som nu ser möjligheterna att få fram sanningen om "spionskandalen". Jag tycker inte att det nödvändigtvis måste vara en medarbetare på någon av de stora "drakarna". Finns det ingen journalist från Västsverige , kanske från Borås eller Sjuhäradsbygden som skulle kunna tänka sig att "rota" i frågan? Varför inte försöka ta reda på hur det kom sig att Jan Björklund, han som i medierna nu tippas bli ny fp-ordförande, bara någon timma efter en socialdemokratisk presskonferens kontrade? Hur visste han om vad Ibrahim Baylan skulle göra och säga? Hur kom det sig att fp "hängde" på vår seniorturné. Den stora och avgörande frågan är naturligtvis - vad visste Lars Leijonborg om spionskandalen?

Lycka till - Ha Ha Ha Ha

För mer än trettio år sedan, på hösten 1976 tror jag, var dåvarande arbetsmarknadsministern och folkpartiordföranden Per Ahlmark på resa i Blekinge. Han besökte L M Ericssons fabrik i Olofström. Företaget hade beslutat att lägga ner denna anläggning och ställa 550 personer utan arbete. Ahlmark avslutade sitt besök med ett käckt tillrop till de som skulle bli arbetslösa. "Lycka till" sade han.

När vi, Solveig och jag, i massmedia hörde och läste om nuvarande folkpartiledaren Leijonborgs besök i Västerås och hans samtal med en arbetssökande på arbetsförmedlingen, kom vi båda osökt att tänka på Ahlmark.

När människor skall ut på en resa, när de skall börja ett nytt arbete eller en ny skola vill man gärna säga något positivt. Ända fram till 1976 var det naturliga för mig att säga "Lycka till". Men efter Ahlmarks numera beryktade lyckönskan till metallarbetarna i Olofström har i varje fall inte jag kunnat använda de naturliga orden. Jag har i stället alltid sagt. Om inte en tidigare folkpartiledare och arbetsmarknadsminister förstört orden hade jag sagt "Lycka till" nu får jag i stället säga - jag hoppas det kommer att gå bra för Dig eller något liknande.

Femton, sexton år senare var Birgit Friggebo tillsammans med dåvarande statsministern Carl Bildt på besök i en av Stockholms förorter. När Friggebo tyckte stämningen i möteslokalen blev alltför upprörd kom hennes utrop. "Nu tycker jag att alla vi i denna lokal tillsammans sjunger "We shall owercome". Den som kunde läsa läppar såg att Bildt sade "nej, nej, nej". Det blev ingen sång, men inte för att Bildt sade nej utan för att människorna blev fullständigt betörta.

Leijonborg fullföljer nu traditionen av bortgörningar när han föraktfullt flinar "Ha Ha Ha" åt en kvinna som konstaterade att det av Leijonborg föreslagna arbetet som kinakock inte var möjligt att söka för det krävdes kunskaper i kinesiska.

Varför blir det så här? Jag vet naturligtvis inte, men jag funderar på om det inte beror på bristande medkänsla. I varje fall blev Berit Ericsson som Leijonborg flinade mot upprörd. Jag förstår henne.

Ohederlighet och inkompetens

I en debattartikel i BT 2 april slår Per-Jonas Carlsson, civilekonom och Sara Degerman Carlsson, läkare, krisdemokraterna i Borås fast, att vi, Anders Österberg och Arne Kjörnsberg, antingen är ”inkompetenta” eller ”intellektuellt ohederliga” möjligen både och.

Det är naturligtvis svårt, för att inte säga omöjligt, för oss att nå upp till de höjder av kompetens och intellektuell hederlighet som en av artikelförfattarna läkaren, kristdemokraten Sara Degerman Carlsson befinner sig. Vilken nivå civilekonomen Per-Jonas Carlsson finns på i dessa avseenden vet vi inte, eftersom vi inte känner honom, men att han i alla avseenden anser sig överlägsen oss båda förstår vi.

Så till sakfrågan. Det har tydligen helt undgått civilekonomen Carlsson och läkaren, kristdemokraten Degerman Carlsson att bitr. finansministern (utförsäljningsministern) Mats Odell vid upprepade tillfällen offentligt deklarerat, att de intäkter staten får från försäljningen av de hel- och delstatliga företagen helt och hållet skall gå till amortering på statsskulden (den som fördubblades på tre korta år förra gången Odell satt i regeringen). Om det undgått Er kan Ni läsa just den förklaringen på regeringens hemsida.

Vi har då gjort den enkla räkneövningen, att vi kontrollerat den genomsnittliga utdelningen och värdestegringen på de statligt ägda aktierna i de aktuella företagen under de senaste fem åren. Vi har sedan jämfört detta med hur mycket räntan på statsskulden skulle sjunka efter amortering enligt Odells modell. Då visar det sig att utdelningen och värdestegringen är två och en halv till tre gånger så stor som de minskade räntekostnaderna. Om Carlsson och Degerman Carlsson inte tror oss om att klara denna räkneövning vill vi tala om att Riksdagens utredningstjänst (Rut) kommit till samma resultat.
Vad gäller sjukhusen förvånar det oss inte ett ögonblick att Sv D:s ledarsida anser att vinstdriven vård är bättre än de former vi har nu och ärligt talat – det förvånar oss inte heller att Carlsson och Degerman Carlsson tycker likadant. Trots detta förbehåller vi oss rätten att ha en annan uppfattning. Vi tror helt enkelt inte att det vore bra för medborgarna i Sjuhäradsbygden om Södra Älvsborgs sjukhus (Lasarettet i Borås) ägdes av ett multinationellt vinstmaximerande aktiebolag med hemvist i exempelvis USA.

Till sist vad gäller kompetensen.
En av oss (Österberg) tror vi har genom ledamotskapet i SSU:s förbundsstyrelse, ledamotskapet i Kommunfullmäktige och Miljönämnden i Borås fått i varje fall elementära kunskaper.
Den andre (Kjörnsberg) har, hur otroligt den än låter för civilekonomen och läkaren, kristdemokraten , efter 21 år i riksdagen, varav åtta år som ordförande i Skatte- och Finansutskotten, pol. sakkunnig i Finansdepartementet mer än tio år, flerårigt ledamotskap i Stockholms Fondbörs styrelse (föregångare till OMX) och dess etikkommitté kanske fått en del kompetens. Naturligtvis inte i klass med Carlsson och Degerman Carlsson – men ändå.

Anders Österberg
Förbundsstyrelseledamot SSU

Arne Kjörnsberg (s)

Närmar sig sanningens minut

Närmar sig sanningens minut för Lars Leijonborg nu?
Efter att rättegången mot de åtalade i dataspionsaffären alltså folkpartiintrånget i socialdemokraternas interna datanätverk inställer sig några frågor som inte behandlas i Stockholms Tingsrätt.

I morgon-tv kunde vi härom dagen höra folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag förklara , att de som drabbats hårdast av skandalen är folkpartiet. Mer i förbigående fick haan erkänna att han själv hade utnyttjat informationen som han orättmätigt fått reda på i folkpartiets valrörelse.
Är det ingen som funderat på att denna skandal kanske avgjorde valet på det sättet att det drabbade oss socialdemokrater genom att "dataspionerna" i förväg visste vad vi socialdemokrater skulle göra?

Varför frågar ingen journalist majoren Björklund från Skene hur han visste vad vi socialdemokrater hade på gång? Så himla farlig är han väl inte för någon annan än Leijonborg?

Och - de två stora frågorna?
När berättade Johan Jakobsson, folkpartiets partisekr. hemligheten för Leijonborg?
Berättade Johan Jakobsson verkligen ingenting för sina kollegor på partisekreterarfronten, ex.vis Sven-Otto Littorin(m) och Jöran Hägglund (c).

Frågorna är öppna. Vore inte detta något för en journalist från Sjuhäradsbygden att rota i? Här finns ett "Stort journalistpris" att vinna.

Dalauppror på gång för fp

Dalauppror på gång skriver Expressen och Dagens Nyheter i sina nättidningar på lördagskvällen. Av 85 medlemmar på fp:s Daladistrikts årsmöte var det bara en som reserverade sig mot att distriktet skulle kräva att Leijonborg skulle bytas ut vid höstens landsmöte. Partisekreterare Ullenhag skadad skriver Expressen.

Min prognos - Detta är bara en smul västanvind jämfört med de stormvindar som kommer att blåsa när rättegången om folkpartiets dataspioneri snart b örjar. Det skall bli spännande att höra vad Anna Svalander tycker. Jag har i en debatt i Radio 7 med nämnda Svalander dyrt och heligt lovat att inte ha några som helst synpunktger på vem som skall efterträda Leijonborg. Jag kommer att hålla det löftet. (Svalander hade för en tid sedan det dåliga omdömet att ha synpunkter på vem vi socialdemokrater skulle välja till partiordförande)

Handels och Bäckström

Det som hände på avtalsfronten under veckan måste vara fullständigt sensationellt. Handelsanställdas förbund och deras motpart Svensk Handel slöt ett avtal på alldeles egen hand. Inga medlare, inget långrotande, inte särskilt mycket vapenskrammel. Då griper Urban Bäckström i Svenskt Näringsliv (SN) in. Ja, han gör det inte själv. Han skickar fram en av sina hejdukar, vice verkställande direktören Jan-Peter Duker som låter meddela att SN kan ine acceptera det träffade avtalet. Nivåerna var för höga sade Duker. Ordföranden i SN är Michael Treschow. För någon månad sedan lät han meddela att svenska direktörer har för låga löner. Direktörer alltså, inte snabbköpsköpskassörskor. Handels medlemmar får för höga löner om de räknas upp med drygt 12 procent på tre år. Direktörerna i de företag där Treschow har ett avgörande inflytande de får höjningar med miljoner på sina mångmiljonersättningar.

Jag har haft skäl att träffa Urban Bäckström vid olika tillfällen under de senaste femton, tjugo åren. Han var statsskreterare på finansdepartementet under de år när Bildtregeringen lyckades med konststycket att på tre korta år fördubbla statsskulden, tredubbla arbetslösheten och fyrdubbla budgetunderskottet. Efter de borgerliga partiernas förlust 1994 blev han riksbankschef. I den funktionen tycker jag han var ganska bra. Alltid påläst, gjorde bra föredragningar, var korrekt även mot socialdemokraterna i Finansutskottet vid utskottets utfrågningar. Men nu måste något ha hänt med den mannen. Hur länge får han sitta kvar? Efter det fullständiga haveri som gamla SAF nuvarande SN råkade ut för genom Bäckströms agerande kan det väl bara vara tal om dagar eller möjligen veckor innan den mannen får "ta sina pinaler och gå". Eller skyller han kanske på Duker eller att han bara försökte leva upp till Treschows, han med de för låga direktörslönerna, förväntningar.

Allt nog - efter tre, fyra dagar undertecknade Svensk Handel och Handelsanställdas förbund exakt samma avtal som Bäckström fyra dagar tidigare förbjudit Svensk Handel att skriva på.
Det som hände i denna fråga var ur alla synvinklar sensationellt. Eller borde vi förutsett det?

Ja, om vi hade vetat det som Expressen, av alla tidningar, avslöjade i veckan var det kanske något helt annat som var det sensationella. Nämligen att Svenskt Näringsliv med direktören Urban Bäckström i spetsen i vintras bjöd in borgerliga ledarskribenter för att "prångla ut bilden att facket av ideologiska skäl önskade en konfliktfylld avtalrörelse för att bråka med en nyvald borgerlig regering". Ja, ja det är tydligen så det går till i den "fina salongerna".

Ordförande Persson

Alla politiskt intresserade och många, många andra såg säkert något/flera, kanske alla avsnitten i serien "Ordförande Persson". Så också jag. För att gå rakt på sak. För mig var programmen en besvikelse. Alldeldes för mycket "personsnack" (OBS inte Perssonsnack) alldeles för lite om de stora och viktiga politiska frågorna som var aktuella under de tio, nästa elva år intervjuerna gjordes.


Några exempel - varför fick tittarna inte reda på varför Göran Persson ändrade sig om EMU? Vilka argument hade han för "nej", "nej nu", "nej nu, kanske ja senare", "ja". Det hade säkert varit intressant och speglat hur en politiker resonerar vid olika tillfällen.
En annan fråga som inte har belysts alls i den svenska debatten. När Persson som statsminister var i Japan talade han med sina värdar om befolkningsutvecklingen och vilka krav en åldrande befolkning och sjunkande barnafödande ställer på ett samhälleligt pensionssystem. Jag tror att Persson sade ungefär så här på tal om den svenska pensionsreformen. "Jag tror att att medborgarna om några decennier kommer att vara kritiska mot det beslut vi fattat i denna fråga i Sverige". Jag har inte sett eller hört en enda journalist ta upp denna tråd. Vad menade Persson? Hur tänkte han? Ett tredje exempel - Hur kände det för Persson under de svåra saneringsåren efter Bildtregeringens vanstyrsel? Det som ledde till ett formidabelt ekonomiskt moras? Ett moras som han först som finansminister sedan som statsminister och socialdemokratisk partiordförande tillsammans med den socialdemokratiska riksdagsgruppen och i samarbete med först vänsterpartiet och sedan centerpartiet fick reda upp. Han var den mest utsatte under dessa år. Hur kändes det? Hur resonerade han? Var det något han velat göra på något annat sätt? Frågorna är många och svaren mycket, mycket få på dessa så stora frågor. Varför kom inte detta upp? I mer än hundra timmars intervjuer måste väl detta finnas med. Vi som vill veta svaren får väl lita på att vi får dessa i någon av de böcker som har aviserats.


Sammanfattningsvis - Något som kunde blivit riktigt bra blev egentligen ganska, för att inte säga riktigt, dåligt.

Nullitet sa´ Odenberg

Mikael Odenberg (m) föreslår i en proposition att Försvarets radioanstalt skall få rätt att avlyssna allt data- och teletrafik som passerar Sveriges gränser.

Tomas Bodström s) säger att förslaget håller inte måttet och därför bör det avvisas.
På detta replikerar Odenberg"Jag betraktar Bodström som en nullitet. (Nullitet enl. uppslagsboken - betydelselöshet, ogiltighet, obetydlig person eller sak).


Jag känner Odenberg. Han var nämligen vice ordförande i Finansutskottet när jag var ordförande där. Min artighet och min respekt även för politiska motståndare gör att jag aldrig skulle komma på idén att använda sådana uttryck, eller något liknande, om Odenberg eller för den delen någon annan borgerlig företrädare.

En önskan har jag dock. Jag hoppas att alla tv- och radiokanaler släpper fram Odenberg så ofta det någonsin går. Jag är övertygad om att vi socialdemokrater tjänar på det. Försvarsministerns stöddighet och överklassfasoner som uttrycks exempelvis genom att använda sådana uttryck om en företrädare för oss socialdemokrater är bara till fördel för vårt parti.

Girighet över alla gränser

Under sista hälften av 90-talet ledde jag en arbetsgrupp som den socialdemokratiska partistyrelsen tillsatt.Vår uppgift var bland annat att fundera på vad som kunde göras åt de då vanliga ”orimliga avgångsvederlagen”.
Gruppen kallades i medierna för fallskärmsgruppen. Skälet till att gruppen tillsattes var att upprördheten var stor för att direktörerna beviljades, eller beviljade varandra, jättelika avgångsvederlag. Det största vi i vår grupp då fann var på 58 miljoner. Det fick en direktör i ett skogsbolag när att han fick gå. Detta var dock bara det officiella skälet. Så småningom blev det känt att det var inte på det sättet. Direktören ifråga hade själv sagt upp sig. Varför styrelseordförande i det berörda bolaget beviljat avgångsvederlaget blev aldrig känt. I debatten krävdes då ofta att det skulle införas en särskild ”fallskärmsskatt”. Vi försökte förklara att detta inte var praktiskt genomförbart av det enkla skälet att då skulle avgångsvederlagen bara ”döpas om” till något annat. Vår argumentation gick i stället på linjen att bolagsstyrelserna och direktörerna borde besinna sitt ansvar. De borde inse att var man ledare så hade man ett särskilt ansvar. Nåväl – fallskärmarna försvann, men dessvärre ersattes de av andra konstiga konstruktioner. Det var bonusar eller väldiga pensionsavtal. Det största vi känner till var det som Barnevik fick på drygt 900 miljoner. Girigheten har som bekant inga gränser.

När jag började på mitt första arbete på 50-talet var ackordsarbete det vanliga på syfabrikerna i Borås och Sjuhäradsbygden. Sömmerskorna måste ha ackord för att jobba på., var uppfattningen bland direktörerna. Numera är det tydligen samma direktörer eller snarare deras efterföljare, som måste ha denna löneform för att göra bra insatser.

Denna vår pågår den största avtalsrörelser på flera decennier i vårt land. I vanlig ordning kräver arbetsgivarorganisationerna i stort sett lönestopp. Ja 3.9 procent är i varje fall för mycket anser exempelvis Teknikföretagen.
Tidningen Dagens Arbete (d.a.) har kollat löneutvecklingen på arbetstagarsidan och chefsidan inom de företag som tillhör arbetsgivarorganisationer Teknikföretagen. Mellan 2003 och 2005 steg den taxerade inkomsten för de 26 ledamöterna i Teknikföretagens styrelse med 83 procent. Arbetarna i de företag som dess chefer ledde steg under samma tid med drygt 6 procent. Sedan kommer dessa herrar som fått 83 procent och säger till de anställda – 3.9 procent är för mycket och dessutom vill vi ha öppningsklausuler. Öppningsklausuler innebär att man vill ha inskrivet i avtalet att man lokalt skall kunna förhandla om lägre löner och längre arbetstid än det centrala avtalet föreskriver. Förhandlingschefen för Teknikföretagen Karl-Olof Stenqvist, han som tycker att 3.9 procent löneökning för metallarbetarna är för mycket, har inga synpunkter på att ledamöterna i hans styrelse på tre år fått 83 procent. ”Vi äger inte den frågan. Det där måste göras upp på det enskilda företagen”.

Under många år har löntagarsidan tagit stort ansvar i löneförhandlingarna. Det har, tillsammans med den socialdemokratiska ekonomiska politiken, lett till reallöneökningar. Nu är det dags för direktörerna att försöka leva upp till rollen som ledare. De borde inse att det är orimligt att de som leder företagen har inte bara tjugo, utan trettio, fyrtio till och med femtio gånger så mycket i lön som de som arbetar i företagen de leder.

Systemskifte 1

Under nästan varje valrörelse de senaste decennierna har moderaterna lovat/hotat (välj ord själv) med att om de fick chansen skulle de genomföra ett systemskifte i vårt land. I valrörelsen 2006 gjorde de tvärtom. I sitt numera beryktade tal i Vaxholm i augusti valåret lovade Fredrik Reinfeldt, att oavsett vad vi socialdemokrater föreslog på välfärdsområdet så skulle moderaterna lova mera. Inte skulle det bli något systemskifte. Reinfeldt försökte tvärtom framställa sig och sitt parti som "lite bättre socialdemokrater". Nu börjar facit komma.

- Vinstgivande statliga företag skall säljas ut. Det är alltså de företag som vi alla äger tillsammans. Utförsäljningsminister Mats Odell skall nu sälja vår gemensamma egendom. Intäkterna skall han använda, säger han, till att betala av på statsskulden.
Några reflektioner om detta. Efter stora uppoffringar från svenska folket, med socialdemokraterna i ledningen, lyckades vi röja upp i det moras Bildt, Odell och compani lyckades ställa till med under tre korta år 1991-94. Som en följd av vårt uppröjningsarbete har räntorna gått ner till en tredjedel, ja kanske t.o.m en fjärdedel av vad det var efter misskötseln under de tre åren i början på 90-talet. De statliga företag som nu Odell skall sälja ut på Marknaden, den så heliga med stort M, går utomordentligt bra. Jag har räknat lite grann på detta. Under de senaste fem, sex åren har värdestegringen på dessa företag och utdelningen till ägaren, staten alltså vi alla, varit två och halv till tre gånger så hög som den minskade räntekostnad som en avbetalning av statsskulden skulle leda till. Det finns alltså inte några som helst ekonomiska skäl för att sälja. Det handlar bara om ideologi. Vi skall enligt den borgerliga regeringen inte äga något gemensamt. Låt kapitalisterna ta över, tycks devisen vara.

- Hela den svenska modellen på arbetsmarknaden, med kollektivavtal, starka fackliga organisationer ifrågasätts, inte med ord utan med handling. Låt mig i dag ta bara ett enda exempel. Som jag skrev om i förra inlägget hotar arbetsmarknadsministern med att ingripa om inte avtalet mellan Byggindustriföreningen och Byggnadsarbetareförbundet blir som han vill.

- Väldiga förändringar i ägandet förbereds inom skola, sjukvård, omsorg och boende för att ta några exempel. Göran Hägglund satt ju med "sina medarbetare" (inte min formulering det är Hägglunds" på presskonferensen) bl.a. Urban Bäckström VD i Svenskt Näringsliv och talade om hur han skall sälja ut sjukhus.

Jag ärt alldeles övertygad om att detta är barfa början. Vad Reinfeldt, Olofsson, Leijonborg och Hägglund planerar kan vi bara ana. Deras ambitioner är att skapa ett helt nytt samhälle. Var det det de talade om i valrörelsen? Nej - budskapet var "inget systemskifte". Nu är det systemskifte de genomför.

Det finns skäl att återkomma i denna fråga.

Littorin ämnar överpröva avtal

Så bekände han då färg - moderaten Sven Otto Littorin. I motsats till Maud Olofsson (c) och Göran Hägglund (kd) har Littorin försökt framställa sig som "kollektivavtalskramare", men så fort det bränner till så avslöjar han sig själv. I dag, 1 mars, låter arbetsmarknadsministern meddela att om inte förhandlingsresultatet mellan parterna på byggsidan om de s.k. granskningsavgifterna blir som han vill så kommer han att överpröva kollektivavtalet i den delen. Littorin har dessutom det dåliga omdömet att i oträngt mål ställa sig på arbetsgivarnas sida. Så var det med den respekten för den svenska modellen med förhandlingar och avtal mellan parterna på arbetsmarknaden.

För övrigt - kan inte någon, kanske någon i den moderata riksdagsgruppen, tala om för Littorin att han faktiskt inte kan lagstifta - det är riksdagen som gör det.

Bildt till salu

Rubriken är inte min utan tidningen Expressen. På ledarplats följer man i dag 22.2. upp sina tidigare nyhetsartiklar om utrikesministern. Det börjar bli lite för mycket blodspengar i en svensk utrikesministers plånbok slår ledarskribenten fast. Lite för mycket lögner och undanflykter också, fortsätter man. Hans (Bildts) tid i Arvfurstens palats rymmer fler osanningar och smutsiga skandaler än någon annan ministers i modern tid, menar Expressen.

Med överklassens naturliga säkerhet viftar Bildt bort alla invändningar. Om han inte gillar vad man säger eller frågar tar han till sitt patentknep. Använder sig av frågarens förnamn och höjer på ögonbrynen och pekar med hela handen och säger eller i varje fall antyder att man inget vet och inget har förstått. Detta är inget nytt. Jag kommer ihåg överlägsenheten från hans statsministertid och har själv varit utsatt för den.

Allt detta är allvarligt, men allvarligare, mycket allvarligare, är att han, eller är det regeringen, har ändrat svensk utrikespolitik. Den moderatledda regeringen har svängt i synen på folkmordet i Darfur. Darfur där Lundin Oil, bolaget som till för några månader sedan hade en viss Carl Bildt i styrelsen, har stora oljeintressen.

När Reinfeldt får frågor om utrikesministern och hans mer eller mindre konstiga affärer i rysk gas, afrikansk olja, turkiska militärpensioner och amerikanska vapen säger statsministern bara att han har förtroende för Carl Bildt och dessutom antyder han att kritiken handlar om avundsjuka.

Den här överlägsenheten håller ine längre. Jag säger som Nils Schwartz i Expressen - "I vilket fall är han (Bildt) en skandal som svensk utrikesminister" eller för att citera avslutningen på den nyss nämnda ledarartikeln. "Bildt bör återgå atill att sälja sig dyrt på den internationella marknaden"

Krämarna på podiet

Så satt de där på podiet. Krämarna som vill sälja ut svensk sjukvård till kapitalet. Från vänster till höger - Ari Kirvesniemi, förbundsdirektör Vårdföretagen, Anna-Karin Eklund, ordförande Vårdförbundet, Göran Hägglund (kd), socialminister, Eva Nilsson Bågenholm, ordförande Läkarförbundet. Torbjörn Larsson, Ersta och Urban Bäckström, verkställade direktör, Svenskt Näringsliv.

Med illa dold förtjusning säger Göran Hägglund efter sin inledning som var sprängfylld med floskler. "Då skall jag be att få överlämna ordet till mina medarbetare här på podiet" - och de ställde villigt upp. Den ene efter den andre talade om hur bra det skulle bli när våra gemensamma skattepengar blir vinster i vårdbolagsdirektörernas fickor. Alla var rörande överens om att vården skall finansieras gemensamt = skattepengar, men sjukhusen till och med universitetssjukhusen skall få säljas ut till svenskt eller internationellt kapital. Blir det överkapacitet, detta i detta sammanhang förskräckliga ord, så blir det fritt fram för den som har "tjock plånbok" att köpa sig förbi eventuell kö. Att Urban Bäckström, den gamle moderate statsskreteraren, var en av den borgerliga regeringens "medarbetare" även i sin funktion som chef för Svenskt Näringsliv, det har jag påstått länge och fått mycket kritik för att jag vågat säga. Däremot har jag inte vågat påstå, och faktiskt inte heller trott, att Läkarförbundets och Vårdförbundets respektive ordförande var en av den borgerliga regeringens medarbetare. Nu har vi socialministerns ord på att de är det. Kirvesniemi, Eklund, Nilsson Bågenholm, Larsson och sist men inte minst Bäckström de är Göran Hägglunds medarbetare. Det sade socialministern och ingen av dem protesterade. Är det möjligen så att det är där vi har förklaringen till de närmast devota instämmandena i den kristdemokratiske socialministerns utläggningarna?

Högerregeringen och konflikträtten

För två år sedan kritiserade Reinfeldt och andra moderater skarpt Byggnadsarbetareförbundet när de försökte få fram ett avtal med det lettiska byggföretgaget i Vaxholm. Det var ingen hejd på hur hemska Byggnads var.
För ett år sedan bytte moderaterna fot. I varje fall försökte de framställa det så. Ledande företrädare utnämnde sig själva till "kollektivavtalskramare".

Men. Men - det finns ju andra partier i regeringen.
Folkpartiet är tillsvidare neutraliserade, i varje fall till en del, av spionskandalen. Rättegången mot ett antal framträdande folkpartister om dataintrånget börjar om någon månad. Det skall bli spännande, att se om media kommer att följa upp misstankarna om att folkpartiets partiledare ljög om fler saker än det som redan kommit fram.

Centerpartiet och kristdemokraterna sköter nu angreppen på den fackliga rörelsen och ännu allvarligare, därmed angreppen på "den svenska modellen".

När Hotell- och Restaurangfacket i Göteborg gjorde jätteinsatser för att hävda denna modell genom att träffa en lång rad kollektivavtal, men också tvingades sätta den numera beryktade salladsbaren under blockad så stod de där på kö - riksdagsledamöterna från de borgerliga partierna.
För denna helt normala stridsåtgärd, helt i enlighet med svensk arbetsrätt fick de fackliga representanterna, helt vanliga medlemmar utstå "spott och spe" . Maffiametoder tillhörde de mildare skällsordenfrån dessa riksdagsledamöter.

När nu ägaren bestämt sig för att sälja baren går Maud Olofsson och Göran Hägglund i taket. Både bildligt och bokstavligt ropar och skriker de.
Antingen vill de inte förstå, att med "den svenska modellen" har båda parter rätt att vidta stridsåtgärder. Facket i detta fall för att få ett kollektivavtal. Eller också är det så, att de vill inte ha kvar "den svenska modellen" som tjänat oss så väl. C och Kd springer arbetsgivarnas ärenden. Är det betalning för det stöd en lång radda arbetsgivarorganisationer gav dem i valrörelsen?

Om nu Olofsson och Hägglund inte begriper att det är bra för Sverige att parterna tar ansvar. Att det leder till ordning och reda, vilket är bra för alla. Om de inte begriper detta borde dessa borgerliga partiledare inse att av konkurrensskäl är det faktiskt bra om alla behandlas lika.

Än en gång – straffskatt för pensionärer

För några veckor sedan var BT:s debattredaktion vänlig nog att publicera en artikel med rubriken ”Straffskatt för pensionärer” som jag skrivit. I artikeln påminde jag om att jag och andra i valrörelsens slutskede påstod att om de borgerliga partierna fick bestämma skulle det bli högre skatt på inkomst av pension (uppskjuten lön), förtidspension, sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring än det skulle bli på samma inkomst från arbete. Jag anklagades då av de borgerliga riksdagsledamöterna från Sjuhäradsbygden för att ”ljuga, svartmåla, fantisera, raljera” m.m.

Med direkt avskrift från de nu utgivna skattetabellerna visade jag, att den som hade en pension på 16.100:- fick 593 kronor högre skatt än den som hade samma inkomst i form av lön. På ett år får blir det drygt 7.000:- mer i skatt för pensionären. Efter att ha visat detta frågade jag – Hade vi socialdemokrater rätt eller fel när vi i valrörelsen påstod att det skulle bli högre skatt på pension än på lön?

Nu försöker den ekonomisk-politiske talesmannen Ulf Sjösten (m), och ledamoten av arbetsmarknadsutskottet Jan Ericson (m), BT 27 januari 2007, skriva bort min fråga genom att tala om något helt annat. De säger att den som är pensionär och arbetar och har en månadsinkomst på 16.100:- får nästan 1.300:- lägre skatt. För det första det är 1.255:- och för det andra det är så mycket lägre skatt än för den som har samma inkomst i form av pension. (uppskjuten lön) För det tredje glömmer herrar moderata riksdagsledamöter tala om, att det inte gäller alla pensionärer som arbetar utan bara de som i år är 67-70 år. Det betyder att den som har lyckan att ha krafter kvar, är frisk och har ett arbete får 15,060 kronor lägre skatt per år än den som är utarbetad, utsliten, sjuk eller helt enkelt inte orkar arbeta längre och därför har sin inkomst från pension. För det fjärde – den ekonomisk-politiske talesmannen och ledamoten av arbetsmarknadsutskottet påstår ”skattesänkningen blir som störst för den som tjänar minst”. Detta är inte riktigt. Det är fel. Det är till och med lögn. Det är bara att läsa skattetabellen. Jag föreslår att herrar moderater gör det. Behöver Ni hjälp står jag gärna till förfogande. Något har jag väl lärt mig efter 21 år i riksdagen varav åtta som ordförande i skatte- resp. finansutskottet.

Frågan kvarstår – Hade jag rätt eller fel när jag i valrörelsen påstod att om de borgerliga fick bestämma så skulle den som har pension få betala högre skatt än den som har inkomst från arbete. Frågan är naturligtvis retorisk. Skattetabellen ger svaret. Det har nu införts ”straffskatt för pensionärer”

Utförsäljningsminister Odell

Utförsäljningsminister Odell

Under tre korta år 1991-94 lyckades den borgerliga regeringen med Carl Bildt som statsminister och Mats Odell som kommunikationsminister
- fördubbla statsskulden
- tredubbla arbetslösheten
- fyrdubbla budgetunderskottet

Efter dessa, och övriga regeringsledamöters (Du kommer väl ihåg några namn? Alf Svensson, Ulf Dinkelspiel för att nämna några) härjningar var statsskulden på väg mot 80 % av bruttonationalprodukten (BNP). Nu är den ungefär 40 % av BNP.

Då i detta läge skall utförsäljnningsminister sälja ut statliga företag motsvarande 50 miljarder per år. Vad skall han använda inkomsterna till? Jo, han skall betala av på statsskulden. Förra gången han satt i regeringen var räntan 11, 12, 13 procent. Då fördubblade han statsskulden, så den motsvarade 80 procent av BNP. Nu när svenska folket med socialdemokraterna i ledningen har fått ner den till ungefär 40 % av BNP, då skall Odell amortera. Det låter ju bra, kanske. Det är bara det att med den låga ränta som vi, svenska folket med socialdemokraterna i regeringsställning, åstadkommit är det ekonomiskt stolligt. Det är nämligen så att värdestegringen och utdelningen från de statliga företag Odell bjuder ut på marknaden är mellan två och tre gånger så hög som den ränta han skulle spara genom att amortera med de inkomster han får. Detta är så elementärt att t.o.m. Odell måste begripa det. Jag tror faktiskt, även om jag känner honom från hans tid i finansutskottet där han var ledamot när jag var ordförande, att han gör det. Om inte kan Odell lyssna på Krister Hillbom på Ekot som för någon vecka sedan talade om just detta.

Vad är då Odells verkliga argument ?
- Det kanske är av ideologisk karaktär. Staten, vi alla tillsammans,får inte äga något gemensamt som privatkapitalet kan äga och tjäna pengar på.
- Eller kan det möjligen vara - att nu är det dags att "betala tillbaks"? För något år sedan sade Länsförsäkringars VD att han hoppades på en borgerlig valseger för då skulle han ha chansen att får köpa statliga bolåneinstitutet SBAB. SBAB, som genom sin lågräntepolitik pressat affärsbankerna och andra privata bolåneinstitut att sänka räntorna vilket sparat hundratals miljoner år svenska låntagare står på första utförsäljningslistan.

Kom ihåg- intresset ljuger aldrig.

Wolodarski och partiet

I en artikel i DN 11.1. -06 resonerar Peter Wolodarski om hur vi socialdemokrater går till väga när vi skall välja en ny partiordförande och dessutom kallas jag ”ett slags partitaliban”.

Först några konstateranden
- Det skall villigt erkännas att vi socialdemokrater inte har så stor erfarenhet av att välja partiordförande. Som bekant gör vi det inte så ofta.
- Det är inte ett jobb som någon kan söka. Det är inte en verkställande direktör som skall rekryteras. Det är en partiordförande i Socialdemokratiska Arbetarepartiet som skall väljas. Det är inget jobb man söker. Det är ett förtroendeuppdrag.

Partiet kräver sina riter säger Wolodarski och det jag talar om är rörelsens kultur och mytologi fortsätter han. Mina enkla funderingar bygger i all enkelhet på dels att jag läst på, dels på erfarenhet hur vårt parti brukar göra.

Några exempel. Efter Per Albin Hanssons hastiga död hösten 1946 föreslog bland andra Ernst Wigforss, Östen Undén, Per Edvin Sköld och John Ericsson i Kinna att Tage Erlander skulle väljas till ny partiordförande. Erlander värjde sig på alla sätt. Sköld satte på något sätt punkt för diskussionen när han sade ”Erlander kan inte få vägra med hänsyn till äldre kollegor. Erlander får helt enkelt böja sig för partiets vilja”
Valet av Olof Palme 1969 hade på något sätt ”vuxit fram” under flera år. Efter mordet på Palme var det på något sätt naturligt att hans, under många år, nära medarbetare Ingvar Carlsson skulle ta över. Ingvar Carlsson har vid flera tillfällen offentligt sagt att han hade räknat med att lämna de stora politiska uppdragen samtidigt som Olof Palme avgick som partiordförande. Så blev det inte. När partiet kallade fick han ta på sig ansvaret. När Ingvar Carlsson på hösten 1995 meddelade att han ville avgå som partiordförande utbröt den stora diskussionen i massmedia. Det har blivit närmast en myt om hur många gånger Göran Persson sade nej. Det gjorde han förvisso - till massmedia. Men – och det är ett viktigt men – när valberedningens ordförande Sven Hulterström ställde frågan till Göran Persson så gjorde han som sina föregångare. Han ställde upp.

När det gäller resonemanget om privata skäl blir det nästan lite löjligt när Wolodarski lägger i min mun att det inte hjälper vilka skäl man har, man måste ändå ställa upp. Så är det inte. Den kandidat som har sådana skäl talar naturligtvis om dessa för valberedningens ordförande. Ordföranden i vår valberedning Lena Hjelm-Wallén är en omvittnat klok och aktad person som naturligtvis skulle lyssna på sådana skäl.

Kalla det rit. Kalla det kultur. Kalla det mytologi. Wolodarski får gärna påstå att min beskrivning mer bygger på myter än på verklighet. Jag vidhåller ändå min uppfattning och tillåter mig påstå, med all respekt för Wolodarski, att jag, efter mer än fyrtio år som aktiv socialdemokrat vet en del om hur det går till i vårt parti.

Straffskatt för pensionärer

Tidigare chefredaktören för Västgöta-Demokraten Håkan Quisth, Lars Wettergren, PRO:s ordförande och Ingvar Bogsjö, tidigare ordförande i kommunfullmäktige i Borås skrev i slutet på augusti 2006 artiklar om det som de kallade ”särskild pensionärsskatt”. I en artikel i BT den 5.9. gratulerade jag dessa herrar för att de lyckats få media intresserade. Själv försökte jag, tillsammans med dåvarande vård- och omsorgsministern Ylva Johansson, vid en pressträff våren 2006 göra massmedia uppmärksamma på de borgerliga partiernas förslag att om de fick bestämma så skulle för första gången någonsin pension beskattas högre än inkomst från anställning. Vi lyckades inte få något vidare genomslag.


Vi var många som enträget på möte efter möte, i insändare efter insändare fortsatte och talade om detta. Jag och många andra med mig sade. Den som är ålderspensionär, förtidspensionär, arbetslös eller sjuk skall om de borgerliga får bestämma efter valet, betala högre skatt än den som har löneinkomst. Jag frågade – tror verkligen de fyra borgerliga partierna att detta är det bästa sättet att hålla ihop Sverige? Är det ett bra sätt att hålla ihop generationerna? Det enda resultatet av mina frågor blev att jag och andra anklagades för att ljuga. ”De fyras gäng” Anne-Marie Ekström (fp), Else-Marie Lindgren (kd), Ulf Sjösten (m) och Claes Västerteg (c), dessa moraliska giganter, lade dessutom till att jag ”svartmålar, fantiserar, raljerar, kommer med rent nys” m.m. , m.m. När jag då utmanade dem på debatt, alla fyra på en gång om de ville, vågade de inte ställa upp

Efter Göran Perssons tal vid ett mycket välbesökt möte på Stora Torget i Borås den 11.9. och utdelning av flygblad om ”straffskatt för pensionärer” någon dag senare satte BT in stora artilleriet. På ledarsidan var kritiken inte nådig. På kommentatorsplats påstods vi ”ta till tvivelaktiga knep” och göra ”retoriska krumelurer”. I nyhetsspalterna lät man företrädare för de borgerliga partierna helt oemotsagt påstå att vi spred lögner och ”snackade skit” (Förlåt - Ordvalet är inte mitt utan folkpartiets eller möjligen Borås Tidnings).

Allt nog. Nu vet vi vem som hade rätt. Nu har skattetabellerna kommit. Låt oss nu se om det blir olika skatt på samma summa beroende på om inkomsten kommer från lön eller pension.

Belopp skatt på lön skatt på pension skillnad per mån år
8.100 1.410 1.829 419 5.028
12.100 2.626 3.096 470 5.640
16.100 3.911 4.504 593 7.116

Den korta och enkla frågan är – Hade vi socialdemokrater rätt när vi påstod att högeralliansens förslag skulle innebära att den som får sin inkomst från pension, förtidspension, arbetslöshetsförsäkring, sjukförsäkring får betala högre skatt än den som har samma inkomst från lön? Frågan är naturligtvis retorisk. I ovanstående tabell kan vi se att den som har sin inkomst från exempelvis pension (uppskjuten lön) betalar tusentals kronor mer i skatt varje år jämfört med den som har sin inkomst från anställning.
Är detta rättvist? Är detta rättfärdigt?

Vallöftet som kom bort

Under valrörelsen kunde man på bussarna i Borås läsa på stora plakat "Vi Kristdemokrater vill sänka bensinskatten. Vill du?" Den som ställde frågan var Else-Marie Lindgren, kristdemokratisk riksdagsledamot.

Nu har den borgerliga regeringen med Reinfeldt och Hägglund i spetsen höjt bensinskatten. Det där som stod på bussarna, var inte det ett vallöfte? Vad säger Else-Marie Lindgren nu?