Expressens lögner

Måndagen den 25 maj hade Expressen på sidan 9 en artikel med rubriken "Här brister det för Wanja: "Ni får inget svar!"

Längre ner i artikeln -
Kan du inte svara på...
- Nej säger jag.
När kan vi få svar?
- Ni får inget svar över huvud taget!
Om du inte vill prata i kväll, när kan vi få ett besked?
- Nästa år vid den här tiden!

Så långt Expressenartikeln den 25 maj.

Det var bara det att artikeln var lögn från början till slut. Expressen hade inte talat med Wanja Lundby-Wedin. Allt var hopdiktat, från början till slut.

Dagen efter, den 26 maj fick Expressen be den kvinna det förföljt på gatan och Wanja Lundby-Wedin om ursäkt.

Chefredaktören Thomas Mattsson skriver i sin artikel bland annat. "Publiceringen var mycket beklaglig, ett resultat av missförstånd och misstag". Så kan det kanske beskrivas, men sanningen är ju att publiceringen var ett resultat av ett totalt oprofessionellt arbete. Enda förklaringen man kan hitta är att Expressen till vilket pris som helst ville komma åt LO-ordföranden.

För fullständighetens skull skall sägas att Expressen, enligt SVT Text, i går, den 9.6 som en ursäkt betalt in 50.000 kronor till Anna Linds Minnesfond. Det är väl bra, men det ändrar inte det faktum att Expressen ljög, blåljög för att få en "bra historia".

Nu till mina funderingar. Journalister säger ju att deras uppgift är att granska. Så är det och det är inget att säga om det.

Men - ingår det inte i granskningsuppgiften att granska sina kollegor. Jag har inte sett en enda artikel, inte hört ett enda inslag i etermedia där Thomas Mattsson, som den ansvarige, har intervjuats, fått kritiska frågor eller kommenterats. Är verkligen kollegialiteten så stark, eller är det en oskriven regel blad massmediafolk att man inte "jagar" varandra?