I dag presenterades delar av valanalysen. Jag hörde Morgan Johansson i Rapport och Aktuellt.
Kort sammanfattat pekar gruppen på det rödgröna samarbetet, budgetöverenskommelsen med V, Mp, förslagen om fastighetsskatt, bensinskattehöjning och förmögenhetsskatt. Slutsatserna som dras, i varje fall enligt massmedia är, att eftersom dessa förslag var impopulära bland väljarna, eller som det numera beskrivs "ej relevanta" så borde de inte lagts fram. En sak till - valmanifestet var slarvigt och dåligt.
Några kommentarer. Slutsatserna förskräcker. Om inte vi kan förklara varför de som har stora förmögenheter skall vara med och betala för att vi skall kunna bekämpa exempelvis barnfattigdomen, om det är så, är vi verkligen illa ute. Samma gäller fastighetsskatten - enligt vår partiordförande vid mötet på Stora Torget i Borås i valrörelsens slutspurt skulle sex, ja du läser rätt sex, villor i Borås få högre fastighetsskatt. Nej problemet är att vi kör alldeles för mycket med fokusgrupper och stirrar oss blinda på opinionsundersökningar gjorda av diverse intresseorganisationer i stället för att vi sätter oss ner och funderar ut vad som är riktigt, rättvist och rättfärdigt och sedan går ut och bildat opinion för detta.
En sak till. På en direkt fråga från en journalist varför man hade fattat ett sådant dåligt beslut om det rödgröna budgetalternativet svarar Morgan Johansson att han inte visste för han hade inte varit med om det. Man blir alldeles ifrån sig. Morgan J. sitter ju i partistyrelsen. Behandlade inte vårt högsta beslutande organ mellan kongresserna, partistyrelsen, denna fråga? Hur var det med riksdagsgruppen? Det verkar enligt massmedia vara "hela havet stormar" eller "ingen ordning alls" på partistyrelsen numera. Efter offentliggörandet av samarbetet med Mp visade det sig att man i partistyrelsen och/eller vu inte var överens om vad man fattat för beslut i denna så viktiga fråga, Man tar sig för pannan.
P.S. Vad jag själv tyckte om samarbetet med Mp skall jag redovisa i morgon.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Jag kunde inte få ut någonting intressant av "valanalysen". Den framstör för mig som ett positivistiskt haveri där en massa statistik om väljargrupper och valresultat staplas på varandra och sedan förväntas tala för sig själva. Men vetenskaplighet förutsätter teorier.
Visst erbjuds förklaringar, men rör sig på en banal och ytlig nivå. Hur kan man egentligen resonera som att det vore de pluttfrågor som ö.h.t. skilde den rödgröna budgeten från alliansbudgeten (ex. förändrad fastighetsskatt och bensinskatt)som var anledningen till valnederlaget?
På sätt och vis kan det visserligen vara så, men då borde man ifrågasätta varför den rödgröna budgeten var så extremt ointressant och oengagerande för väljarna att petitesser kunde ge stora effekter på opinionen.
Som jag ser det så är problemet att de rödgröna valt att positionera sig så att deras budget är till 96% identisk med alliansens budget så blir en enstaka procents skillnad (ex. bensinskatt) plötsligt viktig. Om man ska använda sig av triangulering (vilket jag absolut inte anser är rätt väg) så måste man såklart se till så att de små skillnaderna väger till ens fördel.
Men det viktiga är väl ändå inte att Socialdemokraterna ska vinna nästa val, utan att Sverige ska bli ett land som förverkligar socialdemokratiska värderingarna? Utgångspunkten kan inte vara makten som sådan. Utgångspunkten måste alltid vara de egna visionerna och övertygelserna, som sedan ska formuleras på ett så smart sätt som möjligt.
När man tittar för mycket på statistik så kan man får för sig att det existerar en bestämd politisk "mitten". Men så är inte fallet, vad som är "mitten" är högst flytande. Nazism kan vara "mitten", stalinism kan vara "mitten", nyliberalism kan vara "mitten".
Mitten är där man lyckas placera den. Politik är som en dragkamp (lite förenklat, såklart finns det fler dimensioner än så) där mitten hamnar dit den dras.
Att Sverige i dag inte längre är någon socialdemokratisk välfärdsstat utan en konservativ stat beror på att konservativa krafter varit de som dragit bäst. Sverige har förflyttats långt till höger eftersom de krafter som skulle kunna mobiliseras för en vänsteragenda har legat passiva och inte ens uppmanats till deltagande, snarare tvärt om!
Det är en fåfäng idé att tro att Socialdemokraterna kan tänka ut lösningar, genom att sitta och formulera den bästa politiken. Vänsterpartiet - det stora seminariepartiet - har tänkt och diskuterat i oändlighet men det har inte hjälpt dem heller. Tankar måste ha handlande subjekt för att realiseras, ju fler desto bättre. Socialdemokratin kan ALDRIG bli någonting utan arbetarrörelsen och i dag existerar det ingen arbetarrörelse, blott potemkinkulisser, tomma skal, minnen från fornstora dagar.
De konservativa har de få men mäktiga intressena på sin sida. De progressiva måste ha folket, annars har vi ingenting. Och folket kan inte reduceras till konsumenter och politiken kan inte reduceras till en vara som förhoppningsvis ska säljas vart fjärde år. Folket måste utgöra politikens själva grund! Annars är det ö.h.t. inte fråga om någon demokrati utan på sin höjd plebicitär diktatur.
Post a Comment