Östros stängs ute

Socialdemokraternas ekonomisk/politiske talesman skulle i morgon, nej i dag eftersom jag skriver detta strax efter midnatt besökt SCA Hugiene Products i Falkenberg.

På måndagskvällen har vi kunnat läsa på SVT Text att Östros inte får komma dit.

"Vi vill inte att vår fabrik skall kopplas ihop med partipolitik" säger fabrikschefen Kristina Nilsson.

Men synpunkter på LAS, energipriser, skattepolitik och hundra andra saker går bra att ha från det s.k. näringslivet.

Jag tycker att Socialdemokratiska Partidistriktet i Halland skall göra som SKF:s verkstadsklubb i Göteborg gjorde en gång på 70-talet. Verkstadsklubben ville ha ett möte med Olof Palme på fabriken. Företagsledningen sade nej. Genom fabriksområdet rann en liten å. Fackklubben placerade Olof Palme i en roddbåt hyrde den starkaste högtalare som gick att få tag i och mötet genomfördes.

Jag vet inte om SCA:s fabrik i Falkenberg ligger vid Ätran. Om inte går det väl någon gata eller väg precis utanför fabriksområdet där man kan ställa Tomas Östros och en jättestark högtalaranläggning. Kör på. Kör hårt.

Prote(S)trörelsen 104:e gången

I dag 104:e måndagen i följd var vi på Stora Torget i Borås. Förutom de sex som stod på "bemanningslistan" var det sex SSU:are med oss. Det uppskattade vi och jag hoppas det var ömsesidigt.

På Flygbladet i dag stod det

Blir svårt sjuka människor friska av att bli fattiga?

Vi kräver:
Att högerregeringen respekterar sjuka människor.

Vallöften från KD

Under valrörelsen 2006 kunde man på baksidan på bussarna i Borås se valpropaganda för Kristdemokraterna.

På en av affischerna kunde man se riksdagsledamoten Else-Marie Lindgren (KD). Texten var "Kristdemokraterna vill sänka bensinskatten. Vill Du?"

De borgerliga partierna fick majoritet och bildade regering. Lindgren blev vald. Det första hon och övriga kristdemokrater gjorde när de kommit till Riksdagen var att höja bensinskatten.

Då är frågorna. Var det en medveten bluff Else-Marie Lindgren körde med? Eller visste hon inte bättre? Vilka av de kristdemokratiska löftena kommer Else-Marie Lindgren (om hon nu kommer in i riksdagen) och hennes partikamrater springa ifrån den här gången?

Äta ute istället för att laga mat

Den högerledda regeringen vill sänka tjänstemomsen på restauranger till 12 procent. Det beräknas kosta 5.6 miljarder.

"Syftet är att ändra människors beteende så att fler väljer att äta ute istället för att laga mat" säger Fredrik Reinfeldt.

Det kanske finns skäl att sänka restaurangmomsen, men skall man verkligen använda 5.6 miljardet "för att ändra människors beteende" i denna del?

Förresten det är inget skarpt förslag utan en reformambition säger Reinfeldt.

Samma skatt på samma inkomst

I söndags sade Mona Sahlin "om den ekonomiska utvecklingen är god så lovar jag att avskaffa pensionärsskatten under nästa mandatperiod".

Enfaldigt nog trodde jag att det är riksdagen som avskaffar skatter, men det vet säkert socialdemokraternas partiordförande.

Enligt TT gäller detta löfte bara pensionärerna. "Det känns viktigare, eftersom det känns så oerhört fel, så omoraliskt och så oanständigt", säger Sahlin om skattegapet pension - lön.

Jag håller med, men jag tycker det känns så oerhört fel, så omoraliskt och så oanständigt att den som är förtidspensionär även i fortsättningen skall betala mer skatt än den som är lycklig nog att var ung, frisk, stark och ha ett arbete.

Denna min uppfattning gäller också den som genom ett ogunstigt öde har blivit sjuk och har ersättning från sjukförsäkringen, eller den som är arbetslös och har a-kassa eller för den delen den mor eller far som är hemma hos sina små barn och har ersättning från föräldraförsäkringen.

Detta handlar om principer och solidaritet.
Dessutom är det så att de fem partier som stod bakom pensionsöverenskommelsen var överens om att alla inkomster skall beskattas lika. Borgarna har länge brutit mot denna överenskommelse, men jag tycker verkligen inte att det parti jag tillhör skall göra det.

Valet handlar om människor

I dag, lördag, har Aftonbladet en artikel med ingressen- "Den ena slåss för sin politiska överlevnad. Den andra för att slippa börja om på noll. Båda har allt att förlora - men bara en kan vinna"

Detta är ett exempel på den förflackning, den vulgarisering som massmedia har gjort politiken, samhällsbygget till. Den som, enligt AB, kan vinna eller förlora är Mona Sahlin eller Fredrik Reinfeldt.

Har inte de båda journalisterna hör talas om de 406.000 svenskar som nu är arbetslösa?
Arbetslösheten har ökat med med 46.000 på ett år. Nästan ett halvt Borås. Antalet långtidsarbetslösa har ökat med 71.000 på ett år.

Borde inte journalisterna läsa sin egen tidnings reportage om de cancersjuka som "flåsas i nacken ända in i döden" eller hur självmordsbenägenheten bland de sjuka som jagas ökar dramatiskt? Läsa och förstå att det är dessa människor som förlorar.

Man kanske till och med kunde analysera varför en halv miljon människor tvingats lämna den relativa trygghet som arbetslöshetsförsäkringen ger.

Kunde man dessutom redovisa hur mycket mer en pensionär, en sjuk, en förtidspensionär, en föräldraledig betalar i skatt jämfört med den som är ung, frisk, stark och är lycklig nog att ha ett arbete även om de har samma inkomst.

Orkade man på landets redaktioner skildra den pågående valrörelsen som något i grunden allvarligt, något som handlar om vilket Sverige vi vill bygga, en kamp som handlar om vilken människosyn som skall vara förhärskande i vårt land så skulle det var en "gudi behaglig gärning". Men då måste man ju läsa på. Då måste man inse att val är ingen fotbollsmatch utan handlar om något vida allvarligare.

Elavregleringen - vad var det jag sa´

Under den senaste veckan har jag i varje fall vid två tillfällen sagt till mig själv. "Vad var det jag sa´!" Oftast säger jag ingenting offentligt. Det verkar bara stöddigt, märkvärdigt eller överlägset, brukar jag tänka.

I början på sistlidna vecka var en företrädare för energibolagens branschorganisation ute i massmedia och talade om att den kommande vinterns elpriser skulle troligen bli ännu högre än vintern 2009/2010. I vintras var det osedvanligt kallt och nu är det för lite vatten i magasinen var budskapet. Han, för det var en han, glömde tala om hur kärnkraftsföretagen misskötte skötsel och underhåll av reaktorerna så att man var tvungen att stänga flera av dem mitt i smällkalla vintern.

När frågan om avreglering av elmarknaden var aktuell under senare delen av 90-talet yrkade jag avslag på förslaget. Ett skäl till att jag tillåter mig att vara öppenhjärtlig i frågan är att professorn Arne Kaiser, KTH i en avhandling, "Från folkhemsel till internationell handelsvara" mycket detaljerat redovisat ur det gick till. Mina argument var kort sammanfattat.

Elmarknaden är ett naturligt monopol. Erfarenheterna från Norge, som hade avreglerat några år tidigare var, att möjligen skulle elpriserna först gå ner en smula för att efter några år stiga. Vi skulle se hur de stora kraftföretagen skulle köpa upp de små. Ett oligopol skulle bli resultatet. När detta skett och företagen byggt tillräckligt med överföringskapacitet till kontinenten skulle de svenska priserna "smittas" av främst de tyska prisläget. Det har i alla delar blivit precis så som jag sade. För den som är intresserad kan jag rekommendera Kaisers avhandling och Riksdagens protokoll.

Med rätta kan jag säga - "vad var det jag sa´".

När jag nu träffar tidigare kollegor och det gäller också borgerliga får jag ofta höra. "Du hade ju rätt", men det är bara en tröst för ett tigerhjärta. Skadan är skedd. Priserna går i höjden. El har blivit en handelsvara precis som vilken vara som helst. Hushållen och svensk industri får betala priset. Det blir inte bättre av att vi nu har en industriminister som vill sälja ut delar av Vattenfall och på det sättet minska det politiska systemets möjligheter att genom ägarinflytande, om man nu skulle vilja, i varje fall till en del styra prisbilden.